Sergej Sergejevitj Prokofjev (ryska: Сергей Сергеевич Прокофьев), född 23 april (11 april enligt g.s.) 1891 i Sontsovka, nära Donetsk, död 5 mars 1953 i Moskva, var en ryskNE.se: Sergej Prokofjev, läst 2 augusti 2025 tonsättare, pianist och dirigent.

Biografi Sergej Prokofjev var son till en agronom. Han lärde sig pianospel av modern och blev en framstående pianist. Han började komponera i sexårsåldern och fick tidigt framgång med ett antal pianokompositioner. Hans första verk, en pianosonat, skrevs 1907 vid 16 års ålder och redan 1912 premiäruppfördes hans första pianokonsert, som av nutida musikkritiker bedöms som en pärla bland konserter, men som av en dåtida kritiker benämndes som "en primitiv kakofoni, som inte förtjänar att kallas musik".

Han studerade 1904–1914 vid Musikkonservatoriet i Sankt Petersburg. Efter den ryska revolutionen lämnade Prokofjev landet i maj 1918 och levde i exil, först fyra år i USA och sedan 13 år i Frankrike. Hans exil hade dock inte politiska skäl utan konstnärliga; han ansåg att oron efter revolutionen inte gav honom den arbetsro som han behövde. År 1922 flyttade han till Paris och började där samarbeta med Sergej Djagilev. Under Paristiden tillkom tre baletter, tre symfonier och pianokonsert nr 5. Han återvände till Sovjetunionen 1927 och 1929, och bosatte sig permanent i Moskva 1936.

Musikstil Prokofjev kritiserades ofta i sitt hemland för sin västerländska stil, vilket dock inte hindrade att han flera gånger fick Stalinpriset. Hans stil inrangerades inte i någon skola. Den var från början strängt rytmisk och hade en karakteristisk polytonal harmonik. Ett drag av ironi återfinns i många av hans tidigare verk. Samtidigt finns hos honom en klart klassicerande tendens som i Den klassiska symfonin (1916-17).Bra Böckers lexikon, 1979.

Efter hemkomsten till Ryssland anknöt Prokofjev till rysk tradition. Ett exempel är folksagan Peter och vargen (1936) för orkester och berättare. Den rymmer humor och ömsinthet och är dessutom musikpedagogisk.

Verkförteckning (urval) miniatyr|höger|Prokofjev på sovjetiskt frimärke 1991. Opera 1911–13 – Maddalena, op. 13 (ofullbordad) 1915–17 – Spelaren, op. 24 (rev 1927/28) 1919 – Kärleken till de tre apelsinerna, op. 33 1919–23 – Den brinnande ängeln, op. 37 1938/39 – Semjon Kotko, op. 81 1940/41 – Förlovningen i klostret, op. 86 1941–43 – Krig och fred, op. 91 1947/48 – Historien om en verklig människa, op. 117

Baletter 1915 – Buffon, op. 21 (rev. 1920) 1925/26 – Le pas d'acier, op. 41 1928/29 – Den förlorade sonen, op. 46 1930/31 – Vid Dnepr, op. 51 1935/36 – Romeo och Julia, op. 64 1940–44 – Askungen, op. 87 1948–53 – Sagan om stenblomman, op. 118

Orkesterverk 1902 – Symfoni i G-dur 1908 – Symfoni i e-moll 1909 – Sinfonietta i A-dur, op. 5 (rev. 1914/15) 1910 – Drömmar, symfonisk dikt, op. 6 1910 – Osseneye, symfoniska skisser för kammarorkester, op. 8 (rev. 1915 och 1934) 1915 – Skytiska sviten, op. 20 1916/17 – Symfoni nr 1 i D-dur (’Klassiska’), op. 25 1924/25 – Symfoni nr 2 i d-moll, op. 40 1925–29 – Divertimento, op. 43 1928 – Symfoni nr 3 i c-moll, op. 44 1929/30 – Symfoni nr 4 i C-dur, op. 47 1934 – Löjtnant Kizje, symfonisk svit, op. 60 1936 – Peter och vargen, symfonisk barnsaga för berättare och orkester, op. 67 1936 – Rysk ouvertyr, op. 72 (rev. 1937) 1941 – 1941, symfonisk svit, op. 90 1944 – Symfoni nr 5 i B-dur, op. 100 1945 – Ode till krigets avslutning, op. 105 1945–47 – Symfoni nr 6 i ess-moll, op. 111 1947 – Symfoni nr 4 i C-dur, op. 112 (reviderad version) 1951–52 – Symfoni nr 7 i ciss-moll, op. 131 1953 – Symfoni nr 2 i d-moll, op. 136 (reviderad version)

