För det ornitologiska begreppet, se Mobbning (djurbeteende)
Mobbning (även kränkande särbehandling) innebär att en eller flera personer utsätts för systematiska trakasserier inom en social grupp. Det kan involvera våld, hot om våld eller utfrysning och kan förekomma på exempelvis arbetsplatser, i skolan, inom grannskap, inom administration (av anställda på kommunen, av tjänstemän på polisstation, på domstolar, inom vården, exempelvis på psykiatriska kliniker etcetera), inom militärlivet eller i andra sammanhang inom olika grupper. En person som mobbar en annan kallas mobbare. Mobbning kan involvera ett eller flera av det som juridiskt benämns misshandel, olaga hot, förolämpning, förtal, övergrepp i rättssak, stöld, skadegörelse, olaga frihetsberövande, ofredande och sexuellt ofredande. Vissa av de inslag som omfattas av mobbningsbegreppet räknas även som psykiskt våld. Ordet förekommer i Sverige från 1969.Nyord i svenskan från 40-tal till 80-tal, [Tredje upplagan, första tryckningen], red. Lillemor Swedenborg, Svenska språknämnden, Norstedts Ordbok, Stockholm 2001 , s. 165
Mobbning handlar i många fall om att skaffa sig makt och status. Studier visar att mobbare vanligen har gott självförtroende och begränsad empati (Olweus, 1991). Mobbare trivs med den makt det innebär att kunna kontrollera och trakassera en annan individ. För att uppnå sitt mål behöver mobbarna den tysta massan till hjälp, det vill säga betraktare, som höjer mobbarens status genom att avstå från att ingripa. För att stävja mobbning är det nödvändigt att ingripa mot dem som mobbar. Som ett led i förebyggande arbete är det också önskvärt att få följeslagarna eller betraktarna att reagera och agera, det vill säga sänka toleransen för mobbning.
Definition och varianter
Mobbningsbegreppet Enligt Hans-Edvard Roos går begreppet mobbning att härleda så långt som trehundra år tillbaka i tiden. Ordet "mobb" betyder "den föränderliga, opålitliga hopen" och att mobba betyder följaktligen att "pöbla" eller "bråka i gäng eller grupper". Den engelska "mobben" var en folkmassa som uppviglats av någon i politiska syften. Engelskans variant "mobbing" har en mer specifik betydelse som involverar gängbildning, och den korrekta översättningen är istället "bullying" Björk, Gunilla O. (1999), "Mobbning - en fråga om makt?". Samtidigt har dock "bullying" en snävare åsyftning, mer jämförbar med "översitteri" än "mobbning".
Några personer som varit eller är engagerade i arbetet mot mobbning är Christer Olsson (psykolog), Gunnar Höistad, Peter-Paul Heinemann, Dan Olweus, Anatol Pikas, E. Roland, R. Welin, Heinz Leymann, Anita Hogeborn-Kullander och Björn Hultman.
Metoder för mobbning Flera olika metoder används för mobbning: Fysisk mobbning (slag, sparkar, knuffar, dra i håret, tafsa, kalsongryck, trycka upp mot vägg, förstöra kläder, väskor eller skolarbeten med mera) Verbal mobbning (rykten, förtal, härskartekniker, hån, hot, glåpord, öknamn, klotter, nedsättande kommentarer) Psykisk mobbning (blickar, suckar, iakttagelser, kommentarer, utfrysning, imitationer (till exempel imitera någons haltande, sätt att tala, etcetera), vända ryggen till, inte lyssna på förslag, flytta sig om någon sätter sig bredvid, resa sig upp och lämna sällskap när någon anländer, ignorera, ogrundad portning och svartlistning), E-mobbning (rykten via exempelvis chattprogram eller communityn, förtal via Internet-sidor, hot via SMS, spridning av bilder och filmer på till exempel Internet utan godkännande med mera, trakasserier på forum, bloggar och wikier) även känt som näthat, doxing Övriga former (beställa varor, göra ansökningar, skriva insändare och kontaktannonser i den mobbades namn, sprida den mobbades kontaktuppgifter)
Mobbning finns inte som brottsrubricering i svensk lagstiftning, men de handlingar som kan ingå i begreppet är ofta brottsliga. Att knuffa någon så att det orsakar smärta är exempelvis misshandel. Att utge sig för att vara en annan person genom att förfalska namnteckning kan vara urkundsförfalskning.
