Bayreuthfestivalen (tyska: Bayreuther Festspiele) är en musikfestival som hålls årligen i Bayreuth, Tyskland, där sceniska verk av den tyske 1800-talskompositören Richard Wagner presenteras. Wagner själv kom på idén om en särskild festival för att visa upp sina egna verk, i synnerhet hans monumentala cykel Nibelungens ring och Parsifal.
Föreställningarna äger rum i en specialdesignad teater, Bayreuth Festspielhaus. Wagner övervakade personligen planeringen och byggandet av teatern, som innehöll många arkitektoniska innovationer för att rymma de stora orkestrarna som Wagner skrev för, liksom kompositörens speciella vision om iscensättningen av sina verk. Festivalen har blivit ett pilgrimsmål för wagnerianer och entusiaster av klassisk musik."How to get tickets for the Wagner Festival in Bayreuth" on wagneropera.net Festivalen hölls första gången 1876 och sedan 1951 har den hållits varje år, i regel mellan 25 juli och 28 augusti.
Under mellankrigsåren och under andra världskriget användes Bayreuth flitigt i den tyska nationalistiska propagandan för att hävda den tyska kulturens överlägsenhet. Adolf Hitler var en god vän till familjen och enligt till exempel Gottfried Wagner (Wolfgang Wagners son) besökte Winifred Wagner onkel Wolf (som Hitler kallades i familjen) i fängelset efter den misslyckade statskuppen; "Mein Kampf" sägs ha skrivits på skrivpapper som tillhandahållits av Winifred. Efter kriget var den nazistiska stigmatiseringen en belastning och festivalen var vilande fram till 1951, men hålls nu årligen runt skiftet mellan juli och augusti.
Historiskt sett var uppsättningar mycket konservativa och traditionella ända till dess Wieland Wagner reformerade praxisen genom bland annat starkt förenklade och avskalade scenbilder. Efter Wielands död 1966 ledde Wolfgang Wagner en viss återgång till den mer traditionella formen. Trots detta har man de senare åren gjort en del uppsättningar som först blivit skandalstämplade men därefter uppskattade, till exempel Patrice Chéreaus och Pierre Boulez Nibelungens ring från 1976. Sedan 2007 har Katharina Wagner, barnbarnsbarn till Richard och dotter till Wolfgang, iscensatt en mycket kontroversiell uppsättning av Mästersångarna i Nürnberg, som enligt media beskrivs som allt från "modig, innovativ" till "allmän Eurotrash".
Bayreuthfestspelen har blivit en viktig institution för att bära vidare Wagners musik och är en prestigescen för stora wagnerröster. Birollerna som blomsterflickorna i Parsifal samt Valkyriorna var ofta en öppning för internationellt genombrott för nya duktiga sångare.
Efterfrågan på biljetter är mycket stor i förhållande till tillgång. Normalt får man vänta i flera år efter att årligen ha förnyat ansökan.
Bakgrund Richard Wagner ville ha en teater där han kunde förverkliga sina idéer om Gesamtkunstwerk som tonsättare, textförfattare, dramaturg och konstnärlig ledare. Den ska kunna ägna sig fullt ut åt framförandet av sina verk utanför metropolerna – utan distraktioner och utan att kompromissa med en repertoarverksamhet. Ursprunget till själva festivalen hade också sina rötter i Wagners intresse för att etablera sitt ekonomiska oberoende. Relationen med hans mecenat, kung Ludvig II av Bayern, försämrades och ledde till att han utvisades från München, där han ursprungligen hade tänkt starta festivalen. Wagner övervägde därefter Nürnberg, som skulle ha förstärkt den tematiska betydelsen av verk som Mästersångarna i Nürnberg. På dirigenten Hans Richters inrådan föll dock fokus på Bayreuth, som hade tre tydliga fördelar:
För det första hade staden en praktfull plats: Markgräfliches Opernhaus som byggdes för markgreve Fredrik av Brandenburg-Bayreuth och hans hustru Wilhelmine, syster till Fredrik den store, 1747. Med sin stora kapacitet och starka akustik verkade operahuset passa bra ihop med Wagners vision. För det andra låg staden Bayreuth utanför de regioner där Wagner inte längre ägde rättigheterna till framförandet av sina egna verk, som han hade sålt 1864 för att lindra pressande ekonomiska bekymmer. Slutligen hade staden inget kulturliv som kunde konkurrera med Wagners egen konstnärliga dominans. Festivalen skulle, när den väl hade lanserats, bli det dominerande inslaget i Bayreuths kulturlandskap. Dessutom, "Richard Wagner ville inte att hans verk skulle tolkas mitt i liv och rörelse eller distraktioner i en storstad; Han sökte sig till en plats långt från den vanliga teatervärlden, där det var så tyst att åhörarna kunde koncentrera hela sin uppmärksamhet på det erbjudna verket och i pauserna vederkvicka sig i den naturliga omgivningen.""
