Johan Olof Wallin, född 15 oktober 1779 i Yttre Skomsarby i Stora Tuna socken i Dalarna, död 30 juni 1839 i Uppsala, var en svensk ärkebiskop och skald.
Biografi Wallin var son till fältväbeln vid Dalregementet sedermera kaptenen Johan Abraham Wallin och Beata Charlotta Harkman. Han förlovade sig 1808 med Sophie Runewall (1790–1817),Liedgren, Emil, Johan Olof Wallin i yngre år, 1929, s. 228–236.Liedgren, Emil, Samlaren 1914, Till belysning af krisen i Joh. Olof Wallins lif. men gifte sig den 12 augusti 1810 med Anna Maria Dimander (1781–1866).Anna Maria Wallin (född Dimander) (1781–1866), Genealogy. Äktenskapet med Anna Maria Dimander var barnlöst.Anbytarforum, Wallin, Johan Olof (1779–1839), ärkebiskop.
Johan Olof Wallin studerade vid Falu trivialskola, Västerås gymnasium och Uppsala universitet. Han var huvudansvarig för 1819 års psalmbok till vilken han svarade för text/översättning/bearbetning av 286 olika psalmer (av 500) av dessa behölls 222 i 1937 års psalmbok. Han blev domprost i Västerås 1816 (tillträdde 1818). År 1818 utsågs han till pastor primarius (tillträdde 1821). År 1830 blev han överhovpredikant, och ärkebiskop i Uppsala 1837.
Redan i unga år ansågs Wallin vara en begåvning. Vid universitetet fick Daniel Boëthius ett stort inflytande över hans filosofi, och kontakten med den tyska förromantikens dikter blev avgörande för hans estetik. Detta i kombination med hans patriotism gjorde att han kom att föregripa den götiska diktningen, som dock inte delade alla hans ideal, men som inspirerades av det storslagna och högstämda i hans skrifter vilket blev stilbildande och senare uppfattat som ”det typiskt svenska”. Han är representerad i den danska Psalmebog for Kirke og Hjem.
Även om han idag är mest ihågkommen som psalmdiktare, var han i sin samtid minst lika beundrad som predikant och talare. Han var medlem i Stora uppfostringskommittén från 1825, och var till en början strikt konservativ men blev mer liberal med åren. En av hans insatser var grundandet av flera skolor, som Wallinska flickskolan i Stockholm. Han var avvisande till frikyrkligheten och dess väckelserörelse som han hann bevittna. Hans egen teologiska riktning var kristet nyhumanistisk, med lojalitet som mest utmärkande drag.
Wallin var från 1810 till sin död ledamot av Svenska Akademien och innehade där stol nummer 1. Han var från 1826 till sin död preses i Samfundet Pro Fide et Christianismo.
Wallin var medlem i Svenska Frimurare Orden, där han den 15 november 1806 recipierade som medlem nummer 867 i S:t Johanneslogen S:t Erik. Han erhöll grad X år 1826.
Wallin valdes till hedersledamot av Västmanlands-Dala nation vid Uppsala universitet.Samtliga hedersledamöter Till nationen skrev han "Tack och Svar eller Vestmanno-Dala-Sång" med inledningsorden Vivant Vestmannias Samt Dalekarlias Urfält och berg.
Wallingatan i Stockholm är uppkallad efter honom. Även Wallingatorna i Borlänge och Uppsala är liksom Wallinvägen i Falun namngivna efter honom. I Solna finns Johan Olof Wallins väg,
Wallinska kyrkogården i Västerås är namngiven efter Wallin.
Karriär Av Sven-Herman Wallin år 2008 konstaterade, tidigare fadderskap att döma, torde Johan Olof Wallins familj vara befryndad med biskoparna Georg Wallin den äldre (1644–1723), Georg Wallin den yngre (1686–1760) och Martin Georg Wallenstråle (1733–1807), adlad i egenskap av biskopsson år 1756.
