Michail Larionov, född 3 juni 1881 i Tiraspol, Moldavien, Guvernementet Bessarabien, Ryska kejsardömet, död 10 maj 1964 i Fontenay-aux-Roses nära Paris, var en rysk konstnär och grundare av rayonismen.Mikhail Fyodorovich Larionov, Encyclopædia Britannica, läst 2020-08-13
Biografi Michail Larionov skolades i Moskva, där han lärde känna sin blivande hustru, Natalja Gontjarova. Han var mycket produktiv och en person med stark utstrålning som snart hade en kärna av målare från Moskva kring sig, tillsammans med vilka han organiserade utställningar som Det gyllene skinnet och den avantgardistiska konstnärsgruppen Ruter Knekts första utställning 1910.Se Kort presentation i källor.
1913 offentliggjorde Larionov det så kallade Rayonistmanifestet, vilket lade grunden för ett abstrakt måleri i Ryssland. Han spelade en viktig roll i rysk konsthistoria då han tog upp samtida franska idéer inom målarkonsten (1905-1908) och sammansmälte dessa med en inhemsk folkkonst, till exempel i Soldatsvit (1908-1911). Larionov hade även betydelse med sitt rayonistiska måleri. Mycket av detta var abstrakt, även om rayonismen egentligen inte var ett system uppbyggt på icke-föreställande kompositioner.
I Frankrike I maj 1914 följde han med Natalja Gontjarova, som på inbjudan av Sergej Djagilev reste till Paris för att förbereda kulisserna för baletten Den gyllene tuppen. De stannade i Paris fram till första världskrigets utbrott. Michail Larionov, som kallades in till militärtjänst, återvände omedelbart till Ryssland i augusti 1914 och skickades till Ostpreussen. Efter en månads strider blev han allvarligt skadad och lades in på sjukhus i Moskva, varefter han demobiliserades i december 1914. Marie Cléren. "Natalia Gontcharova et Mikhaïl Larionov, « un nouvel art décoratif »" (1914-1924). Double jeu. Théâtre / Cinéma, No.18, 18 novembre 2021, p. 105–120 (ISSN 1762-0597).
När Sergej Djagilev fick veta detta bombarderade han Gontjarova och Larionov med telegram där han inbjöd dem att komma och träffa honom i Italien, och senare i Schweiz, för att arbeta med Ryska baletten. I juli 1915 reste Gontjarova och Larionov till villan som Djagilev hade hyrt i Ouchy, nära Lausanne, för att arbeta med Gontjarovas *Les Noces* och *Liturgy*, och Nikolaj Rimskij-Korsakovs *Nattens sol*. För dem var balettscenografi en fullfjädrad "teatralisk dekorativ konst", som inte bara skulle representera miljön för handlingen, utan vara en integrerad del av föreställningsupplevelsen Kovtun, Evgeniy Fedorovich. Mikhail Larionov. 1881-1964. St. Petersburg, Aurora Publishing House, 1998. - 175 p. (Ковтун, Евгений Фёдорович. Михаил Ларионов. 1881—1964. Санкт-Петербург, издательство «Аврора», 1998. - 175 c. ) pp.142-144.
Medan deras arbete var en del av sin tids avantgardistiska rörelser, hämtade de också inspiration från äldre, särskilt ortodox religiös konst och ryska folktraditioner Kovtun, Evgeniy Fedorovich. Mikhail Larionov. 1881-1964. St. Petersburg, Aurora Publishing House, 1998. - 175 p. (Ковтун, Евгений Фёдорович. Михаил Ларионов. 1881—1964. Санкт-Петербург, издательство «Аврора», 1998. - 175 c. ) pp.191-192.
Efter detta bosatte sig Larionov i Paris och ägnade sig åt att designa scenografier för Sergej Djagilevs Ryska baletten, som han skapade mellan 1915 och 1922. Han återvände aldrig till sitt hemland efter den bolsjevikiska Oktoberrevolutionen 1917.
I slutet av augusti 1937 beslagtog Propagandaministeriet i Nazityskland fyra exemplar av en färglitografi av Larionov på några tyska museer, inom ramen för en kampanj mot så kallad Entartete Kunst. Den ingick i en samlingsportfolio med italienska och ryska konstnärer utgiven av Bauhaus 1924.
Han är begravd med sin fru Gontjarova på den parisiska kyrkogården Ivry.
Galleri
Verk Neue europäische Graphik. Italienische und russische Künstler, en portfolio med 10 delvis färglagda litografier och en etsning, inbunden och med fyra textblad, (Weimar: Bauhaus-Drucke, 1924)
Bibliografi Nakov Andréi. L'avant-garde russe. Moscow, Art Publishers, 1991. (Наков А. Русский авангард = L'avant-garde russe. М.: Искусство, 1991. ) Kovtun, Evgeniy Fedorovich. Mikhail Larionov. 1881-1964. St. Petersburg, Aurora Publishing House, 1998. - 175 p. (Ковтун, Евгений Фёдорович. Михаил Ларионов. 1881—1964. Санкт-Петербург, издательство «Аврора», 1998. - 175 c. ) A.Parton. Mikhail Larionov and The Russian Avant-Garde. London-New York, 1993 Krusanov, Andrey Vasilyevich. Russian Avant-garde: 1907-1932 (Historical Review). Volume 1: The Fighting Decade [1907-1917]. St. Petersburg, New Literary Review Publishing House, 1996. (Крусанов, Андрей Васильевич. Русский авангард: 1907-1932 (Исторический обзор). Том1: Боевое десятилетие [1907-1917]. Санкт-Петербург, издательство «Новое литературное обозрение», 1996)
Källor Freie Universität Berlin (FUB): Beschlagnahmeinventar Entartete Kunst. (emuseum.campus.fu-berlin.de) Kort presentation av Ruter knekt. (emmamuseum.fi) Noter
Externa länkar
Böcker av och om Michail Larionov på svenska bibliotek. (libris.kb.se)
Kategori:Födda 1881 Kategori:Avlidna 1964 Kategori:Ryska konstnärer Kategori:Ryska målare under 1900-talet Kategori:Franska målare under 1900-talet Kategori:Män Kategori:Personer från Tiraspol Kategori:Personer från Moskva