miniatyr|Majoritetsreligion per land. Religion är ett sociokulturellt system av specificerade beteenden, praktiker, moraliska och etiska principer, världsåskådningar, texter, helgedomar, profetior och organisationer, som kopplar människolivet till övernaturliga, transcendentala och andliga företeelser. Dock råder det inte konsensus över vad som exakt definierar en religion.
Inom religioner förekommer fenomen som gudar, andar, transcendenta själar, återfödelse eller dylikt. Religion kan även röra sig om föreställningar om en högsta andlig verklighet eller yttersta sanning, med eller utan gudar. Andetro, förfäderstro och övertygelsen om en magisk verklighet är också uttryck för religion.
Symbolik, myter, riter och traditioner hör till religionens kännemärken. Ytterligare en kort definition är att ”religion” är varje specifik tro när det gäller det övernaturliga, något som vanligen omfattar ritualer, en etisk kod, en livsfilosofi och en världsbild.Ontario Consultants on Religious Tolerance (2007, 2008, 2009), webbportalen Religious Tolerance, artikeln Definitions of the word "religion". (None are totally satisfying) Religioner kan ses som olika svar på frågor om livets mening och mål och om moraliska krav och plikter mot medmänniskorna.NE: Religion
Etymologi Ordet har sitt ursprung i latinets religio. Innebörden och ursprunget till den latinska frasen är omtvistad,Arvidsson & Svensson (2010), s. 12-13 men har bland annat tolkats som "gudsdyrkan", "gudsfruktan" eller "respekt för det heliga".Enligt Cicero från relegare, "gå igenom en gång till, läsa om". Andra förknippar dess ursprung med "förpliktelse" via religare, "att binda fast", "förbinda (sig)", av ligare, "binda", av legere, "hopplocka", "samla". Se Online Etymology Dictionary: Religion. Betydelsen att det är en form av trossystem finns belagd från 1300-talet. I sin nuvarande betydelse infördes ordet i de moderna kulturspråken på 1500-talet av humanisterna och användes bland annat av reformatorn Martin Luther. På svenska finns ordet belagt från 1539.
Definition miniatyr|De huvudsakliga religiösa grupperna som andelar av världens befolkning år 2005 enligt Encyclopaedia Britannica. Människors anslutande till de huvudsakliga religiösa grupperna kan summeras så här: Abrahamitiska religioner: 53,5%, Indiska religioner: 19,7%, Icke-religiösa: 14,3%, Östasiatiska religioner: 6,5%, Naturreligioner: 4,0%, Nya religiösa rörelser: 2,0%.miniatyr|Världsreligionernas geografiska utbredning.Det finns ingen enighet bland religionsforskare hur begreppet "religion" ska definieras.Arvidsson & Svensson (2010), s. 12-13Furseth & Repstad (2005), s. 26-28 Detta är dock inte nödvändigtvis ett problem. Enligt Stefan Arvidsson och Jonas Svensson är definitioner av "religion" varken sanna eller falska, utan istället mer eller mindre användbara beroende på vilket syfte definitionen fyller i den specifika forskningskontexten.
