För andra artiklar med namnet Hadrianus, se Hadrianus (förnamn).
Hadrianus, egentligen Publius Aelius Hadrianus, född 24 januari 76 e.Kr., död 10 juli 138 e.Kr., var romersk kejsare från år 117 till sin död. Han härstammade liksom sin föregångare Trajanus från Spanien. Under början av Hadrianus regering nådde Romarriket sin största utbredning.
Han var mycket mån om fred och inre stabilitet i sitt rike, och lät uppföra många byggnadsverk, däribland Hadrianus mur på gränsen mellan England och Skottland. Han företog inga större fälttåg och förde en defensiv utrikespolitik, något som dock kostade riket de parthiska områdena i Mesopotamien. Hadrianus var medlem av gens Aelia. Han var den tredje av de "fem goda kejsarna".
Hadrianus föddes i staden Italica i provinsen Baetica, i en väletablerad kolonistfamilj som ursprungligen kom från Picenum i Italien. Han var avlägsen släkting genom äktenskap till sin föregångare Trajanus. Trajanus utsåg aldrig officiellt en efterträdare, men enligt hans fru, Pompeia Plotina, utnämnde han Hadrianus till kejsare omedelbart före sin död. Emellertid var Trajanus fru vänligt inställd till Hadrianus, och han kan ha haft henne att tacka för att han blev kejsare.Detta avsnitt är baserat på en översättning från engelskspråkiga Wikipedias artikel Hadrian 20 november 2005
Uppväxt Hadrianus föddes i Italica som ligger nära dagens Sevilla i Spanien. Hans far, Publius Aelius Hadrianus Afer, var en framträdande man i regionen. Hans mor var Domitia Paulina från Gades. Efter att hans far dött (troligen år 85) kom Hadrianus under förmyndarskap av Acilius Attianus och den framtida kejsaren Trajanus.Royston Lambert: Beloved and God : the story of Hadrian and Antinous, Phoenix Giants, London, 1997 (första upplagan publicerad 1984), , sidorna 31-32, refererad i engelska Wikipedias artikel :en:Hadrian Hadrianus blev skolad i olika ämnen som var vanliga bland dåtidens unga aristokrater, och var så förtjust i att läsa grekisk litteratur att han fick smeknamnet Graeculus ("liten grek"). Trots sin studieiver var han ingen innesittare, utan intresserade sig för musik, poesi, måleri och skulptur, som han också själv utövade. Dessutom studerade han filosofi och matematik och blev utbildad i simning, ridning och jakt. Även senare som kejsare marscherade han ofta till fots i full rustning med sina trupper.Denna del av artikeln är baserad på en översättning från tyskspråkiga Wikipedias artikel Hadrian (Kaiser) 20 november 2005
Hadrianus tog värvning i armén någon gång under Domitianus regeringstid. Hans första tjänst var som tribun i Legio II Adiutrix. Senare blev han förflyttad till I Minervia i Germanien. När Nerva dog år 98 skyndade sig Hadrianus att informera Trajanus personligen. Han blev senare legatus för en legion i övre Pannonien och slutligen guvernör för denna provins. Han var också arkont i Aten under en kort period, och utsågs till atensk medborgare.
Hadrianus var aktiv i krigen mot dakerna (som legatus för V Macedonica) och sägs ha vunnit utmärkelser från Trajanus för sina framgångar. På grund av att få krigshandlingar skedde under hans tid som kejsare är hans militära kompetens inte särskilt väl dokumenterad, men han var intresserad av och kunnig om armén och hans bevisade administrativa förmåga tyder på en möjlig strategisk talang.