Mobbning i olika miljöer
Mobbning i skolan
Dan Olweus, professor som forskat om skolmobbning, dementerar teorin om att mobbare skulle vara svaga. Tvärtom menar Olweus att mobbare har bättre självförtroende än de flesta men samtidigt är aggressiva och i avsaknad av empati och oftast har haft en dålig uppväxt med mycket våld i hemmet. Det typiska mobboffret är däremot icke-aggressivt, ängsligt och har dåligt självförtroende, enligt Olweus. Forskning visar att skolbarn som mobbar blir kriminella betydligt oftare än andra senare i livet. De få studier som har gjorts på mobbade skolbarn i vuxen ålder visar att dessa är överrepresenterade när det gäller ångest och depression. En studie fann att ungdomar som mobbats även sex år senare hade ökad risk för depressiva symptom.
Mobbningsexperter tvistar om mobbning skall betraktas som ett övergrepp eller en konflikt. Anatol Pikas, som var den förste att publicera en bok om behandling av skolmobbning, skiljer mellan behandling av de övergrepp som (1) bevisligen äger eller ägt rum och (2) de som påstås ha inträffat. I det första fallet bör mobbarna behandlas i enlighet med lagen och/eller skolans värderingar. I det andra fallet bör hanteringen undvika skuldutredning och istället rikta in sig på en långsiktig lösning som godtas av båda parter på lika villkor och kan stödjas av den ansvarige vuxne. Han eller hon intar rollen av terapeutisk medlare som utan invändningar hör de inblandade parternas versioner och förstärker deras konstruktiva förslag. Först i individuella samtal, sedan i gruppmöten där den gemensamma lösningen förstärks och uppföljning fastställs. 12 november 2007 pikas.se 12 november 2007 pikas.se. Metoden har kritiserats bland annat av professor Dan Olweus, som menar att mobbning inte är en konflikt utan ett övergrepp. Att mobboffret förmås göra eftergifter gentemot förövarna uppfattar Olweus som en ytterligare kränkning av den utsatte. Olweus metod mot mobbning bygger istället på gränssättning för eleverna genom beröm och sanktioner, kombinerat med ett varmt vuxenengagemang.
Även Dagens Nyheter 2010-08-23 tar upp mobbningen i skolorna och presenterar följande statistik: Totalt 6,5 miljoner kronor har krävts vid 78 mobbningsfall, men endast totalt 1,6 miljoner kronor har betalats till 43 mobbningsfall. I de flesta fall rör det sig om symboliska belopp. 45 barn om året tar livet av sig på grund av mobbning och cirka 60 000 blir mobbade varje dag i Sverige.
Mobbning bland vuxna
Under senare år har mobbning bland vuxna, främst på arbetsplatser tilldragit sig mer uppmärksamhet. Mobbning bland vuxna involverar sällan våld eller hot om våld, däremot ofta exkludering från sociala sammanhang. Vuxna mobbare hävdar ofta att det inte är mobbning de ägnar sig åt och kan därför försvara sitt handlande i termer av att "jag behöver inte prata med människor som irriterar mig" eller "jag bestämmer vem jag vill bjuda på min fest". Sexuell diskriminering och ibland även sexuella trakasserier, ofta riktat mot en person av underrepresenterat kön på en arbetsplats, är också en form av mobbning bland vuxna.
Subtila påhopp och falska anklagelser/falsk ryktesspridning är några metoder som många vuxna mobbare använder sig av.
Vuxenmobbning kostar samhället mycket pengar, i och med omfattande rehabiliteringsprogram som ibland kan behövas för de utsatta personernas ohälsa. Ur nationalekonomisk synvinkel är i grunden onödiga förtidspensioneringar väldigt kostsamma, speciellt där förtidspensionering äger rum många år före ordinarie pensionsåldern.