Religionsdefinitioner delas vanligen in i två typer: substantiella och funktionella. Substantiella religionsdefinitioner definierar religion utifrån idéer och trossatser, medan funktionella definitioner istället definierar religion utifrån den funktion som en eventuell religion spelar i människors liv.Furseth & Repstad (2005), s. 28-33 Exempel på substantiella definitioner är: "religion är tro på Gud" eller "religion är tro på något övernaturligt". Substantiella religionsdefinitioner, som de tidigare nämnda, är enligt Inger Furseth och Pål Repstad ofta etnocentriska, då de ofta färgas av forskarens kulturella och religiösa kontext. Distinktionen mellan "naturlig" och "övernaturlig" är till exempel, enligt Furseth och Repstad, en distinktion som har sitt ursprung i den europeiska Upplysningstiden. Funktionella religionsdefinitioner, exempelvis "religion är det som ger människor mening" är enligt Furseth och Repstad ofta mindre etnocentriska än substantiella definitioner. Dessa har dock istället problemet att flera definitioner så pass breda att de inkluderar även sekulära hobbies och livsåskådningar.Furseth & Repstad (2005), s. 34-36 Detta kan dock betraktas som en fördel. Ninian Smart menar att breda religionsdefinitioner är hjälpsamma för att studera hur sekulära livsåskådningar eller ideologier kan fylla liknande funktioner som religioner. Även om substantiella definitioner ofta är snäva och funktionella definitioner ofta är breda, är det inte nödvändigtvis så. Det finns såväl breda som smala definitioner av båda typer.Furseth & Repstad (2005), s. 37-39
En del forskare, som Ninian Smart, har med inspiration från Ludwig Wittgenstein försökt formulera en rad "familjelikheter" som religioner har. Enligt sådana modeller finns det en rad karaktärsdrag som flera, men inte alla, religioner delar. Tanken är då att det räcker att ha några av dessa karaktärsdrag för att igenkännas som en "religion", men att inget enskilt karaktärsdrag är ett krav eller finns hos alla religioner. Enligt Rem B. Edwards riskerar dock även sådana definitioner att färgas av forskarens religiösa och kulturella kontext. Detta då de "karaktärsdrag" eller "familjelikheter" som beskrivs ofta utgår från den religion forskaren främst är bekant med.Edwards (1972) Religioners komponenter Flera religionsforskare har försökt definiera vilka komponenter eller dimensioner som religioner i regel har. Ninian Smart beskriver sex sådana: dogmatik, mytologi, etik, ritualer, upplevelser och en social dimension. Eric J. Sharpe beskriver fyra: en existentiell, en intellektuell, en institutionell och en etisk. Rodney Stark och Charles Glock beskriver fem: tro, praktik, upplevelser, kunskap (om ritualer och trossatser) och konsekvenser (religionens konsekvenser för personens liv).Furseth & Repstad (2005), s. 39-41 Ninian Smarts beskrivning av religionernas dimensioner har varit en av de mest inflytelserika modellerna.Corrywright (2006), s. 7-17
Enligt Ninian Smart har olika religioner olika kompositioner av de "dimensioner" som han nämner. Exempelvis nämner Smart att modern/sekulär buddhism har starkt fokus på meditation, etik och filosofi men en nästintill avsaknad mytologisk dimension.
Mytologi Ordet "myt" används sällan av religiösa personer själva, utan snarare av religionsforskare. Likt andra religionsvetenskapliga begrepp är definitionen omtvistad, men syftar vanligen till berättelser av religiös betydelse inom en viss tradition.Hylén (2010), s. 31-32 Berättelserna kan betraktas som antingen bokstavligt sanna eller som liknelser för religiösa lärdomar. De fyller ofta en såväl rituell som social betydelse inom den religiösa gruppen.Arvidsson (2010a), s. 42-49 Myterna är även tätt sammankopplade med religionernas doktriner (läror) då dessa ofta grundar sig i de religiösa berättelserna/myterna.Smart (1989)
