Arthur Ernest Percival, född 26 december 1887 i Aspenden, Hertfordshire, död 31 januari 1966 i Westminster, London, var en brittisk arméofficer, generallöjtnant och veteran från första världskriget. Han byggde en framgångsrik militärkarriär under mellankrigstiden men är mest känd för sina insatser i andra världskriget då han som befälhavare ledde Samväldets trupper under de misslyckade slagen om Malackahalvön och det efterföljande om Singapore.
Percivals kapitulation till den invaderande Kejserliga japanska arméns trupper är den största kapitulationen i Storbritanniens militärhistoria och underminerade Storbritanniens anseende som imperiestormakt i Fjärran Östern för gott. Efter kapitulationen fick Percival ta emot hård kritik för att ha gett upp alltför enkelt. Han ansågs ha spridit ut sina styrkor för mycket och dragit felaktiga slutsatser om var den japanska landstigningen skulle äga rum. Andra teorier nämner dock mångårig underfinansiering av det malaysiska försvaret och Samväldets oerfarna och dåligt rustade armé som orsaker och förbättrar därmed bilden av Percival som befälhavare.
Tidigt liv Barndom och sysselsättning Arthur Ernest Percival föddes 1887 på Aspenden Lodge i Aspenden i närheten av Buntingford, Hertfordshire, England. Han var andre son till Alfred Reginald och Edith Percival, född Miller. Fadern var fastighetsmäklare hos Hamel's Park Estate och hans mor kom från en familj med bomullsproducenter i Lancashire.
Percival började sin skolgång i Bengeo. Tillsammans med sin studiemässigt mer framgångsrike bror sändes han 1901 till skolan i Rugby där han var inackorderad i skolans internat. Han var en medelmåttig elev som bland annat studerade grekiska och latin men hans lärare ansåg inte att han hade fallenhet för dessa ämnen. Percivals enda merit när han slutade skolan 1906 var en studentexamen. Då var han betydligt mer framgångsrik som idrottsman och utövade såväl cricket, tennis som terränglöpning. I skolans frivilliga skyttekår slutade han dessutom som "colour sergeant" vilket ungefär kan likställas vid fanjunkare. Hans militära karriär började emellertid i förhållandevis hög ålder. Han var medlem i skytteföreningen "Youngsbury Rifle Club", men jobbade från och med 1907 som kontorist för järnmalmsgrossisten Naylor, Benzon & Company Limited i London, där han fortfarande jobbade när första världskriget bröt ut och det verkade som om han skulle förbli civil.
Värvning och första världskriget miniatyr|höger|I närheten av Thiepval, 7 augusti 1916.
Vid 26 års ålder, under första världskrigets allra första dag, tog Percival värvning som menig i Officers' Training Corps vid Inns of Court. Han befordrades efter fem veckors grundutbildning till fänrik.The London Gazette: (Supplement) no. 29058, ss. 1176–1179, 2 februari 1915. Hämtat 18 februari 2008. Nästan en tredjedel av hans rekrytkolleger skulle vara döda vid krigets slut. I november utnämndes han till kapten.The London Gazette: no. 29050, s. 802, 26 januari 1915. Hämtat 18 februari 2008. Följande år sändes Percival till Frankrike med den nyligen upprättade 7:e servicebataljonen vid Bedfordshire Regiment som blev en del av 54:e brigaden, 18:e östra divisionen i februari 1915. Under första dagen av slaget vid Somme (1 juli 1916) lyckades Percival komma undan oskadd men i september ådrog han sig fyra skador när en granatkartesch exploderade då han ledde sitt kompani i anfallet mot Schwaben Redoubt, vid ruinerna av byn Thiepval. För denna insats tilldelades han Military Cross.The London Gazette: (Supplement) no. 29824, ss. 11044–11063, 14 november 1916. Hämtat 18 februari 2008.