Hadrianus deltog i Trajanus expedition mot Parthien som legatus i Trajanus stab.Anthony R. Birley: Hadrian. The restless emperor, Routledge, London 1997, , sidan 68, refererad i engelska Wikipedia :en:Hadrian Han gjorde inget anmärkningsvärt vare sig under den inledande segerrika fasen eller under den andra fasen av kriget då ett uppror bröt ut i Mesopotamien, men när guvernören av Syria måste skickas iväg för att reda ut förnyade oroligheter i Dakien utsågs Hadrianus till hans efterträdare, och fick därmed ett eget befälsområde.Birley, sidan 75, refererad i engelska Wikipedias artikel :en:Hadrian Vid det laget var Trajanus allvarligt sjuk och beslöt att återvända till Rom medan Hadrianus var kvar i Syria för att bevaka Romarrikets östra del. Trajanus kom bara till Selinus innan han blev för sjuk för att fortsätta. Hadrianus tycktes vara den självklare efterträdaren men hade fortfarande inte blivit utsedd till Trajanus arvtagare. När Trajanus låg för döden och vårdades av sin hustru Plotina, som var anhängare av Hadrianus, utsåg han slutligen Hadrianus till arvinge och dog sedan. Beskyllningarna om att Trajanus aldrig gjorde någon utnämning och att det i själva verket var Plotina som utsåg Hadrianus har aldrig gått att avfärda.Elizabeth Speller: Following Hadrian : a second-century journey through the Roman Empire , Review, London, 2003, , sidan 26, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel :en:Hadrian Plotina arrangerade också Hadrianus äktenskap med Sabina, en annan släkting till Trajanus.
Hadrianus blir kejsare miniatyr|500px|Romarriket vid tiden för Hadrianus tillträde som kejsare Hadrianus fick snabbt stöd av legionerna. En potentiell motståndare, Lusius Quietus, blev omedelbart avsatt.Lambert, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel :en:Hadrian Senaten godkände utnämningen när möjligen förfalskade adoptionspapper från Trajanus presenterades. Ryktet om att dokumentet var förfalskat, eventuellt av Plotina, var dock av mindre vikt. Den verkliga källan till Hadrianus legitimitet var stödet från arméerna i Syria och senatens ratificering.
Hadrianus åkte först inte till Rom. Han var upptagen med att reda ut problemen i den östra delen av riket och trycka ned den judiska revolt som hade brutit ut under Trajanus regering, och for sedan för att reda ut gränsen vid Donau. I stället sattes Attianus, Hadrianus tidigare förmyndare, att styra i Rom. Där "uppdagade" han en komplott som involverade fyra ledande senatorer, bland dem Lusius Quietus, och begärde att senaten skulle döma dem till döden. Det var inte fråga om någon rättegång, utan de infångades och dödades utan vidare. Eftersom Hadrianus inte var i Rom för tillfället kunde han hävda att Attianus hade agerat på eget bevåg. Enligt Elizabeth Speller var den verkliga orsaken till att de dödades att de var Trajanus män.Speller, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel :en:Hadrian
Hadrianus som administratör
Hadrianus betraktas som en mycket skicklig administratör och som kejsare var han mycket inriktad på att stärka och reformera administrationen. Han begränsade senatens makt och byggde ut ämbetsmannaapparaten.
En sträng centralisering av förvaltningen genomfördes. Han höll strikt tillsyn över provinsguvernörerna och införde särskilda ämbetsmän för att kontrollera finanserna. Rättskipningen ordnades omsorgsfullt, och Italien likställdes med provinserna på så sätt att den där utövades av fyra domare (legati juridici eller enbart juridici) med konsulsrang som utsågs för var sitt distrikt och tog över viktiga juridiska funktioner från lokala domare. Ett juridiskt råd (consiliarii Augusti, senare kallat consistorium), som bestod av personer av högsta rang (särskilt jurister), blev en permanent grupp av rådgivare. Civilrättens utveckling främjades mycket av Hadrianus, som instruerade Salvius Julianus att sammanställa pretorsedikten till det så kallade edictum perpetuum, som till stor del blev grunden för Justinianus I Corpus juris. Kejsaren fäste särskilt stor vikt vid finansväsendet. Direkt skatteinsamling av imperiets prokuratorer ersatte systemet med jordbruk, och en särskild ämbetsman (advocatus fisci) inrättades för att se till imperiets statskassas intressen.Encyclopaedia Britannica 1911, artikeln Hadrian
Hadrianus förbättrade även kommunikationerna och lät anlägga vägar och ordna postväsendet, som runtom i imperiet togs över av staten från de lokala ämbetsmännen. I stället för den dittills normala militära tjänstgöringen som förberedelse för statens ämbeten infördes i flera fall civil utbildning. Vissa ämbeten förbehölls riddarståndet, medan å andra sidan senatens inflytande på riksstyrelsen inskränktes. Högsta kontrollen utövade kejsaren själv.