I april 1870 besökte Wagner och hans hustru Cosima Bayreuth. Vid inspektion visade det sig att operahuset var otillräckligt. Den byggdes för att rymma 1700-talets barockorkestrar och var därför olämplig för de komplexa iscensättningar och stora orkestrar som Wagners senare sceniska verk krävde. Icke desto mindre visade sig stadsledningen vara öppna för att hjälpa Wagner med byggandet av en helt ny teater, och festivalen var planerad att starta 1873. I början av februari 1872 grundade han festspelens styrelse, med den lokale bankiren Friedrich Feustel som ordförande. Efter ett fruktlöst möte våren 1871 med den tyske förbundskanslern Otto von Bismarck för att få fram pengar gav sig Wagner ut på en insamlingsturné runt om i Tyskland, bland annat i Leipzig och Frankfurt am Main.
En första offentlig prenumeration visade sig vara en besvikelse. För att finansiera kostnaderna för att bygga en festsal och den första säsongen, som han uppskattade till 300 000 daler, grundade Wagner en mecenatförening, som under ledning av Marie von Schleinitz, en vän till hans hustru Cosima Wagner, utfärdade aktiebrev för 300 daler vardera. Köparen fick en plats för tre cykliska föreställningar av Ringen. Detta anses vara uppfinningen av insamling.Nicolaus Steeken: Die Erfindung des Fundraising. In: Gesellschaft der Freunde Bayreuths (Hrsg.): Almanach 2010, , S. 144–151. Sällskap bildades i Leipzig, Berlin, Wien och på andra platser. Trots direkta vädjanden baserade på Wagners roll som kompositör av det nya tyska riket, var sällskapen och andra insamlingskanaler långt ifrån tillräckliga i slutet av 1872. Våren 1873 hade dock endast 340 patronatscertifikat utfärdats. Wagner vädjade till Bismarck i augusti 1873 och fick återigen avslag. Desperat vände sig Wagner till sin tidigare beskyddare kung Ludvig II, som motvilligt gick med på att hjälpa till. I januari 1874 beviljade kungen 100 000 daler och byggandet av teatern, ritad av arkitekten Gottfried Semper, påbörjades kort därefter. En planerad debut 1875 sköts upp ett år på grund av byggförseningar och andra förseningar.
Utvärderingen av arkiven visade att judar, liksom i andra operahus, diskriminerades i den pågående teaterverksamheten. Men den bittra antijudiska ideologiska ram som Wagner själv, hans hustru Cosima eller deras svärson Houston Stewart Chamberlain gav utlopp för inte existerade någon annanstans. Denna tydliga judiska bild av fienden fanns bara i Bayreuth, sammanfattade Hannes Heer sin forskning 2012.„Wir wollen doch die Juden außen lassen“. I: Die Welt, 10. Juli 2012. Trots detta uppträdde många viktiga judiska artister regelbundet vid festspelen i Bayreuth. Wagner själv var vän med hovkapellmästaren Hermann Levi i München och lyckades tillsammans med kung Ludvig övertala honom till att bli dirigent för Parsifal-premiären 1882 trots fientlighet från andra håll. Den österrikisk-amerikanske basbarytonen Friedrich Schorr var engagerad 1925–1931 som Wotan, Hans Sachs och Holländaren. Richard Wagner hade också ett nära konstnärligt samarbete med den tysk-judiske operaimpressarion Angelo Neumann, som gjorde Wagners Ringen-uppsättning från 1876 berömd i Bayreuthfestspelens originalmiljöer på teaterturnéer runt om i Europa. Fram till andra världskriget följde uppsättningarna i stort sett originaltextens scenanvisningar och formade en föreställningspraxis som också hade en stildefinierande effekt på andra operahus.Spotts 1994, S. 111 f.
