Lind (Tilia cordata Mill., även kallad skogslind) är ett ädellövträd inom släktet lindar och familjen malvaväxter.

Historik

När ädellövträden invandrade i södra Skandinavien 7 000–6 700 f.Kr. hade linden, med sina begränsade krav på växtförhållanden, inga svårigheter att konkurrera med den befintliga trädfloran, huvudsakligen asp, björk och tall. Under den varmare period som inträffade 6 000–3 000 f.Kr. kunde linden sprida sig upp till södra Norrland och blev i de sydligare delarna av landet ett dominerande trädslag. Under det kallare skede som sedan följde drog sig linden tillbaka men kan i dag åter påträffas upp till Norrlandsgränsen.

Utseende Som fristående träd har en fullvuxen lind en vid och rundad krona. Trädet kan bli upp till 20 m högt och mycket gammalt.

Bladen är 3–6 cm, hjärtformade (därav artepitetet cordata = hjärtformad) och en aning asymmetriska, kala på ovansidan och på undersidan försedda med rostfärgade hårtofsar i nervvinklarna. Färgen på tofsarna skiljer arten från andra lindar. Bladskaften är kala.

Blommorna är gröngula och sitter ungefär tio tillsammans i horisontella till upprätta knippen på ett långt skaft med ett stödblad på mitten. Detta blad fungerar som ett segel vid fröspridningen. Frukten är en nöt, 6–7 mm lång.

miniatyr|vänster|”Seglet”.

Linden står i blom under ungefär två veckor. I Sverige börjar blomningen tredje veckan i juli längs Götalands kustområden. Blomningstiden flyttar efter hand norrut och når lindens nordgräns i augusti.

Habitat Linden förekommer vild i större delen av Europa och nordvästra Asien. I Sverige finns den tämligen allmänt i skogar och lundar norrut till Ångermanland, framförallt i mellersta Sverige.

Odlad är den vanlig i parker och trädgårdar.

Användning miniatyr|Berlins paradgata "Unter den Linden"Nutida namn på gatan med lindar, som man har kunnat promenera under sedan 1600-talet miniatyr|Lindenallee, 1691Akvarell av Johan Stridbeck (1665 – 1714)

Lindträ är ganska mjukt och används till sniderier, och bland annat till lådsidor i äldre snickeri. Lind spricker inte, men kan ändra form något när blött trä torkar.

Förkolnad lind, som kan hämtas ur en nedbrunnen brasa, kan användas som ritkol.

Linden är ett av de träd som förr hamlades till kreatursföda.

Linden var förr en viktig källa för bast till korgar och mattor samt till ombindning inom trädgårdsmästeri. Därav bäste, som dialektalt namn på lind.

Bin och andra insekter besöker gärna blommorna, som ger rikligt med nektar, så rikligt att den kan droppa ut, innan insekterna hunnit förse sig. Av denna anledning ska man inte parkera sin bil under en blommande lind, då annars tak och motorhuv kan bli helt nedkladdat. Ibland är kladdet dock inte nektar, utan så kallat honungsdagg, utsöndrat av till insekter såsom bladlöss vilka dväljs bland lindblommorna.

Enligt folklig tradition gäller att vattnet blivit tillräckligt varmt för friluftbad, när linden blommar.

Medicinsk användning Inom folkmedicinen används lindblommor främst som "örtte" vid förkylningar.

I den svenska farmakopén ingick förr lind i form av blommor (Tiliæ Flores), bark (Cortex interior) och kol (Carbones).

Kulturellt Lind är Bohusläns landskapsträd. Förebilden torde dock inte vara skogslind, utan den besläktade art, som heter just bohuslind, Tilia platyphyllos Scop..

"Blomsterkungen" Carl von Linnés far antog namnet Linné inspirerad av en ståtlig lind i Småland i hembygden, och som familjen beundrade. En av Carls bröder antog sedermera namnet Tilliander efter det namn Tilia, som Carl myntat för lindsläktet.

Lindar förekommer ofta i folkvisor och ballader, inte sällan i omkvädet. I avsnittet om balladen "Linden" ("Jungfrun förvandlad till lind") i Svenska folkvisor från forntiden (1816) skriver författarna att "Linden anses ännu af Allmogen såsom helig och räknas bland Boträd, det är, sådana träd, under hvilka Elfvor, Tomtar och Lindormar älska att vistas."  Lindblomste spelar en viktig roll i romanen På spaning efter den tid som flytt.

Bygdemål <th style=background:lightgreen>Namn <th style=background:lightgreen>Trakt <th style=background:lightgreen>Förklaring <th style=background:lightgreen> Referens  <tr> <td colspan=4> <tr> <td>Bäste <td>Västergötland <td>Bäste torde ha med det bast att göra, som kan utvinnas från lind <td align=center>bäste i Rietz, Ernst Johan, Svenskt dialektlexikon (1862–1867), sida 78, Gleerups, Lund 1862 – 1867, faksimilutgåva Malmö 1962 <tr> <td>Barrlind <td> <td>Detta är en vilseledande beteckning för idegran, Taxus baccata L., som inte alls är besläktad med lindar <td align=center>

Se även Bohuslind Parklind Lind (efternamn)

Referenser

Externa länkar Lind i Den virtuella floran (arkiverad av Wayback Machine 2021-12-05), Naturhistoriska riksmuseet

Lind i Träcentrum, Träslagsinformation

Kategori:Träd i Sverige Kategori:Malvaväxter Kategori:Li Växtindex Kategori:Växtanatomi