Mobbning bland vuxna på till exempel arbetsplatser kan bero på en dålig struktur eller ledning i ett arbetslag, vilket kan bidra till att många börjar må dåligt. Till slut kan en syndabock utses, någon som kanske inte ens har med saken att göra. Det kan även vara så att det finns en eller flera psykopater i arbetslaget som till exempel blir avundsjuka på en eller flera arbetskamrater som är bättre i någonting och då får behov av att sänka personen/personerna för att själva framstå i bättre dager. Den eller de som mobbar kan också känna ett behov av att ta makten eller kontrollen över en person eller situation på arbetsplatsen. Genom olika manipulativa knep kan dessa på ganska kort tid vända arbetslaget mot dessa, som i värsta fall måste sluta.Paraplyprojektet – Vuxenmobbning – ett gigantiskt pris att betala
I Dagens Nyheter har under maj/juni 2010 temat vuxenmobbning behandlats i en rad artiklar, som på tidningens nätupplaga föranlett tusentals kommentarer från läsarna. Det är tydligt, att problemet har stor omfattning speciellt i länder som Sverige, där de mobbade har obetydlig hjälp från lagstiftningens sida, i motsats till exempelvis Frankrike där påföljden kan bli fängelse för mobbaren. Är mobbaren dessutom chef blir skadorna oftast betydligt värre än om mobbaren är en arbetskamrat. Omgivningens passivitet är en viktig faktor, som gör att mobbningen kan fortgå under lång tid, ibland åratal.
"Platta organisationer" är mindre känsliga än "pyramidformiga organisationer" med många chefer på mellannivåer, som ostörda kan ägna sig åt att mobba utvalda underställda medarbetare. En god regel är, att det aldrig bör förekomma mer än fyra nivåer inom organisationen, även om den är mycket stor. Skillnaden mellan att vara en ledare och att endast vara en chef är tydlig. En ledare förmår att entusiasmera hela arbetsgruppen, vilket en chef inte alltid förmår.
I en artikel i DN har man bland annat belyst det förhållandet att personer i chefsställning får sitta kvar medan utsatta för mobbningsövergrepp sparkas. Och kostnader för skadestånd belastar verksamhetsbudgeten snarare än genom skadestånd mot ansvariga. 1 juni 2010 dn.se En taktik som förekommer är att en chef påstår att det finns klagomål men att det saknas grund för det, påstådd psykisk sjukdom utan belägg och protokollösa trakasserisamtal. Alltihop utan någon som helst dokumentation eller substans.
Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin kommenterade DN-artiklarna och efterlyste obligatoriska kurser om arbetsmiljö för blivande chefer. En VD bör aldrig acceptera chefer som inte får sina anställda att må bra, deklarerade han. Åtgärden har dock ingen straffsanktion mot överträdelser. 10 juni 2010 dn.se
10 000 - 30 000 långtidssjukskrivningar anses bero på mobbning i arbetet.
Enligt AFS 1993:17 utgör mobbning (kränkande särbehandling) ett brott mot arbetsmiljölagen, i likhet med trasiga skyddsräcken eller asbestföroreningar. "Med kränkande särbehandling avses återkommande klandervärda eller negativt präglade handlingar som riktas mot enskilda arbetstagare på ett kränkande sätt och kan leda till att dessa ställs utanför arbetsplatsens gemenskap". Arbetsgivaren är skyldig att förhindra att sådant inträffar.
I ett intyg från docent Henrik Jonsson för en patient (10/2-2009) sägs bland annat att "fackföreningar och myndigheter" är orsak till stort lidande. Detta på grund av dessa organisationers oförmåga att agera adekvat. I en DN artikel 2010 nämns bland annat hur Kammarrätt, Försäkringskassa, Länsrätt och det lokala facket alltför ofta avfärdar övergrepp som mobbning.
I en artikel i DN ges exempel på ett företag med en omsättning på 350 miljoner och 90 anställda där chefen orsakar stora offentliga utgifter i form av livränta, rehabilitering, rättegångskostnader och förlorad skatteintäkt. Utan att detta belastar företaget på något sätt.
Sverige var först i världen 1993 med att koppla ihop vuxenmobbning till skenande sjuktal och göra "kränkande särbehandling" till ett arbetsmiljöbrott. Trots det har Sverige 2010 som enda land i Europa som inte fällt någon.