Paul Bruce Dickinson, född 7 augusti 1958 i Worksop i Nottinghamshire, är en brittisk artist. Han är mest känd som sångare i hårdrocksbandet Iron Maiden, men är också verksam som soloartist.
Bruce Dickinson var sångare i Iron Maiden mellan 1981 och 1993, och återförenades med dem 1999. Han är en av bandets huvudsakliga låtskrivare.
Som soloartist har Bruce Dickinson gett ut albumen Tattooed Millionaire (1990), Balls to Picasso (1994), Skunkworks (1996), Accident of Birth (1997), The Chemical Wedding (1998), Tyranny of Souls (2005) och The Mandrake Project (2024).
Han är även känd för sina stora variation av engagemang vid sidan om musiken. Han har varit heltidsanställd som flygbolagspilot, tävlat på elitnivå i fäktning, skrivit böcker, filmmanus och serietidningsmanus, gjort tv-dokumentärer, varit radiopratare i BBC, turnerat som föreläsare och varit företagsledare för flyghangarer och moderna luftskepp. Sedan 2013 är han engagerad i Iron Maidens samarbete med ölbryggeriet Robinson som gjort ölen Trooper i olika varianter. 2021 startade han podcasten Psycho Schizo Espresso tillsammans med psykologen Dr Kevin Dutton.https://www.youtube.com/watch?v=lmIP8G5LRKw&ab_channel=PsychoSchizoEspressoChemical Wedding (2008) https://www.imdb.com/title/tt0974536/Dickinson, Bruce (2017). What Does This Button Do?. s. 305https://www.bbc.com/news/newsbeat-34060669https://www.theglobeandmail.com/life/food-and-wine/wine/wine-reviews/lapostolle-cuvee-alexandre-apalta-vineyard-cabernet-sauvignon-2011-chile/article28508016/BBC Online 2010
Sångstil och låtskrivande Bruce Dickinson har ett omfångsrikt och varierat sångregister. Under sin första tid i Iron Maiden 1981 fick han det skämtsamma epitetet "The Human Air Raid Siren" på grund av sin operaliknande kraft och melodiösa stil som tydligt särskilde sig från bandets föregående sångare. Dickinson har beskrivit sig själv som en "storyteller" genom sättet han använder sin röst och innehållet i de låttexter han framför.Bruce Dickinson hos Skavlan https://www.youtube.com/watch?v=STrOckfpOQM Både med Iron Maiden och som soloartist handlar låttexterna oftast om krig, religion, skräck, fantasy, science fiction och ockultism, men han har även skrivit samhällskritiska samtidstexter."We write songs about death, resurrection, war, famine, plauge, but it makes everybody happy" https://bravewords.com/news/iron-maiden-s-bruce-dickinson-we-write-songs-about-death-resurrection-war-famine-plague-but-it-makes-everybody-happy
Barndom och ungdom (1958–1979) Dickinson föddes 1958 i det lilla gruvsamhället Worksop i England.Wall, Mick (2004). Iron Maiden: Run to the Hills, the Authorised Biography (3rd ed.). Sanctuary Publishing. s. 198. Hans far arbetade då som mekaniker i armén och hans mor arbetade deltid i en skoaffär. Föräldrarna var mycket unga, hon bara sexton och han bara sjutton, när de upptäckte att hon var gravid. När paret gifte sig och flyttade in till storstaden Sheffield lämnades Bruce kvar i Worksop för att bo hos sina morföräldrar. Han sjunger om sin farfar i sololåten Born in 58. Den första skivan han fick var singeln She Loves You av The Beatles, som hans farfar betalade för, och han gjorde i tidig ålder några första försök att lära sig spela på en akustisk gitarr som tillhörde fadern.Wall, Mick (2004). Iron Maiden: Run to the Hills, the Authorised Biography (3rd ed.). Sanctuary Publishing. s. 199–201. .
