miniatyr|Hakkorset är nazismens mest framträdande symbol.
Nationalsocialism (tyska Nationalsozialismus), även nazism, är en fascistisk ideologi som i grunden har föreställningen om att det egna folket och nationen som kollektiv har ett högre värde i förhållande till den enskilde individen. Den nazistiska uppfattningen av folket eller "rasen" vilar på en rasistisk grund där vissa "människoraser" är överlägsna andra. Den "ariska rasen" och de germanska folken sågs som högst stående i rashierarkin. "Fienderasen" var de så kallade untermenschen (undermänniskorna), som ofta kallades "massorna från öst", vilket främst innefattade judar, slaver, polacker och romer, men även handikappade och homosexuella. De "raser" och individer som beskrivs som avvikande och onormala anses vara fiender till nationen och folket. Nazisterna rationaliserade med rasbiologi och socialdarwinism att tyskarna hade en biologisk rätt att eliminera och förslava de underlägsna. I praktiken omsattes det till en krigsmaskin med sikte på Östeuropa, Generalplan Ost, för att krossa "jude-bolsjevikerna" och för att utöka tyskarnas lebensraum.
I sin praktiska politiska utformning bygger åskådningen på ledarprincipen vilken genomförs i en stark centralstat där det främsta uttrycket för folket är dess ledare."Nationalsocialismen" i Norstedts uppslagsbok 1948Nordisk familjebok 1951–55 års upplaga, Bd 15 sp 655. Nazisterna avvisade demokrati och parlamentarism. I sin ekonomiska politik ansåg sig nazisterna som antikapitalistiska och antisocialistiska. De ville nationalisera stora företag och ena Tyskland i en "folkgemenskap" där tillhörigheten till det tyska folket stod över religion, ideologi och klasstillhörighet.
Nationalsocialismen var den ideologi som dominerade politiken mellan 1933 och 1945 i Tyskland, även känt som Nazityskland eller Tredje riket. Landet styrdes då av Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (, NSDAP).Fritzsche, Peter. 1998. Germans into Nazis. Cambridge, Mass.: Harvard University Press.Kele, Max H. (1972). Nazis and Workers: National Socialist Appeals to German Labor, 1919–1933. Chapel Hill: The University of North Carolina Press.Payne, Stanley G. 1995. A History of Fascism, 1914–45. Madison, WI: University of Wisconsin Press.Eatwell, Roger. 1996. “On Defining the ‘Fascist Minimum,’ the Centrality of Ideology,” Journal of Political Ideologies 1(3): 303–19. Eatwell, Roger. 1997. Fascism: A History. New York: Allen Lane. Det tyska folkets ledare, Führer, var Adolf Hitler. Hans skrift Mein Kampf och de tjugofem punkterna i NSDAP:s partiprogram var grundläggande för nationalsocialismen.
Namn Begreppet "nationalsocialism" har även använts på andra håll i Europa, men då med helt eller till stor del andra förtecken än vad det tyska NSDAP och Adolf Hitler stod för, med undantag för de nazistpartier som dök upp i främst Skandinavien efter NSDAP:s valframgång 1930. Ett exempel är den svenske statsvetaren och politikern Rudolf Kjellén som redan i början av 1900-talet använde uttrycket nationalsocialism, men då bara som motsats till internationalen. Ett annat exempel är det redan 1897 bildade tjeckiska nazistiska partiet som fanns kvar ännu under mellankrigstiden i det då oberoende Tjeckoslovakien. Det var ett radikalt vänsterparti och hade ingenting mer än namnet gemensamt med sådana partier som nu betecknas som nazistiska.Nordisk familjebok (1951–55 års upplaga)
Bakgrund De nazistiska rötterna återfinns i flera idétraditioner, varav flera var specifika för Tyskland och Preussen. Den preussiska militarismen som inte bara genomsyrade armén, utan även det civila livet, kan sägas vara en inspirationskälla. I Preussen fanns det även en politisk romanticism som vände sig mot den rationalism och de principer som franska revolutionen förespråkade. I stället skulle politiken byggas på instinkt och det förflutna, samt övermänniskans rätt att sätta sig över universella lagar och regler enligt Friedrich Nietzsches filosofi. Under mitten och slutet av 1800-talet kom personer som Arthur de Gobineau, Richard Wagner och Houston Stewart Chamberlain att utveckla idéer om den "rasmässiga" och kulturella överlägsenheten som de nordiska/germanska folken hade över andra européer och raser.
