Willebrord Snel van Royen (latinskt namn Willebrord Snellius, på svenska oftast Willebrord Snell), född 1580 i Leiden, Nederländerna, död där den 30 oktober 1626, var en nederländsk matematiker, astronom och fysiker.
Biografi
År 1613 efterträdde han sin far Rudolph Snel van Royen (1546–1613) som professor i matematik vid universitetet i Leiden.
Snell är mest känd för ljusbrytningslagen, känd som Snells lag, sitt banbrytande arbete inom kartläggning, känt som Snellius triangulering, och Snellius-Pothenot-problemet, ett sätt inom plan trigonometri att hitta en okänd punkt utifrån kända.
Trots att den ofta tillskrivs Snell, upptäcktes brytningslagen av den persiske vetenskapsmannen Ibn Sahl omkring 984 e.Kr.For a reconstruction of this discovery see Hentschel 2001. It is now known that this law was already known to Ibn Sahl in 984. The same law was also investigated by Ptolemy and in the Middle Ages by Witelo, but due to lack of adequate mathematical instruments (i.e. trigonometric functions) their results were saved as tables, not functions.
Willebrord Snell dog i Leiden i oktober 1626, vid 46 års ålder, av en sjukdom som diagnostiserats som kolik.De Wreede, L. C. (2007). Willebrord Snellius (1580–1626): a humanist reshaping the mathematical sciences. Utrecht University Hans grav finns i Pieterskerk i Leiden.
Undersökningar År 1615 blev Snellius den förste kände lantmätaren sedan Eratosthenes i det ptolemaiska Egypten under 300-talet f.Kr. som använde triangulering för att göra en storskalig bågmätning för att bestämma jordens omkrets.
I sitt verk The terrae Ambitus vera quantitate (1617) under författarens namn ("Den holländska Eratosthenes") beskriver Snellius hur han uppnådde sitt resultat genom att beräkna avstånden mellan ett antal höga punkter på slätten väster och sydväst om Nederländerna med hjälp av triangulering. Av nödvändighet var Snellius högsta punkter nästan alla kyrkspiror, praktiskt taget de enda höga byggnaderna vid den tiden i västra Nederländerna. Mer eller mindre ordnade från norr till söder och/eller i successiv mätordning använde Snellius ett nätverk av fjorton mätpunkter för att göra totalt 53 trianguleringsmätningar.
Dessa städer var: Alkmaar: Sint-Laurenskerk; Haarlem: Sint-Bavokerk; Leiden: en då ny del (byggd 1599) av stadsmuren;the tower of the Sint-Pieterskerk had collapsed in 1512 Haag: Sint-Jacobskerk; Amsterdam: Oude Kerk; Utrecht: Dom van Utrecht; Zaltbommel: Sint-Maartenskerk; Gouda: Sint-Janskerk; Oudewater: Sint-Michaëlskerk; Rotterdam: Grote of Sint-Laurenskerk; Dordrecht: Grote Kerk; Willemstad: Koepelkerk; Bergen op Zoom: Sint-Gertrudiskerk; Breda: Onze-Lieve-Vrouwekerk. Snellius fick hjälp med mätningarna av två av sina elever, de österrikiska baronerna Erasmus och Casparus Sterrenberg. I flera städer fick han också stöd av vänner bland de samhällsledande (regenten).
För att kunna utföra dessa mätningar noggrant lät Snellius bygga en stor kvadrant, med vilken han kunde mäta vinklar i tiondels grader noggrant. Detta instrument kan fortfarande ses på Museum Boerhaave i Leiden. I sina beräkningar använde Snellius en lösning för det som kallas Pothenots problem.
Han kom fram till en uppskattning på 28 500 rod – i moderna enheter 107,37 kma Rhenish rod is in this calculation considered as 3.767358 meter för en latitudgrad. 360 gånger 107,37 ger då en jordomkrets på 38 653 km. Den faktiska omkretsen är 40 075 kilometer, vilket gör Snellius uppskattning 3,5 procent för låg.
Matematik och fysik Snellius var också en framstående matematiker som utvecklade en ny metod för att beräkna π – den första förbättringen av detta slag sedan antiken. Han upptäckte ljusbrytningslagen år 1621.
Andra arbeten
Förutom Eratosthenes Batavus publicerade han Cyclometricus, de circuli dimensione (1621) och Tiphys Batavus (1624). Han redigerade också Coeli et siderum i eo errantium observationes Hassiacae (1618), som innehöll de astronomiska observationerna av landgreven Vilhelm IV av Hessen. Ett verk om trigonometri (Doctrina triangulorum) författat av Snellius publicerades ett år efter hans död.
Eftermäle Snelliusglaciären i Antarktis är uppkallad efter Willebrord Snellius.
Månkratern Snellius är uppkallad efter Willebrord Snellius.
Den kungliga nederländska flottan har uppkallat tre undersökningsfartyg efter Snellius, bland dem ett fartyg som är i tjänst (2025) (hydrografiskt uppmätningsfartyg).
Bibliografi
Referenser
Willebrord Snellius (1580-1626): a humanist reshaping the mathematical sciences, thesis of Liesbeth de Wreede, Dissertation Utrecht 2007 N. Haasbroek: Gemma Frisius, Tycho Brahe and Snellius and their triangulations. Delft 1968. Struik, Dirk Jan (1970–1980). "Snel, Willebrord". Dictionary of Scientific Biography. Vol. XII. New York: Charles Scribner's Sons. .
"Snell, Willebrord". Encyclopædia Britannica. Vol. 25 (11th ed.). Cambridge University Press. p. 293. Klaus Hentschel: Das Brechungsgesetz in der Fassung von Snellius. Rekonstruktion seines Entdeckungspfades und eine Übersetzung seines lateinischen Manuskriptes sowie ergänzender Dokumente. Archive for History of Exact Sciences 55,4 (2001), doi:10.1007/s004070000026.
Noter
Kategori:Nederländska matematiker Kategori:Nederländska fysiker Kategori:Nederländska astronomer Kategori:Matematiker under 1600-talet Kategori:Fysiker under 1600-talet Kategori:Astronomer under 1600-talet Kategori:Nederländska forskare under 1600-talet Kategori:Personer från Leiden Kategori:Personer verksamma vid Leidens universitet Kategori:Geodeter Kategori:Födda 1580 Kategori:Avlidna 1626 Kategori:Män Kategori:Ugglan