Hans reformer av socialrätten gynnade särskilt samhällets lägsta klass, slavarna. På nytt inskärptes den bestämmelse som förbjöd ägaren att döda sin slav. Misshandel av slavar bestraffades och den rigoröst tillämpade lag, som påbjöd att alla husets slavar skulle dödas om husbonden mördades, inskränktes nu i sin tillämpning endast till de slavar som hade kunnat hjälpa sin herre. Vidare förbjöds försäljning av slavar för arenan, försäljning av slavinnor till yrkeskopplare, liksom godtycklig tortyr av slavar. Slutligen förnyades förbudet att kastrera dem. Denna humanisering av rätten gjorde vidare framsteg under Antoninerna.
Hadrianus och militären Fastän han själv var en utmärkt militär administratör kännetecknades hans regeringstid av en allmän frånvaro av större militära konflikter. Han gav upp de områden som Trajanus hade erövrat i Mesopotamien, eftersom han ansåg att de var omöjliga att försvara. Det kom nästan till krig mot Parthien omkring 121, men hotet avvärjdes när Hadrianus lyckades förhandla fram fred. Hadrianus slog ned ett väldigt judiskt uppror i Judéen (132-135) som leddes av Bar Kokhba, se vidare nedan.
Fredslinjen stärktes av att permanenta befästningar byggdes vid imperiets gränser (limites, singular limes). Den mest kända av dessa är den omfattande Hadrianus mur i Storbritannien. Gränserna vid Donau och Rhen förstärktes med en serie befästningsverk mestadels i trä, fort, utposter och vakttorn, de senare en förbättring särskilt för kommunikationer och säkerhet i det lokala området. För att uppehålla moralen och undvika att trupperna skulle bli rastlösa upprättade Hadrianus intensiva övningsrutiner och inspekterade personligen arméerna. Hans mynt visade militära bilder nästan lika mycket som fredliga. Hadrianus politik var fred genom styrka, eller till och med hot.Speller, sidan 69, refererad i engelskspråkiga Wikipedias artikel :en:Hadrian
Hadrianus och Judéen miniatyr|Modell av det judiska tempel som förstördes 70 e. Kr. Hadrianus var först välvillig mot judarna och lovade dem att återuppbygga Jerusalem, som fortfarande låg i ruiner efter den stora judiska revolten och förstörelsen 70 e.Kr. Judarna kände sig dock bedragna när de fick reda på att han ville återuppbygga staden som en hednisk metropol och bygga ett nytt tempel tillägnat Jupiter på ruinerna av det judiska templet. När han förbjöd den rituella omskärelsen av pojkar, som han betraktade som stympning, blev stämningen allt mer anspänd och ett uppror lett av Bar Kokhba varade från 132–135. De romerska förlusterna var så avsevärda att Hadrianus utelämnade den tidigare obligatoriska formuleringen "jag och min armé är välmående" i redogörelsen till den romerska senaten.
Efter det brutala undertryckandet av revolten år 135 och ödeläggandet av Judéen – enligt Cassius Dios redogörelse blev 580 000 judar dödade, 50 befästa städer raserade och 985 byar förstörda –, försökte Hadrianus fullständigt utrota judendomen, som han ansåg var källan till de ihållande upproren.
Han förbjöd torahn och den judiska kalendern, han lät avrätta judiska lärda, de judiska heliga skriftrullarna brändes på Tempelberget och på det före detta tempelområdet uppställde han statyer av Jupiter och sig själv. I försöket att utplåna minnet av Judéen gav han den romerska provinsen det nya namnet Syria Palaestina, en kränkande påminnelse om tidigare fiender till judarna.
Han grundade Jerusalem på nytt under namnet Aelia Capitolina och förbjöd judar tillträde. Senare fick de tillträde till staden en gång om året vid Tisha B'Av för att sörja nederlag, tempelförstörelse och fördrivning. Judarna förblev därefter utspridda i diasporan och utan egen stat till 1948.Cassius Dio, Romersk historia, bok 69, samt Aelius Spartianus, Hadrianus liv, i Historia Augusta, refererade i tyskspråkiga Wikipedias artikel :de:Hadrian (Kaiser)
Kärleksliv