Djibouti ( Jībūtī; ), formellt Republiken Djibouti (; ), är en republik och suverän stat i Östafrika, på Afrikas horn. Landet blev självständigt från Frankrike 1977. Ismail Omar Guelleh är president sedan 1999.
Landet gränsar i norr till Eritrea, i nordväst och väster till Etiopien och i söder till Somalia. Det har ett viktigt strategiskt läge vid sundet Bab al-Mandab som skiljer Röda havet från Adenviken och är genomfartsland för varor till och från östra Afrika. Landet är det tredje minsta på det afrikanska fastlandet. Huvudstaden har samma namn som landet, Djibouti.
Djibouti anlades 1888 av fransmännen som en hamnstad vid Tadjouraviken i Adenvikens inre del. Området kring Tadjouraviken var fransk koloni med Djibouti som huvudstad till 1977 då det blev självständigt.
Namn Landets namn Djibouti är taget efter huvudstadens namn. Var huvudstadens namn härstammar från är osäkert.
Historia Tidig historia Det karga och torra ökenlandskapet i Djibouti bjöd inte in till jordbruk, och det var i huvudsak nomader som befolkade området. Området ingick liksom Eritrea, Etiopien och Somalia i de landområden som förmodas ha ingått i det forntida riket Punt 1450 f.Kr.Simson Najovits, Egypt, trunk of the tree, Volume 2, (Algora Publishing: 2004), s.258. Under antiken uppkom Kungariket Aksum i Eritrea och Etiopien, som tycks ha utsträckt sin makt eller i varje fall sitt inflytande söderut till det område som sedan blev Djibouti.
Från Etiopien (Abessinien) och Eritrea kom Afar-klanen, och från det muslimska kungariket Adal i söder kom Issa-klanen, ett somaliskt folk. Afarerna bestod av flera olika klaner och sultanat. Området mellan det kristna Etiopien och röda havet var muslimskt och bestod av flera små muslimska stater. Under medeltiden dominerades området av de muslimska sultanaten Ifat (1275–1403) och Adal (1415–1577).
Islam spred sig tidigt med missionärer från andra sidan röda havet till Djibouti, där det redan under 600-talet ska ha funnits moskéer. Briggs, Phillip (2012). Somaliland. Bradt Travel Guides. s. 7. . Araberna kontrollerade handeln i regionen fram till 1500-talet, då portugiserna började konkurrera om handeln. När de expanderade längre österut, återtog araberna dominansen och etablerade en handelspost vid kusten i centrala Djibouti idag. Handelsstationen var kopplad till den etiopiska platån via karavanvägar.
Under 1800-talet behärskades Djibouti en kort tid av Egypten, innan fransmännen fattade intresse för området.
Kolonialtiden Frankrike fick fotfäste i området vid 1800-talets mitt. Då tecknades avtal med Afar-sultanerna om att få inrätta en fransk koloni i området från 1862.
Territorierna Obock och Tadjoura blev franska protektorat 1884. Ytterligare avtal tecknades med de etniska somalierna 1885. Protektoraten slogs samman till kolonin Franska Somaliland 1896.
År 1967 bytte landet namn till Franska Afar- och Issaterritoriet. År 1977 blev det självständiga landet Djibouti.
Självständigheten Djiboutis förste president Hassan Gouled Aptidon (issafolket) skapade en auktoritär enpartistat och tjänstgjorde som president i tre sexårsperioder.
Oroligheter bland landets afar-minoritet under 1990-talet ledde till motsättningar; afarerna iscensatte flera kuppförsök och bojkottade 1992 års val. Under 1994 inleddes fredsförhandlingar.Alla Världens Länder 2000 Bonnier Lexikon Fram till millennieskiftet har landet präglats av diktatur, då endast ett parti varit tillåtet, av fattigdom och inbördeskrig.
Efter millennieskiftet har vissa förbättringar skett. Det har avtalats om maktdelning och flerpartisystem, vilket avslutade inbördeskriget. Samtidigt har det funnits pågående konflikter med Eritrea.
Flera länder har etablerat militärbaser i landet. Flyktingströmmarna från närliggande länder är stora, arbetslösheten hög och utbildningsnivån låg.
Landet är beroende av bidrag men är sen millennieskiftet stabilt.