Vid fem års ålder började han skolan i Manton Primary i Worksop, men när hans föräldrar hämtade honom till att bo hos dem i Sheffield bytte han till skolan Manor Top.Wall, Mick (2004). Iron Maiden: Run to the Hills, the Authorised Biography (3rd ed.). Sanctuary Publishing. s. 200–201. . Makarna Dickinson hade efter en tid som mäklare i Sheffield tjänat ihop till att köpa ett större hus, där fadern sålde begagnade bilar på gården.Wall, Mick (2004). Iron Maiden: Run to the Hills, the Authorised Biography (3rd ed.). Sanctuary Publishing. s. 201. .
När Bruce var tretton år och familjen fått det bra ekonomiskt ställt skickades han till privatskolan Oundle i Northamptonshire, som var ett internat för pojkar. Bruce hade inget emot att skickas bort, något som han förklarar med: "Jag tog det här som en förevändning för att komma bort från dem [föräldrarna]. Jag tror det berodde på att jag egentligen aldrig hade kommit dem riktigt nära när jag var väldigt, väldigt ung."Wall, Mick (2004). Iron Maiden: Run to the Hills, the Authorised Biography (3rd ed.). Sanctuary Publishing. . s. 210
Privatskolan använde sig av systematiserad mobbing, där de yngre blev regelbundet misshandlade av både lärare och äldre elever.Dickinson, Bruce (2017). What Does This Button Do?. s. 37 Han har beskrivit det privata skolsystemet som "systematiserad tortyr" och att denna period gjorde honom till en outsider.Wall, Mick (2004). Iron Maiden: Run to the Hills, the Authorised Biography (3rd ed.). Sanctuary Publishing. s. 203. . Med tiden assimilerades han dock i skolans hierarki och den värsta mobbingen upphörde.Dickinson, Bruce (2017). What Does This Button Do?. s. 45 Han fick upp ögonen för fäktning, som var skolans officiella sport, och vann skolmästerskapet. Han gick med i The Combined Cadet Force, den brittiska försvarsmaktens ungdomsorganisation, där han blev befordrad till gruppledare.Dickinson, Bruce (2017). What Does This Button Do?. s. 31ff Med sitt militärhistoriska intresse startade han även en krigsspelsklubb ihop med en kamrat, och han gick med i skolans teaterförening där han utöver skådespelandet började regissera och skissa på eget teatermaterial.
På internatet hörde han en annan elev spela Deep Purple, vilket startade hans intresse för hårdrock, och deras album In Rock blev den första lp:n han köpte. Efter Deep Purple upptäckte han Black Sabbath, Jethro Tull och Emerson, Lake & Palmer, och upptäckte även Van der Graaf Generator och Arthur Brown när dessa band blev bokade till konserter på skolan.Wall, Mick (2004). Iron Maiden: Run to the Hills, the Authorised Biography (3rd ed.). Sanctuary Publishing. s. 206. .
Han ville bli trummis som Ian Paice i Deep Purple och lånade ett par bongotrummor från musiksalen för att öva. Han upptäckte att han kunde sjunga höga toner, och någon i skolkören kommenterade att han verkligen hade en bra röst.Wall, Mick (2004). Iron Maiden: Run to the Hills, the Authorised Biography (3rd ed.). Sanctuary Publishing. s. 205–206. . På vårterminen 1976 blev han relegerad från internatskolan efter att ha deltagit i en busstreck där han urinerat i rektorns mat.