I oktober 1916 tog Percival befattning som kapten vid Essex Regiment,The London Gazette: no. 29783, s. 9864, 13 oktober 1916. Hämtat 18 februari 2008. medan han tillfrisknade från sina skador på sjukhus. Senare utnämndes han till tillfällig major vid sitt ursprungliga regemente.London Gazette: (Supplement) no. 30038, s. 4042, 27 april 1917. Hämtat 18 februari 2008. År 1917 blev han bataljonsbefälhavare med en tillfällig grad av överstelöjtnant.The London Gazette: (Supplement) no. 30632, s. 4550, 12 april 1918. Hämtat 18 februari 2008.The London Gazette: (Supplement) no. 31003, s. 13282, 8 november 1918. Hämtat 18 februari 2008.The London Gazette: (Supplement) no. 31035, s. 14044, 26 november 1918. Hämtat 2 februari 2008.The London Gazette: (Supplement) no. 31220, s. 3257, 7 mars 1919. Hämtat 2 februari 2008.The London Gazette: (Supplement) no. 32233, s. 1434, 18 februari 1921. Hämtat 2 februari 2008. Under Tysklands våroffensiv ledde Percival en motattack som räddade ett franskt artilleriförband från att bli tillfångatagna och tilldelades för detta den franska utmärkelsen Croix de Guerre. Under en kort tid i maj 1918 var han befälhavare över 54:e brigaden. Han blev befordrad till titulärmajor,The London Gazette: (Supplement) no. 31092, ss. 15–16, 24 juni 1921. Hämtat 18 februari 2008. och tilldelades Distinguished Service Order med en motivering som påpekade hans "befälsförmåga och taktikkunskap".The London Gazette: (Supplement) no. 32371, s. 5096, 24 juni 1921. Hämtat 18 februari 2008. Han avslutade kriget som respekterad soldat och beskrevs som "mycket effektiv" och rekommenderades för krigshögskola.
Mellankrigstiden Ryssland Percivals studier försenades år 1919 då han bestämde sig för att anmälda sig som frivillig för tjänstgöring med Archangelskkommandot ur det brittiska militära insatsen under det nordryska fälttåget i Ryska inbördeskriget. I egenskap av näst högsta befäl för 45:e kungliga fysiljärerna förskaffade han sig ett medaljspänne till sin DSO i augusti, då 400 bolsjeviker tillfångatogs under hans attack i Gorodokoperationen längs floden Dvina. Motivering löd:
Han ledde Gorodok-kolonnen den 9-10 augusti 1919 med stor tapperhet och skicklighet, och på grund av framgången för denna kolonn kunde styrkorna på den högra stranden av Dvina erövra alla sina mål. Under fiendens motattack från Selmenga på Gorodok hanterade han sina män utmärkt. Fienden slogs tillbaka med stora förluster, vilket lämnade 400 fångar i våra händer.The London Gazette: (Supplement) no. 31745, s. 923, 20 januari 1920. Hämtat 18 februari 2008.
Irland År 1920 tjänstgjorde Percival på Irland då han stred mot Irländska republikanska armén (IRA) under Irländska frihetskriget. Där var han kompanibefäl och senare underrättelseofficer i 1:a bataljonen av Essex Regiment i Kinsale, Cork.
Percival var en framgångsrik bekämpare av IRA:s gerillakrigföring. Han anklagades av fienden, bland annat av IRA-ledaren Tom Barry, för brutalitet. Dennes allmänna tillförlitlighet emellertid har ifrågasatts av både kollegor och historiker, även sådana analyser också själva varit föremål för många kontroverser. Om Percival, hans "bittraste fiende", hävdade Barry: "Den här officeren var utan tvekan den mest seglivade antiirländaren av de brittiska officerarna. Han var outtröttlig i sina försök att förstöra folkets humör." En av Michael Collins levnadstecknare skildrar en liknande anklagelse att Percival "hade en vana att köra omkring på landsbygden på morgonen i ett öppen bil så att han kunde 'skjuta mot bönder som arbetade på fälten'."
Efter mordet på en polisinspektör ur Royal Irish Constabulary utanför Bandon Church i juli 1920 tillfångatog Percival befälhavaren ur IRA:s West Cork Brigade, Tom Hales och brigadens kvartersmästare Patrick Harte och mottog då Brittiska Imperieorden. Anklagelser att dessa två och andra fångar hade blivit misshandlade i häktet, precis som andra gjort mot Percivals motståndsenhet, har inte styrkts. Den irländska historikern Meda Ryan skildrar ett sådant påstående att Hales och Harte "avkläddes, drogs efter en lastbil i flera kilometer, deras hår drogs loss och deras naglar drogs bort med tång." Harte överfördes till ett mentalsjukhus och förblev sinnessjuk till sin död några år senare. Percival kunde dock inte tillfångata Barry, som senare hävdade att han hade häktats, men intet ont anande blivit släppt.