Konserter 1911/12 – Pianokonsert nr 1 i Dess-dur, op. 10 1912/13 – Pianokonsert nr 2 i g-moll, op. 16 (rev. 1923) 1917/21 – Pianokonsert nr 3 i C-dur, op. 26 1931 – Pianokonsert nr 4 (för vänster hand) i B-dur, op. 53 1931/32 – Pianokonsert nr 5 i G-dur, op. 55 1952 – Pianokonsert nr 6 (för två pianon och stråkorkester), op 133 (ofullbordad) 1916/17 – Violinkonsert nr 1 i D-dur, op. 19 1933–38 – Cellokonsert i e-moll, op. 58 1935 – Violinkonsert nr 2 i g-moll, op. 63 1950/51 – Symfoni-konsert för cello och orkester i e-moll, op. 125 (rev. 1952) 1952 – Concertino för cello och orkester i g-moll, op. 132 (en version fullbordad av Dmitrij Kabalevskij, en annan av Vladimir Blok)

Vokalmusik med orkester 1909/10 – Två dikter för damkör och orkester, op. 7 1917/18 – De äro sju kantat för tenor, blandad kör och orkester, op. 30 (rev. 1933) 1935–37 – Kantat till 20-årsdagen av oktoberrevolutionen för blandad kör, symfoni-, militär-, slagverks- och folkinstrumentorkester, op. 74 1938/39 – Alexander Nevskij, kantat för mezzosopran, blandad kör och orkester, op. 78 (filmmusik) 1942/43 – Balladen om pojken, som förblivit okänd, kantat för sopran, tenor, blandad kör och orkester, op. 93 1950 – Fredens väktare, oratorium för mezzosopran, berättare, gosskör, blandad kör och orkester, op. 124

Kammarmusik 1903 – Violinsonat i c-moll 1912 – Ballad i c-moll för cello och piano, op. 15 1919 – Ouvertyr över hebreiska teman i c-moll för klarinett, piano och stråkkvartett, op. 34 1924 – Kvintett i g-moll för oboe, klarinett, violin, viola och kontrabas, op. 39 1930 – Stråkkvartett nr 1 i h-moll, op. 50 1932 – Sonat för två violiner i C-dur, op. 56 1938/46 – Violinsonat nr 1 i f-moll, op. 80 1941 – Stråkkvartett nr 2 i F-dur, op. 92 1943 – Sonat i D-dur för flöjt och piano, op. 94 1944 – Violinsonat nr 2 i D-dur, op. 94b 1947 – Violinsonat i D-dur för solo violin, op. 115 1949 – Cellosonat i C-dur, op. 119

Verk för piano 8 sonater, 2 sonatiner, Réminiscences, Èlan, Désespoir, Suggestion diabolique, Toccata, cykeln Sarcasmes, Visions fugitives, danssviter, etyder, stycken för barn med mera.

Källor

Verkförteckning på Klassika.de

Vidare läsning

Externa länkar

Kategori:Ryska pianister Kategori:Ryska operatonsättare Kategori:Födda 1891 Kategori:Avlidna 1953 Kategori:Män Kategori:Ryska klassiska kompositörer Kategori:Ledamöter av Kungliga Musikaliska Akademien Kategori:Personer från Donetsk oblast Kategori:Ryska musiker under 1900-talet