Praktiker Religionernas praktiska dimension, ofta refererat till som dess ritualer, är centrala i de flesta religioner. Ritualernas utformning och innebörd skiljer sig dock åt mellan olika religioner. Exempel på sådana praktiska utövningsformer är bön, predikan, dyrkan, offer, yoga och meditation. De praktiska dimensionernas former och innebörd har analyserats på en rad olika sätt av religionsforskare. Ronald Grimes har exempelvis föreslagit att man ska skilja mellan "rit" och "ritual", där ritual betecknar alla praktiska religiösa handlingar, medan riter betecknar mer formella aktiviteter, som bar mitzva, dop eller bröllop. Roy Rappaport har i sin tur analyserat ritualens natur. Ritualer är enligt Rappaports definition handlingar som följer strikta och formella regler som utformats av någon annan än utövaren själv. Andra, som Catherine Bell, är kritiska till generella teorier om ritualer. Detta då Bell menar att det finns en sådan mångfald av ritualer att det inte finns några definitiva gemensamma karaktärsdrag för dem. Anne-Chrstine Hornborg menar att generella ritualteorier ofta blir svåra att applicera på nyare religiösa fenomen, som New-Age, som har ett rituellt liv som inte är lika uppstyrt som i andra religioner.Hornborg (2010), s. 37-41
Upplevelser En annan aspekt av religioner är religiösa upplevelser av till exempel vördnad, medlidande, lugn, stillhet, mystik eller dylikt. Religiösa upplevelser kan förutom känslor även involvera visioner av änglar eller buddhor, tungotal, enhetlighet med Brahman, andebesatthet eller dylikt.Kessler (1998), s. 150-152 Känslor är ofta centrala i religiösa ritualer. De har även en betydelse i religiösa berättelser: exempelvis Buddhas upplysning under Bodhiträdet, Muhammed på berget Jabal al-Nour, Mose och den brinnande busken och Paulus omvändelse.Corrywright (2006), s. 7-17
Etik Etik, det vill säga påbud gällande hur människor bör agera, är också ett viktigt inslag i många religioner. I buddhismen finns en rad träningsregler, i judendomen och kristendomen finns De tio budorden och i Islam finns bland annat sharia.
Social dimension De flesta religiösa rörelser innefattar även sociala grupperingar, formella eller informella. Religionssociologi är ett vetenskapligt fält som i huvudsak undersöker religionernas sociala dimension och relation till samhället i stort.
Materiell dimension Ninian Smart menar att de flesta religioner också har en "materiell" dimension. Exempel på detta som Smart nämner är religiösa byggnader, ikoner, konstverk, heliga floder, berg och andra platser som människor vallfärdar till.
Historik miniatyr|Betydelsen av religion i världen 2006-2008. Mörkast röd = de mest religiösa, ljusast röd = de minst religiösa. Grått = data saknas. Antropologer under 1800-talet försökte hitta människans och religionens uppkomst. I detta sökande uppstod en rad olika "evolutionära" teorier där vissa former av religioner beskrevs som den evolutionära följden av andra typer av religioner. Exempelvis beskrev Edward Burnett Tylor att den första typen av religiositet var animism, som sedermera utvecklades till polyteism som i sin tur utvecklades till monoteism.Corrywright (2006), s. 72-80 Termen "primitiva religioner" var vanligt förekommande, men har under modern tid förkastats då den antytt att vissa religioner skulle vara överlägsna andra. I modern tid talas det istället om "inhemska religioner" (engelska: "indigenous religions"), och syftar då exempelvis till shinto, tidig hinduism, maorifolkets religion, amerikanska ursprungsbefolkningens religioner, med flera.Corrywright (2006), s. 18-38
Konkreta kunskaper om uråldriga religioner hänger samman med uppfinnandet av skrivkonsten i Mesopotamien och Egypten. Sumererna i södra Mesopotamien uppfann kilskriften 3400–3100 f.Kr. och egyptierna strax därefter hieroglyferna, och dessa gamla texter berättar utförligt om religioner och om hur dessa utövades och utvecklades. Dessa religioner var polyteistiska, med något enstaka undantag.
Religionerna tillhörde länge en stam, en stad eller ett folk. De stora monoteistiska världsreligionerna Judendom, Kristendom, Islam och Bahá'í har alla sitt ursprung i den monolatristiska tro som utvecklades av de hebréer som under ledning av Moses sägs ha lämnat eller flytt Egypten omkring 1400–1200 f.Kr. Israel eller Palestina ses också som ett heligt land av dessa fyra världsreligioner, som dessutom har klart angivna religionsgrundare i Moses, Jesus, Muhammed och Bahá'u'lláh. Dessa religioner räknar sig själva som härstammande från den mytologiska personen Abraham, och religionerna brukar därför även kallas för abrahamitiska religioner.