IRA utfärdade £1 000 i skottpengar på Percivals huvud då man anklagade honom som ansvarig för den så kallade "Essex Battalion Torture Squad". Ett första lönnmordsförsök utfört av Barry i Bandon misslyckades endast på grund av att Percival brutit sin dagliga middagsrutin. Ett andra försök skulle genomföras i London i mars 1921, men förövarna tvingades istället fly från Liverpool Street station då polisen fick reda på deras planer. Tillbaka på Irland ledde Percival en räd som dödade en av lönnmördarna.
Under sin tid på Irland gjorde Bernard Montgomery sig bekant med Percival som tjänstgjorde i samma brigad och de brevväxlade om sina erfarenheter i kriget. David Lloyd George och Winston Churchill mötte också Percival 1921 då han hade kallats in som expertvittne under en utredning om irländska frihetskriget.
Stabsofficer Percival gick på stabsskolan Staff College, Camberley från 1923The London Gazette: no. 32790, s. 608, 26 januari 1923. Hämtat 18 februari 2008. till 1924 som då var under general Edmund Ironsides befäl. Där läste han under J.F.C. Fuller, en av de få sympatiska läsare av hans bok, The War in Malaya, tjugofem år senare. Han imponerade sina instruktörer, som av åtta studenter valde ut honom för påskyndad befordran, och sina studiekamrater som beundrade hans cricketfärdigheter. Efter tjänst som major vid Cheshire Regiment tillbringade han fyra år med Nigeria Regiment av Royal West African Frontier Force i Västafrika som stabsofficer.The London Gazette: no. 33043, s. 2921, 1 maj 1925. Hämtat 18 februari 2008.The London Gazette: no. 33470, s. 1345, 26 februari 1929. Hämtat 18 februari 2008. Han befordrades till titulär överstelöjtnant 1929.The London Gazette: no. 33454, s. 152, 4 januari 1929. Hämtat 18 februari 2008. miniatyr|höger|200px|Royal Naval College, där Percival studerade år 1930. År 1930 studerade Percival vid Royal Naval College, Greenwich. Från 1931 till 1932 var han generalsstabsofficer av andra graden, en instruktör vid stabsskolan. Akademikommendanten general Sir John Dill blev Percivals mentor under de kommande tio åren och säkerställde sin skyddslings framsteg. Dill betraktade Percival som en lovande officer och skrev att "han har en enastående förmåga, bred militär kunskap, gott omdöme och är en mycket snabb och noggrann arbetare" men lade till att "han har inte en helt och hållet imponerande närvaro och man kan därför inte, vid ett första möte med honom, uppskatta hans värde". Med Dills stöd utsågs Percival att föra befäl över andra bataljonen av Cheshire Regiment från 1932The London Gazette: no. 33846, s. 4627, 15 juli 1932. Hämtat 18 februari 2008. till 1936, till en början på Malta. År 1935 studerade han på Imperial Defence College.
Percival utnämndes till överste i mars 1936,The London Gazette: no. 34264, s. 1657, 13 mars 1936. Hämtat 18 februari 2008. och till 1938The London Gazette: no. 34557, ss. 6139–6140, 30 september 1938. Hämtat 18 februari 2008. var han generalstabsofficer av första graden i Malaya, stabschefs åt general Dobbie som var General Officer Commanding i Malaya. Under den här tiden insåg han att Singapore inte längre var en isolerad fästning. Han bedömde en möjlig japansk landsstigning i Thailand som ett "inbrott i Malaya via bakdörren" och genomförde en utvärdering av möjligheten att Singapore skulle bli attackerat från norr. Han meddelade detta till War Office i London och Percival kände senare att det liknade den plan som japanerna faktiskt verkställde 1941. Han stödde också Dobbies ej verkställda plan att bygga ett fast försvar i södra Johor. I mars 1938 återvände han till Storbritannien och befordrades (tillfälligt) till brigadgeneral vid generalstaben, Aldershots befälsområde.The London Gazette: no. 34503, s. 2594, 19 april 1938. Hämtat 18 februari 2008.
Andra världskriget 200px|höger|miniatyr|Generallöjtnant Percival anländer med flygplan i Singapore 1941 som ny General Officer Commanding Malaya.