Historik och utbredning
Den tyska nazismen var mycket starkt influerad av de revanschistiska strömningar som fanns i landet efter Versaillesfreden. Freden ansågs vara höggradigt orättvis, och det tyska nationalsocialistiska partiet ville ha upprättelse. Nazisterna krävde även en förening av alla tysktalande i ett "Stortyskland", livsutrymme (Lebensraum) och rätten att expandera, inte minst österut mot slaviska länder som Polen och Ukraina. Mycket av det nazistiska tänkandet kan härledas till völkischrörelsen och även till socialdarwinistiska idéer under 1920-talet och 1930-talet.
Nazismens framväxt miniatyr|Ett österrikiskt vykort från 1919 föreställande "dolkstötslegenden" som anklagade judarna för att ha orsakat Tysklands nederlag i första världskriget. Nazismen växte fram under den tyska Weimarrepubliken, den redan från början problemfyllda demokratin som startade efter kejsar Wilhelm II:s abdikation och flykt till Holland i november 1918 och den kort därpå följande freden efter första världskriget. I Versaillesfreden i juni 1919 mellan de i kriget allierade staterna och Tyskland ålades Tyskland att betala stora skadestånd i pengar och materiel till segermakterna,Tysklands armé reducerades starkt och man fick även lämna ifrån sig stora och viktiga landområden. Dessutom tvingades Tyskland att ta på sig hela skulden för kriget.
Inspiration från Ryssland I München skapades 1919 organisationen Aufbau Vereinigung, en förening i vilken vita emigranter från inbördeskriget i Ryssland och nationalistiska (völkisch) tyskar ingick Michael Kellogg, Russian Roots of Nazism, s 123, 2005 Organisationen syftade till en rekonstruktion av Östeuropa och ville störta bolsjevikerna, återupprätta tsardömet, störta den demokratiska regimen i Tyskland samt bekämpa den "internationella judendomen".Michael Kellogg, Russian Roots of Nazism, s 134, 2005 Hitler, i linje med sina tankar om Lebensraum, ansåg att Ryssland/Östeuropa och Tyskland hade gemensamma intressen stödde därför Aufbau, som i sin tur stödde NSDAP.Michael Kellogg, Russian Roots of Nazism, s 204, 2005
Aufbau - som inte bara var antibolsjevikiskt utan också våldsamt antisemitiskt - kom att påverka nazistpartier ideologiskt och taktiskt. Ledande personer i Aufbau beundrade bolsjevikernas centralisering och militarisering.Michael Kellogg, Russian Roots of Nazism, s 41,42, 2005 Hitler, som hyste gängse socialistiska åsikterLiljegren, Bengt (2008) Adolf Hitler , sid 125 så sent som 1919,Michael Kellogg. Russian Roots of Nazism, s 219, 2005 och hos vilken man före 1919 har svårt att påvisa antisemitiska uttalande , kom att utveckla sin föreställning om judisk bolsjevism mycket genom denna organisation, som också bibringade Michael Kellogg Russian Roots of Nazism, s 230, 2005 honom uppfattningen att Sovjetunionen var en judisk diktatur.Michael Kellogg, Russian Roots of Nazism, s 230, 2005
Tidigt 1920-tal Efterkrigstyskland drabbades av en hårt ansträngd ekonomi och en hyperinflation vilket gjorde att landet inte kunde betala krigsskadeståndet enligt fredsavtalet. Fransmännen och belgarna accepterade inte att inbetalningarna uteblev och besatte därför 1923 hela Ruhrområdet för att själva ta ut skadeståndet. Ur denna situation växte missnöjesgrupper fram i hela Tyskland, alltifrån revolutionära bolsjeviker till högerinriktade friskyttar bestående av före detta militärer. Ur denna mångfald bildades DAP (senare NSDAP, det Nationalsocialistiska Tyska Arbetarepartiet) i en ölkällare i München. Vid ett ölkällarmöte hos "Tyska Arbetarpartiet" (DAP) 1919 blev Adolf Hitler så irriterad över en person som tyckte att Bayern skulle lämna Tyskland, att han höll ett glödande försvarstal. Partiledaren Karl Harrer blev imponerad och erbjöd Hitler en plats i partiet.William Shirer, Tredje rikets uppgång och fall Hitler blev därefter snabbt partiets viktigaste person. Under en tid i fängelse skrev han boken "Mein Kampf" som kom ut med del I år 1925 och del II år 1926.
