Åttonde bergmästardömet var ett bergmästardöme som utgjordes av Storfurstendömet Finland.
Historik Från 1641 var Storfurstendömet Finland indelat i två bergmästardistrikt. Det ena omfattade Åbo län, Tavastehus län och Nylands län, medan det andra bestod av Viborgs län, Nyslotts län, Kexholms län och Kymmenegårds län. Organisationen var dock otydlig när det gällde tjänsternas ansvarsområden och bestod endast under några år. År 1651 utnämndes åter en gemensam bergmästare för hela Finland. Därefter utgjorde landet ett enda bergstingsrättsområde fram till 1809.
Personal Bergshauptman Under några år i slutet av 1700-talet fanns även en bergshauptman i Finland. Tjänsten tycks dock snarare ha skapats som en personlig förmån för dess förste och ende innehavare, August Nordenskiöld, än för att fylla ett verkligt behov. Han fick kunglig fullmakt den 18 maj 1782. Uppdraget bestod endast i att söka efter malmfyndigheter i Finland. Han fungerade alltså som malmletare, men med högre rang än bergmästaren. Nordenskiöld vistades nästan aldrig i Finland utan befann sig, med kungligt tillstånd, nästan ständigt på resor utomlands. Enligt ett kungligt brev den 1 september 1784, med ytterligare bestämmelser den 19 maj 1785, skulle hans lön inte belasta Bergskollegiums stat utan betalas genom särskilt anvisade hemmansräntor. Efter Nordenskiölds avgång fortsatte lönen enligt uppgift att betalas ut fram till det angivna året för hans död, som ersättning för en fordran som innehades av en person ur släkten Reuterholm.
Bergsrådet Johan Erik Norberg ansökte därefter om att, vid sidan av sin plats och rösträtt i Bergskollegium, få överta bergshauptmanstjänsten i Finland och den tillhörande lönen. I sitt yttrande uppgav Bergskollegium att det inte hade sett någon nytta med Nordenskiölds förordnande. Trots detta ville kollegiet inte avstyrka Norbergs ansökan. Kunglig Majestät avslog emellertid ansökan och beslutade samtidigt, genom ett kungligt brev den 9 maj 1797, att tjänsten skulle dras in.
1782–1792: August Nordenskiöld
Bergmästare Bergmästarens titel varierade under vissa perioder. Redan 1643 och 1644 omnämns inspektorer vid de finska bergverken. I en skrivelse till kungen den 27 augusti 1679 föreslog Bergskollegium att bergmästartjänsten skulle dras in, med hänvisning till att bruken var få och gav små inkomster. Förslaget godkändes genom ett kungligt brev den 6 september samma år. Daniel Starman hade den 23 juni 1679 fått fullmakt som bergmästare, men fick efter beslutet i stället en ny fullmakt den 29 januari 1680 som inspektor över bergverken i Finland. När den finska bergverksamheten senare hade vuxit fick han den 10 november 1699 åter fullmakt som bergmästare. Samma titel bars därefter av samtliga hans efterträdare under den svenska tiden.
Bergmästaren hade vanligen sin stationeringsort i Åbo.
1638–1640: Henrik Mårtensson Teet 1641–1643: Johan Axehielm (Åbo, Tavastehus och Nylands län) 1641–1643: Carl Billensten (Viborgs, Nyslotts, Kexholms och Kymmenegårds län) 1643–1644: David Fredrik von Siegroth 1643–1650. Lorentz Creutz 1649–1679: Johan Danielsson 1679–1722: Daniel Starman 1722–1747: Johan Festing 1747–1787: Magnus Linder 1788–1809: Carl Lundström
Bergskommissarier och bergsfogdar Bergsfogden i Finland kallades till en början, och även under senare perioder, för bergskommissarie. Vid 1739 års riksdag inrättades en tjänst med denna benämning för Österbottens län, vilket fastställdes genom ett kungligt brev den 5 april samma år. Bergskollegium ansvarade för utnämningen och utfärdade en instruktion för tjänsten den 6 juni 1739. Vid 1743 års riksdag förklarades tjänsten vara obehövlig och drogs in året därpå. År 1756 beslutade riksens ständer att den skulle återinrättas. Den skulle då betraktas som en vanlig bergsfogdetjänst med hela Finland som fögderi, vilket framgår av ett kungligt brev den 12 januari 1757. Enligt ett kungligt brev den 26 augusti 1761 skulle tjänsteinnehavaren dock även fortsättningsvis bära titeln bergskommissarie.
1739–1744: Lars Harmens 1757–1786: Johan Adolf Lilljenqvist 1786–1788: Carl Lundström 1788–1809: Per Samuel Ihlström
Referenser Noter
Kategori:Bergmästardömen