Geografi
Topografi Stora delar av Djibouti består av stenöken med vidsträckta lavafält och vulkaniska kullar, som på enstaka ställen reser sig över 1 500 meter över havet. Högst når Musa Ālī Terara på gränsen mot Etiopien och Eritrea, med 2 021 meter över havet (också uppmätt till 2 063 meter över havet).
Förkastningar som löper parallellt med Rödahavsförkastningen har skapat sänkor där Hanléslätterna och saltsjöarna Alol och Assal ligger. Assal ligger cirka 155 meter under havsytan, och är Afrikas lägsta punkt.
Hydrografi Tadjouraviken, som är en vik i Adenvikens inre västra del, skär långt in i landet och staden Djibouti ligger vid mynningens södra kust. Abbesjön i väst, på gränsen mellan Djibouti och Etiopien, är känd för ett rikt fågelliv (flamingor, pelikaner, ibisar). Bara någon procent av ytan är odlingsbar.
Klimat Djibouti har ett ökenklimat med extrem värme. Klimatet är mer tryckande ute vid kusten än i inlandet på grund av hög luftfuktighet.
Huvudstaden Djibouti har en årlig medeltemperatur på 30 °C; den kallaste månaden är januari, med 25 °C i medel (dygnsmaximum 29 °C), medan den varmaste är juli med 37 °C (dygnsmaximum 43 °C).
Stora delar av landet ligger i regnskugga och får lite nederbörd. Den årliga nederbördsmängden är cirka 125 mm vid kusten och upp till 500 mm i bergen. Det mesta av nederbörden faller i perioden oktober–april.
Landet är periodvis drabbat av torka, och ibland orsakar störningar från Indiska oceanen svåra regn med översvämningar som följd.
Växt- och djurliv Vegetationen består mestadels av taggiga buskar och ökenbuskar, bortsett från små skogsområden på vissa höjder. Längs de flodfåror som periodvis för vatten växer doumpalmer, och vid kusten finns sträckningar med mangroveträsk.
Djurlivet omfattar bland annat sjakal, antilop och gasell.
Kusten utanför Djibouti är en känd samlingsplats för valhajar (världens största fisk) under vintermånaderna.
Naturskydd Landets främsta miljöproblem är brist på dricksvatten, mycket begränsad tillgång på odlingsbar mark, ökenspridning och att vissa djurarter är utrotningshotade. Därutöver ligger Djibouti i en aktiv vulkanzon. Jordskalv kan också förekomma.
Styre och politik Författning och styre Enligt konstitutionen är Djibouti en demokratisk republik med en kammare. Systemet är tydligt influerat av Frankrike.
Kammaren har 65 ledamöter som väljs vart femte år. Denna är lagstiftande. Konstitutionen är från 1981. Då tilläts endast ett parti. År 1992 blev fyra partier tillåtna och 2002 avskaffades begränsningen.
Presidenten har den verkställande makten. Fram till 2010 kunde presidenten återväljas en gång. Val hölls vart sjätte år. Efter 2010 ändrades konstitutionen och presidenten kan återväljas fler gånger, samtidigt blev mandatperioderna kortare och val ska hållas vart femte år.
Administrativ indelning
150px
Djibouti är administrativt indelat i sex regioner (franska régions, tidigare cercles eller districts): Ali Sabieh, Arta, Dikhil, Djibouti, Obock och Tadjourah. Varje region är uppkallad efter sin huvudort. Regionerna utgör valkretsar vid val till den lagstiftande församlingen.
Politik I samband med att landet blev självständigt från Frankrike år 1977 utsågs Hassan Gouled till president. År 1981 valdes Hassan Gouled till president för sex år. Han återvaldes åren 1987 och 1993. Han anklagades för att gynna sin egen klan Issa och periodvis förekom strider mot afarerna i landet. År 1994 skrevs ett avtal om maktdelning mellan president och premiärminister.
Presidentval hölls 1999 och Gouled valde i samband med detta att avgå. Hans brorson Ismail Omar Guelleh efterträdde honom som ledare för partiet och valdes till president. I syfte att avsluta inbördeskriget i landet skrevs ett fredsavtal 2001. Två år senare gick regeringspartiet samman med tre andra partier och bildade det nya partiet UMP. I parlamentsvalet som hölls samma år fick de samtliga platser i parlamentet trots att de bara fick 66 procent av rösterna.