miniatyr|stående|Skulptur av Wallin utanför prästgården i Solna kyrkby. miniatyr|stående|Johan Olof Wallins minnessten vid Stora Tuna kyrka. miniatyr|stående|Johan Olof Wallins gravvård på Norra begravningsplatsen i Solna kommun. Texten på vården lyder: ”Jordens Oro Wiker, För den frid, som varar: Grafven allt förliker, Himlen allt förklarar.”Gravskrift Samlade Vitterhetsarbeten Wallin erhöll sin första undervisning vid skolan i Falun, varefter han fick tillfälle att börja vid Västerås gymnasium. På grund av bristande medel måste han flera gånger avbryta studierna där och skaffa sig uppehälle genom att undervisa yngre barn. Emellertid skötte han med så mycken flit sina studier, att han med högsta betyg blev student vid Uppsala universitet 1799. Efter fyra års studier i Uppsala promoverades han till filosofie magister 1803 och prästvigdes tre år därefter, på kallelse till huspredikant av överstekammarjunkaren friherre C. Hamilton på Boo, i vars hus han var lärare. Wallin erhöll samma år den efter Michael Choraeus lediga teologie adjunkturen vid Karlbergs krigsakademi och befordrades 1809 till slottspastor vid Karlberg, teologie lektor vid krigsakademin samt till kyrkoherde i Solna församling, blev teologie doktor samma år och utnämndes 1812 till kyrkoherde i Adolf Fredriks församling i Stockholm.
Från denna tid utövades hans prästerliga verksamhet huvudsakligen i Stockholm. Efter att en kort tid ha varit domprost i Västerås, befordrades han till pastor primarius och kyrkoherde vid Storkyrkoförsamlingen i Stockholm, där han stannade kvar till 1837, då han uppnådde den högsta andliga värdigheten i Sverige: ärkebiskop. Endast två år hade han innehaft denna plats, då han, djupt saknad av hela svenska folket, avled i Uppsala den 30 juni 1839. Han är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm.
Redan under studieåren i Uppsala hade Wallin diktat mindre stycken och hade 1803 fått Svenska Akademiens andra pris för efterbildningar av några oden av Horatius men blev egentligen först känd av allmänheten 1805, då han av Svenska Akademien erhöll inte mindre än tre pris på en gång, däribland stora priset för sin lärodikt Uppfostraren. I detta skaldeverk visar han sig ännu såsom lärjunge av den gamla akademiska skolan, från vars didaktiska riktning han i sin diktning snart mer och mer frigjorde sig. Under de närmast följande åren författade han stycken sådana som: Sjömannen, Hemsjukan, Hösten, Försakelsen med flera, om vilka det blivit sagt, att de endast behöva musikens hjälpmedel för att bli levande och oförgängliga för nationen.
År 1808 mottog Wallin den största belöning, som Svenska Akademien någonsin utdelat, 200 dukater, för: ”Berättelse om konung Gustaf III:s ärestod, och de i anledning af densammes aftäckande anstälde högtidligheter.” Skriften innehåller också lovtal över Gustav III och hans gärningar. Han beskrivs som en generös person som hjälpte de svaga i samhället. Han tecknas dessutom som en skicklig fältherre. Dikterna är skrivna i tidens romantiska anda. Bland annat hittar man Johan Wallins dikt Dityramb den 24 Januarii 1808 (sidan 64) som specialskrevs för tillfället. 78 sidor. Frakturstil.Stockholmskällan.
En del av denna sång, den först tillkomna och särskilt publicerade dityramben, utgör ett verkligen storslaget kväde. Men snart inträffade en omständighet, som blev av stor betydelse för den svenska litteraturen. Det var, då Wallin nämndes till ledamot i den då nedsatta nya kommittén för utarbetande av en ny psalmbok. I denna kommitté blev han snart den ledande anden och ägnade under många år åt psalmboksarbetet sin tid, sitt snille och sin kraft. Icke nöjd med det av kommittén 1814 framlagda förslaget, utarbetade Wallin och utgav 1816 sitt eget förslag, som med få ändringar av konungen, Karl XIII, gillades och stadfästes 1819.
Själv hade han i denna bok författat 128 psalmer och omarbetat en stor mängd andra, varjämte anordningen av det hela nästan uteslutande var hans verk. Hans sista religiösa dikt var Dödens ängel, allmänt beundrad som ett av hans främsta verk. Bland Wallins tillfällighetsdikter märks hans Skål för George Washington. Av sina samtida var Wallin ej mindre än som skald känd och beundrad som predikant och andlig talare. Från vissa håll har hans predikningar blivit klandrade för bristande tankedjup, och i avseende på det dogmatiska innehållet har flera homileter blivit honom föredragna. Men med hans mäktiga stämma, med hans mästerliga och uttrycksfulla framsägning av talet gjorde hans ord en oemotståndlig verkan och fäste sig med övertygelsens makt i hans åhörares hjärtan.