I Tyskland hämtades inspiration från fascismen i Italien. Hitlers uppror i München 1923 (även kallad ölhallskuppen) var avsedd att följas av en marsch mot Berlin, varigenom Tysklands dåvarande regering skulle störtas, precis som Mussolini tidigare hade hotat att göra i Italien. Men där Mussolini hade lyckats, misslyckades Hitler emellertid, och det skulle dröja ytterligare ett decennium innan han kom till makten. Tre år före kuppförsöket i München bildades det tyska nazistpartiet (NSDAP).
Från kuppförsöket i München till makttillträdet tio år senare ökade medlemsantalet till nästan 900 000 medlemmar. Denna period kallades av nazisterna själva i deras historieskrivning för kampfasen.
Genombrottet i Tyskland och nazismens offer
Partiets medlemskår började på allvar att växa efter 1926 som en effekt av den ökande ekonomiska instabiliteten i landet. Jordbrukarbefolkningen fick en stark betoning av att vara ryggraden i den "tyska folkstammen". Men det var 1930, då den ekonomiska depressionen utbröt, som NSDAP fick sitt stora genombrott.
Det nationalsocialistiska partiet växte från 18,3 procent av rösterna 1930 till 37,3 procent av rösterna i valet den 31 juli 1932. Arbetslösheten låg då på 30 procent och var därmed den högst noterade arbetslösheten i världen. I ett nyval den 6 november 1932 gick nazistpartiet tillbaka till 33,1 procent. Den 30 januari 1933 bjöd högerpartierna in nazisterna till regeringssamarbete och Hitler utsågs till rikskansler. Den 5 mars hölls så ytterligare ett val. Trots en mycket omfattande förföljelse av kommunister och socialdemokrater inför valet lyckades Hitler inte få egen majoritet. Valresultatet stannade vid 43,9 procent. Arton dagar senare, den 23 mars, röstade den tyska riksdagen i stället igenom en lag som gav den nationalsocialistiska regeringen hela den lagstiftande makten. Röstsiffrorna var 441 mot 94. Samtliga borgerliga partier, inklusive liberalerna röstade för. De 94 var alla socialdemokrater. Kommunisterna hade då redan häktats.
Hitlers maktutövning utvecklades till en totalitär sådan. Den nazistiska kontrollen över alla delar av samhället var mycket omfattande. Andra politiska partier, oppositionella samt den judiska befolkningen utsattes för skoningslösa förföljelser och utrotning. Det välutbyggda systemet av förintelseläger, koncentrationsläger och arbetsläger fungerade som ett effektivt sätt att avrätta och avskilja individer och grupper som av regimen ansågs ej önskvärda. Dessa kunde vara homosexuella, transpersoner, personer med fysisk eller intellektuell funktionsnedsättning, politiska motståndare, religiösa minoriteter som Jehovas vittnen, eller etniska minoriteter som slaver, judar och romer. Den industriella och systematiska förintelsen är exceptionell och oöverträffad i hela mänsklighetens historia.
Sedan nazisterna suttit vid makten sex år bröt andra världskriget ut, ett krig som slutade med Tysklands villkorslösa kapitulation. Sedan dess har nazismen såväl som alla dess symboler med mera varit förbjudna i Tyskland.
Trots ideologiskt motstånd mot kommunismen kunde Hitler ingå ett icke-aggressions-, vänskaps- och handelsavtal med Sovjetunionen (se Molotov-Ribbentroppakten) som gällde för åren 1939–1941, och höll ryggen fri för Tyskland under invasionen av Polen och Västeuropa. Det finns även uppgifter om samarbete mellan NKVD och Gestapo, bland annat 7 december 1939 med ett sammanträde i polska Zakopane med mål att utrota polsk motståndsrörelse.Robert Conquest Stalin: Breaker of Nations (1991) Ett annat exempel på samarbete är när NKVD överlämnade den tyska kommunisten Margarete Buber-Neumann till Gestapo 1940.Margarete Buber-Neumann Under Two Dictators (1949)