miniatyr|Charles Lecocq Plutus är en opéra comique i tre akter med musik av Charles Lecocq och libretto av Albert Millaud och Gaston Jollivet. Historien bygger lösligt på den antika pjäsen med samma namn av Aristofanes om vad rikedomen kan orsaka för skada för äkta kärlek.

Historia och uppförandehistorik Trots sin stora popularitet hos Parispubliken under 1870- och det tidiga 1880-talet hade Lecocq inte blivit erbjuden att komponera för den berömda operascenen Opéra-Comique. 1884 fick han äntligen ett uppdrag att göra så."Music in Paris", The Musical World, 6 december 1884, s. 769Letellier, s. 269–270 Arbetet gick långsamt då Lecocqs hälsa inte var bra och han undergick en allvarlig operation vid samma tidpunkt. I slutet av 1885 var musiken i alla fall färdigkomponerad."Scraps from Paris", The Musical World, 5 december 1885, s. 769; och "Waifs", The Musical World, 1 augusti 1885, s. 486

Till librettot omarbetade Albert Millaud och Gaston Jollivet en tvåaktskomedi de hade skrivit redan 1873 till Théâtre du Vaudeville. Teaterchefen på Vaudeville vid tiden för den första uppsättningen hette Léon Carvalho.Wright, s. 114 Han hade därefter blivit ledare för Opéra Comique, där operettversionen av Plutos började repeteras i december 1885."The Drama in Paris", The Era, 19 december 1885, s. 9 Lecocq tillägnade Carvalho operetten. Till handlingen använde sig Millaud och Jollivet av Aristofanes komedi Plutos och lade till ett kärlekspar och tonade ned satiren. Den hade premiär den 31 mars 1886 men blev ingen succé och togs bort från repertoaren efter åtta föreställningar och ersattes av en nypremiär av Ambroise Thomas Le Songe d'une nuit d'été.Milliet and Soubies, s. 31 Plutus skulle bli den första och sista operett som Lecocq skrev för Opéra-Comique.Andrew Lamb. "Lecocq, (Alexandre) Charles", Grove Music Online, Oxford University Press. Läst 29 november 2018

Kritik 1886 hade Lecocq erhållit ett internationellt rykte och kritiker från såväl Storbritannien och USA som Frankrike närvarade vid premiären. I Le Ménestrel skrev Henri Moreno att en del av numren var för långa, men att operetten som helhet "hedrar M. Lecocq och förtjänar att spelas igen".Citat i "Musical Notes", The Monthly Musical Record, 1 maj 1886, s. 114–115 En amerikansk kritiker ansåg att även om stycket inte matchade Lecocqs mest firade operett, Madame Angots dotter i popularitet så innehöll den "många charmanta airs, både glädje och eftertanke som i bästa fall skulle hedra en positivhalare"."Our Musical and Theatrical Review", The American Register, 3 april 1886, s. 6 En brittisk kritiker i The Musical World beskrev stycket som en glimrande succé,"Paris", The Musical World, 10 april 1886, s. 239 men hans konkurrent i The Era höll inte med: "Kompositören har inte levt upp till förväntningarna och hans Plutus måste anses som hans mest misslyckade och obetydliga verk ... musiken är på det hela taget miserabelt svag"."The Drama in Paris", The Era, 3 april 1886, s. 9 I en studie av operetten från år 2015 kommenterar Robert Letellier att antingen fann Lecocq det antika poemet oförenligt med sina styrkor som kompositör eller också var han illa till mods att skriva för den prestigeartade teatern Opéra Comique.

Personer RollerStämmaPremiärbesättning den 31 mars 1886(Dirigent:)Plutos, rikedomens gudBas Lucien FugèreChrémyle, en arbetare Bas Hippolyte Belhomme Xinthias, son till Chremyle Tenor Jean Mouliérat Carion, slav Baryton Gabriel Soulacroix Xenon, en rik gammal man TenorPierre Grivot Blepsidème, en arbetare BassM. Balanqué Aristippe, en bonde TenorM. MauguièreLycas, en vinmakare TenorM. Sujol Cléomène, en vinmakare BasM. Troy Myrrha, fästmö till Xinthias Sopran Juliette PatoretLa pauvreté Mezzosopran Blanche Deschamps-Jéhin Praxagora, en rik änka Mezzosopran Juliette Pierron En skördearbeterska Sopran Mlle. DupontEn skördearbeterska MezzosopranMlle. Degrandi Källa: Partitur och Almanach des Spectacles.Lecocq, onumrerade inledningssidor

Handling Hjälten Xinthias är son till den fattige arbetaren Chrémyle. Han passas upp av slaven Carion, som är mer klartänkt än sin husbonde. Båda är upptagna av hjärteaffärer: Xinthias älskar och älskas av Myrrha; Carion älskar inte men älskas av den rika änkan Praxagora, som han gör allt för att undvika.

Myrrhas fader ämnar gifta bort henne med den rike och gamle friaren Xénon. Xinthias har rådfrågat Apollons orakel, vars råd är att invitera en blind och fattig tiggare. Tiggaren visar sig vara Plutus, rikedomens gud, som belönar Xinthias med att leda in floden Paktolus genom huset. Vattnet innehåller kopiösa mängder med guld och Xinthias blir mycket rik. Vattnet forsar även genom byn och byborna, som tidigare var fredliga, blir korrupta av guldet, och svartsjuka, strider och skvaller härjar. Plutus motsats, fattigdomen, kommer och varnar byborna för rikedomens förbannelse men drivs iväg.

Chrémyle anser nu Myrrha vara ett dåligt val för sin rike son, och de unga förtvivlar. Deras förtvivlan berör den gamle mannen som ger med sig. Men Myrrah tvekar och känner att Xinthias rikedom kan bli ett hinder i vägen. De unga sjunger om guldets förbannelse på jorden. Plutus förbarmar sig över dem och återställer de älskande och deras grannar till fattigdom, kärlek och lycka. Carion säger att rikedom inte kan köpa lycka. Källa: The Era.

Musiknummer Akt 1 Prelude Kör – Ah! Nous avons quitté la chaumière Duet (Myrrha, Xinthias) – A l'heure où l'ombre croît

Akt 2 Entr'acte Couplets (Carion) – Je pourrais trouver mieux, sans doute Duet (Praxagora, Carion) – Ah! ce vin est une merveille Quartet (Myrrha, Praxagora, Xinthias, Carion) – A-t-elle vu son père? Madrigal (Xénon) – Que dites-vous là, ma pervenche Duet (Xinthias, Carion) – Elle est partie! — Oui, maître! Quartet (Xinthias, Carion, Chrémyle, Plutus) – Dites-moi, citoyens, le chemin pour Athènes Trio (Carion, Chrémyle, Plutus) – Nous le tenons! Il est à nous! Finale – Mes amis, l'heure est opportune

Akt 3 Kör – Le vin joyeux rit dans l'amphore Bacchic couplets (Plutus) – A nous les vins, à nous les roses Air (Myrrha) – Vénus, que traînent les colombes Duet (Myrrha, Xinthias) – Saluons d'un si beau jour Trio (Myrrha, Xinthias, Chrémyle) – Ta fiancée? Morceau d'ensemble – Cela n'est pas de jeu Duet (Praxagora, Carion) – Est-ce toi que j'entends Couplets (Carion) – J'aurais voulu, sur mon âme Finale – Restez! je plains voire souffrance

Referenser

Noter

Källor

Kategori:Operetter av Charles Lecocq Kategori:Musikåret 1890 Kategori:Teateråret 1890