Historik fram till 1944 Richard Wagner miniatyr|Richard Wagner Sedan Bayreuthfestspelen öppnades 1876 har de varit ett sociokulturellt fenomen. Invigningen ägde rum den 13 augusti 1876 med ett framförande av Beethovens "Körsymfoni", som då och då sätts upp på programmet under festivalen. (Den spelades vid återinvigningen efter kriget 1951 och därefter 1953, 1954, 1963, 2001 och hade planerats för den inställda säsongen 2020.) Sedan följde urpremiären av Rhenguldet. Närvarande vid detta unika musikaliska evenemang var Kaiser Wilhelm, Dom Pedro II av Brasilien, kung Ludvig (som hade deltagit i generalrepetitionerna den 6-9 augusti och återvände till Bayreuth för den tredje och sista omgången föreställningar, även om han undvek all offentlig hyllning och deltog i hemlighet, förmodligen för att undvika kejsaren av Tyskland) och andra medlemmar av adeln, liksom författarna Leo Tolstoj, Paul Lindau, arkitekten Gottfried Semper och filosofen Friedrich Nietzsche som gjorde stora ansträngningar för att hjälpa sin dåvarande gode vän Wagner att etablera festivalen,Nietzsche, Friedrich, Twilight of the Idols, Penguin Books, 2003. Translator's note (R. J. Hollingdale). och framstående kompositörer som Anton Bruckner, Edvard Grieg, Pjotr Tjajkovskij, Franz Liszt, Karl Klindworth, Camille Saint-Saëns och den unge Arthur Foote.
Föreställningarnas konstnärliga framgångar stördes av ett antal tekniska missöden. På grund av det ekonomiska misslyckandet – skulder på 148 000 mark återstod – kunde nästa fest inte hållas förrän 1882 (med uruppförandet av Parsifal). Som han skrev i ett brev till kung Ludvig hade Wagner för avsikt att gradvis framföra sina andra verk på Festspielhaus "på ett sådant sätt att dessa föreställningar kan överlämnas till mina närmaste efterkommande som modeller för korrekthet". Kompositören avled några månader senare. Fram till strax före sin död hade han en idé om att omarbeta Tannhäuser och Den flygande holländaren för att göra dem "värdiga Bayreuth". Även om han inte förbjöd framförandet av sina tidiga verk (Das Liebesverbot, Die Feen och Rienzi), uttryckte han inget intresse för att göra det. Än i dag är det brukligt i Bayreuth att bara spela de tio stora verken, från Den flygande holländaren till Parsifal.
Konstnärligt blev festivalen en succé. ("Något har hänt i Bayreuth som våra barnbarn och deras barn fortfarande kommer att minnas", skrev Tjajkovskij, som deltog i festspelen som Rysslandskorrespondent.) Ekonomiskt var festivalen dock en katastrof och började inte inbringa pengar förrän flera år senare. Wagner övergav sin ursprungliga plan att hålla en andra festival året därpå och reste till London för att dirigera en serie konserter i ett försök att kompensera underskottet. Även om festivalen plågades av ekonomiska problem under de första åren, överlevde den genom statliga ingripanden och fortsatt stöd från inflytelserika wagnerianer, inklusive kung Ludvig II av Bayern.
Festivalen har ända sedan starten lockat till sig ledande dirigenter och sångare, varav många uppträtt utan lön. En av dessa var Hans Richter, som dirigerade uruppförandet av Nibelungens ring 1876. En annan var den begåvade dirigenten Hermann Levi, som personligen valdes av Richard Wagner att dirigera Parsifals uruppförande 1882 med hjälp av den unge Engelbert Humperdinck.
Cosima Wagner miniatyr|vänster|Cosima Wagner med sonen Siegfried på promenad i Bayreuth.