Styx (1976) Han omplacerades till gymnasieskolan King Edward VII School i Sheffield, där det i stor kontrast till privatskolan inte förekom någon systematiserad misshandel och det var blandat pojkar och flickor i klasserna. För att fortsätta sitt militära fritidsintresse gick han med i den frivilliga brittiska reservarmén Territorial Army som menig soldat.Dickinson, Bruce (2017). What Does This Button Do?. s. 49
Under sommarlovet 1976 gick han med i sitt första band, då han hade hört ett par andra killar nämna att de behövde en sångare. Bandet kallade sig Paradox och repade i ett garage, där de blev imponerade av Dickinsons sång och hans förmåga att skrika som Ian Gillan. Han gjorde sitt första framträdande som rocksångare tillsammans med Paradox på den lokala ungdomsgården, där de framförde Deep Purples "Smoke on the Water". Enligt Dickinson själv var det cirka fyra personer framför scenen medan resten av publiken stod förskräckt uppbackad mot bortre väggen.Dickinson, Bruce (2017). What Does This Button Do?. s. 51 På hans förslag bytte Paradox namn till Styx, utan att bry sig om att det redan fanns ett etablerat amerikanskt rockband med samma namn. Han köpte en egen bra mikrofon och Styx gjorde några framträdanden på stadens pubar. Dickinson skrev ännu inga egna låtar, och bandet spelade bara covers förutom låten "Samurai" som en annan bandmedlem skrivit.Dickinson, Bruce (2017). What Does This Button Do?. s. 53 Bandet splittrades innan sommarlovet var slut, då de andra medlemmarna hade sommarjobb och Dickinson behövde koncentrera sig på sina slutprov i gymnasiet.Dickinson, Bruce (2017). What Does This Button Do?. s. 53–54
Speed & Shots (1977–1979) Efter gymnasiet flyttade Dickinson till London för att studera historia i tre år på universitet, då han trots sina låga slutprovsbetyg hade kommit in på Queen Mary College.Dickinson, Bruce (2017). What Does This Button Do?. s. 54ff
Efter flytten till London slutade han som reservare i armén, och började istället ägna mer tid åt rockmusiken. Han lärde sig spela elgitarr och träffade Paul "Noddy" White som spelade flera instrument och hade ett eget PA-system och annan musikutrustning. Dickinson föreslog att de skulle bilda ett band, vilket kom att bli Speed. Dickinson har senare beskrivit deras sound som ”en blandning av Judas Priest och The Stranglers toppat med lite Hammondorgel”. Dickinson började skriva sina första egna låtar, och lyckades även få ansvaret att bli bandbokare till universitetets konserthall dit han bokade flera större rockband och fick ströjobb som roddare åt bland annat The Jam.Dickinson, Bruce (2017). What Does This Button Do?. s. 56ff
Bandet Speed splittrades innan året var slut, då de olika medlemmarna flyttat till olika platser i London och trummisen sällan fick ledigt från sitt arbete. Dickinson hade nu fått självförtroende som sångare och läste musiktidningarna för att söka sig till nya band. För att svara på en annons i Melody Maker med rubriken "Sångare sökes för inspelningsprojekt" spelade han in sig själv a cappella på en demokassett. Han blev kallad till studion, där uppdragsgivarna var bröderna Phil och Doug Siviter som höll på att spela in den egna låten "Dracula".Dickinson, Bruce (2017). What Does This Button Do?. s. 65ff Det blev hans första studioinspelning, och den finns bevarad och gavs senare ut på samlingsalbumet The Best of Bruce Dickinson (2002).
Bröderna Siviter kom väl överens med Dickinson och de bestämde sig för att bilda ett band ihop, som fick namnet Shots. De gjorde några konserter på Londons pubar, och Dickinson använde sitt teaterintresse för att odla sin scenimage, inspirerad av Ian Anderson i Jethro Tull.Dickinson, Bruce (2017). What Does This Button Do?. s. 71 Under en av pubspelningarna avbröt sig Dickinson mitt i en av låtarna och började intervjua en man i publiken, och skällde ut honom på skämt för att han inte lyssnade tillräckligt noga. Gimmicken fick sådan bra reaktion från publiken att han gjorde det till ett stående inslag i Shots pubspelningar. En musikagent berömde dem för deras "comedy heavy metal", som han beskrev det, och skrev ett kontrakt med dem. Kontraktet resulterade aldrig i något och alla skivbolag som fick höra "Dracula"-singeln refuserade den.Dickinson, Bruce (2017). What Does This Button Do?. s. 72–74
Under Dickinsons sista termin på universitet, då han övervägde en fortsatt akademisk bana, blev han erbjuden jobbet som sångare i Samson efter att dessa sett Shots uppträda på en pub i Gravesend, Kent och imponerats av hans röst och scenpersonlighet. Han svarade att han först måste klara av sin examen i historia, vilket de var tålmodiga nog att ge honom tid till.Dickinson, Bruce (2017). What Does This Button Do?. s. 75
Samson (1979–1981)