År 2005 återvaldes Ismail Omar Guelleh till president med samtliga röster efter att motståndaren drog tillbaka sin kandidatur. Tre år senare hölls nytt parlamentsval. En del partier förbjöds då att kandidera och andra partier bojkottade valet. Samtliga platser i parlamentet tilldelades det redan sittande regeringspartiet UMP. År 2011 hölls presidentval. Ismail Omar Guelleh vann igen efter att oppositionen bojkottat valet. År 2013 hölls parlamentsval. Oppositionen organiserade sig i ett nytt parti USN. De nådde framgång, men UMP behöll majoritet i parlamentet. År 2016 ställde Ismail Omar Guelleh upp i presidentvalet. Han anklagades för valfusk och politisk förtryck. Dock godkände Afrikanska Unionens valobservatörer valet. Guelleh stannade kvar som president. År 2018 hölls nytt parlamentsval. Delar av oppositionen förbjöds att ställa upp medan andra bojkottade valet. UMP vann en majoritet i parlamentet. År 2021 hölls presidentval. Alla seriösa motståndare bojkottade valet. Sittande presidenten återvaldes. Endast 215 000 invånare var registrerade för att rösta.
Lista över Djiboutis presidenter Namn Ämbetsperiod Hassan Gouled Aptidon 27 juni 1977 – 8 maj 1999 Ismail Omar Guelleh 8 maj 1999 –
Rättsväsen Rättssystemet är indelat i tre separata domstolssystem: ett sedvanligt, ett sharia och ett västerländskt.
Internationella relationer Djibouti är medlem i ett antal internationella samarbetsorganisationer. Däribland:
FN-organ Förenta Nationerna, UNESCO, UNCTAD, UNHCR, UNIDO, UNWTO, Världshälsoorganisationen (WHO), FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), Internationella fonden för jordbruksutveckling (IFAD), Internationella teleunionen (ITU), FN:s mission för arrangerandet av en folkomröstning i Västsahara (MINURSO), Världspostföreningen (UPU), World Intellectual Property Organization (WIPO), ICAO, Meteorologiska världsorganisationen (WMO).
Övriga organisationer ACP, Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB), AFESD, AMF, Afrikanska Unionen (AU), CAEU (kandidatland), COMESA, G-77, IBRD, ICCt, ICRM, IDA, IDB, International Federation for Choral Music (IFC), Röda Korset (IFRCS), Intergovernmental Authority on Development (IGAD), ILO, Internationella valutafonden, IMO, Interpol, IOC, IOM, IPU, Internationella fackliga samorganisationen (ITUC), LAS, MIGA, NAM, Islamiska samarbetsorganisationen, OIF, Organisationen för förbud mot kemiska vapen (OPCW), Världshandelsorganisationen, WFTU.
Försvar Djibouti har en stark närvaro av utländska militärbaser. Förutom Frankrike, som behöll sina två militärbaser efter att Djibouti blev självständigt, så har även Kina, Japan, Italien och USA var sin militärbas. Dessutom används de franska militärbaserna även av Tyskland och Spanien.
Avtalet med USA om inrättandet av den amerikanska militärbasen Camp Lemonnier i Djibouti undertecknades år 2003. År 2017 invigde Kina sin första utländska militärbas, i Djibouti.
Ekonomi och infrastruktur Djibouti är fattigt och därför starkt beroende av bistånd från Frankrike. BNP per capita (2018) var 2050 amerikanska dollar. Valutan var Franc.
Ekonomin är grundad på tjänster förknippade med landets strategiska läge och status som frihandelszon.
Landets viktigaste inkomstkälla är handeln och transittrafiken över huvudstaden, främst från Etiopien; järnvägen Addis Abeba–Djibouti blev klar 1917. Som internationell frihamn har staden dock lidit svårt avbräck under krigen på Afrikas horn.
Ungefär en halv miljon människor bor i huvudstaden Djibouti. Arbetslösheten är hög. Många från landsbygden letar sig in till huvudstadsområdet i jakten på jobb, men att få jobb i den formella sektorn är svårt. De flesta i de urbaniserade områdena arbetar med handel och tjänster i den informella sektorn. Resterande del av befolkningen arbetar i huvudsak med arbetsintensivt jordbruk, djurhållning och fiske.
Näringsliv Jord- och skogsbruk, fiske År 2018 kom två procent av BNP från jordbruket.
På grund av den ringa nederbörden är odlingsmöjligheterna begränsade och nästan alla livsmedel måste importeras.
Energi och råvaror