Värderad, älskad och beundrad av konungahus och folk, överhopades han med utmärkelser och ärebevisningar. 1810 kallades han till en av de aderton i Svenska Akademien, utsågs 1811 till hertigens av Södermanland lärare i kristendom och var från 1814 hans ständige biktfader, 1815 och vid alla riksdagar 1823–34 riksdagsman i prästeståndet, som 1815 insatte honom i lagutskottet, 1823 i konstitutionsutskottet och 1828 i lagutskottet samt 1812 valde honom till fullmäktig i Riksgäldskontoret och suppleant i Riksbankens styrelse. 1815 ordinarie bankofullmäktig, tjänstgjorde han som sådan till 1834. Han blev 1824 ordensbiskop i survivans och året därefter verklig ordensbiskop, 1830 konungens överhovpredikant och preses i hovkonsistorium, hedersledamot av Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien den 30 maj 1826,Matrikel över ledamöter av Kungl. Vitterhetsakademien och Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets akademien, Bengt Hildebrand (1753–1953), Margit Engström och Åke Lilliestam (1954–1990), Stockholm 1992 s. 30 1818 ledamot av Musikaliska Akademien, och 1827 av Vetenskapsakademien. Ledamot av kommittén för rikets undervisningsverk 1825 ägnade han alltid varmt intresse åt uppfostrings- och undervisningsväsendet. Minnen härav är bland annat prins Carls uppfostringsinrättning för fattiga barn samt Wallinska skolan, bildad efter hans idé. Ledamot i andliga ståndet av Serafimerorden med mera. Nya och förökade upplagor av hans Vitterhetsarbeten har utgivits efter hans död, ävensom två årgångar av hans Predikningar.
Erik Gustaf Geijer skrev strax efter hemkomsten från Wallins dödsbädd: "Ett ljus är släckt i Svea rike men ett oroligt, kanske allt för oroligt bröst även kommet till evig ro. Han är lycklig."
Bibliografi
Diss.de Qu. Horatio Flacco., Uppsala 1804. Öfversättningar från Latinska skalder, häfte 1, Stockholm 1806. Omarbetade Kyrko-Psalmer af Choræus och Wallin, häfte 1–4, Stockholm 1807–1811. Häfte 3 och 4 gav Wallin ut själv. Början till öfversättning af Eneiden,jemte några Smärre Poëmer, Stockholm 1808. Upfostraren, Lärodikt. (Bel. m. Sv. Ac. storapris.), Stockholm 1808. Inträdestal i KrigsVet. Ac., Stockholm 1811. Prof-Psalmer af Franzén och Wallin, häfte 1–2, Stockholm 1812–1813. Förslag till Svensk Psalmbok, Stockholm 1816. Inträdestal i Svenska Acad., Stockholm 1817. Predikan på klagodagen 1818, Stockholm 1818. Witterhets Försök, Band 1, Stockholm 1821. Otrons sjelffördömelse. 3 predikningar, Stockholm 1822. Predikan 4:de Bönedagen 1824, Stockholm 1824. Religionstal vid åtskilliga tillfällen, del 1–3, Stockholm 1825–1834. Qvinnans ädla och stilla kallelse. Pred., Stockholm 1827. Catechesen, omarbetad för nya Elementarskolan, Stockholm 1831. Johannis Evangelium och Epistlar, Stockholm 1839. Predikningar, del 1–3, Stockholm 1840–1841. Ideer till en blifvande Förening för medborgerlig dygd och trefnad i Hufvudstaden, framstälde till de förståndigas behjertande, Stockholm 1831.
Tal Tal till Prins Oscar i Nordiska förste St. JohannisLogen, Stockholm 1817. Tal på Svenska Bibelsällskapets första allm. sammankomst, Stockholm 1816. Tal vid invigningen af en ny begrafningsplats för Westerås och St. Ilians församlingar, Stockholm 1818. Tal i N. C. 28 Febr. 1819, Stockholm 1819. Tal i Slottkapellet 28 Apr. 1825, Stockholm 1826. Tal i Slottkapellet 19 Juni 1826, Stockholm 1826. Tal vid Dr A. Z. Petterssons installation, Stockholm 1831. Tal från altaret i Riddarholms-kyrkan 6 Nov. 1832, Stockholm 1832. Tal vid invigningen af nya Cathedralskolehuset i Upsala, Stockholm 1837.
Likpredikningar med mera Liktal öfver Öfver Dir. Geyer, Stockholm 1815. Liktal öfver Enkefru Tham, Stockholm 1818. Liktal öfver Kammarmus. Askergren, Stockholm 1818. Liktal öfver Pastor Primarius Dr Drysén, Stockholm 1818. Liktal öfver Enkefru Geyer, Stockholm 1819. Liktal öfver Ärkebisk. Lindblom, Stockholm 1819. Liktal öfver Just. Borgmäst. Wallin, Stockholm 1820. Liktal öfver Commercerådet Öberg, Västerås 1820. Liktal öfver v. Pastor Kihlstedt, Västerås 1821.