Botswana, formellt Republiken Botswana, (tidigare Bechuanaland) är en republik i södra Afrika. Landet har ingen kust, och gränsar i öst till Zimbabwe, i sydväst och syd till Sydafrika, i väst och norr till Namibia. Längst i norr har landet en kort gräns mot Zambia. I sydvästra delen av landet finns öknen Kalahari. Botswana var tidigare det brittiska protektoratet Bechuanaland, och blev självständigt 1966. Namnet Botswana kommer av bantubefolkningen, batswana- eller tswanafolket.

Före självständigheten var landet ett av världens fattigaste, men tack vare rika diamantfyndigheter har Botswana senare haft betydlig ekonomisk tillväxt och utvecklats till ett medelinkomstland. Botswana är också en av världens största producenter av diamanter. Många invånare lever dock fortfarande utanför den formella ekonomin, ofta av boskapsskötsel. Landet har många naturreservat och ett rikt djurliv. Botswana är en av Afrikas stabilaste demokratier.Utrikespolitiska institutet

Historia Redan under paleolitikum var de delar av Botswana som inte ligger i Kalahariöknen befolkade. En mängd fynd från den tiden har gjorts söder och sydost om Gaborone men särskilt i Ghanzi. Under neolitikum fanns en mikrolitkultur i Botswana, spridd i stora delar av landet men rika fynd har gjorts i Tsodillobergen.Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord Botswana)

San- (basarwa) och khoe-folken (bakgothu) (tidigare kallade "bushmän" respektive "hottentotter") är Botswanas urbefolkning. Sanfolket var i huvudsak ett jägar- och samlarfolk, men hade också djurhållning och fiskade i floderna. Khoe-folket drev boskap, men var också beroende av jakt. Båda folkslagen levde i små, löst organiserade grupper utan tidiga statsbildningar. Det finns fortfarande närmare 50 000 basarwa i Botswana, men mycket få lever på traditionellt vis i Kalahariöknen, och deras livsstil är under stark press utifrån. Majoriteten av Botswanas befolkning är ättlingar till bantufolk som invandrade norrifrån för omkring 2 000 år sedan. Med dem introducerades bofast djurhållning och jordbruk, och bantuerna blandades med de ursprungliga invånarna i området. Därigenom utvecklade sig åtta olika tswanastammar, som fortfarande finns kvar i landet.

Fynd av metallsmide i Tsodillobergen härrör från de första århundradena efter Kristus. På 700-talet e.Kr. utvecklades i området runt Palapye en betydande järnframställning för export till kustområdet i dagens Moçambique. Under 800- och 900-talet skedde en intensifiering av boskapsskötseln samtidigt som man fortsatte med sorghumodling.

På 1200-talet började olika nationer ta form, bland dem bakgalagadi, batswana och basotho. Denna utveckling ägde rum i det som senare blev Transvaal i Sydafrika, och 300 år senare vandrade flera folkgrupper norrut till dagens Botswana. Samtidigt växte det i dagens Zimbabwe fram kungadömen, som sträckte sig in i dagens Botswana. Tidigt på 1800-talet kastades Botswana in i en kaotisk tid med mycket inre oro och krig mellan folkslag, dels som en följd av invandring och etablering av nya stater, som drev tswana längre västerut. Efterhand blev också boerna i Transvaal ett hot.

Européer hade omkring 1800 fått de första kontakterna med landet och omkring 1820 var det genom expeditioner i landets södra delar känt i sina huvuddrag. Genom Robert Moffat från 1821 och David Livingstone från 1841 blev de norra delarna kända. I början av 1850-talet började boerna inkräkta på området.

Kolonialtiden

miniatyr|höger|Brittiska Bechuanaland, 1887

Hotet från boerna, som var under press från britterna i Sydafrika, fick kung Khama III att be om brittiskt beskydd 1876. 1878 besattes Botswana av brittiska trupper, men efter första boerkriget 1880-1881 lämnades Botswana helt i boernas våld. 1882 grundade dessa Stellaland och Republiken Goshen inom området. Britterna, som inte erkände dessa nya republiker, sände 1884 missionären John Mackenzie för att som kommissionär för brittiska regeringen försöka ordna förhållandena. Hans kritik av boerna och stöd för den svarta befolkningen gjorde dock att han fick mycket lite stöd, och i hans ställe sändes Cecil Rhodes, som inte heller förmådde uträtta något och de båda republikerna ställdes under Transvaals överhöghet. Nu sände brittiska regeringen i oktober 1884 en militär expedition under ledning av Charles Warren som inryckte i landet utan större motstånd, upphävde de båda republikerna och i september 1885 förklarade Bechuanaland som ett brittiskt protektorat. Området söder om floden Molopo förklarades för brittisk kronkoloni och införlivades 1895 med Kapkolonin. Samma år ställdes protektoratet Bechuanaland under Brittiska sydafrikanska kompaniets förvaltning. Motståndet som detta mötte hos den svarta befolkningen ledde till att de olika stammarnas områden gjordes till infödingsreservat med hövdingarna och en brittisk resident som styresmän. En smal remsa lämnades åt kompaniets förvaltning för anläggandet av en järnväg till Sydrhodesia.

Anledningen var brittisk fruktan att boerna i Transvaal och tyskarna i Tyska Sydvästafrika (nuvarande Namibia) och Tanganyika skulle skapa ett sammanhängande allierat bälte tvärs över kontinenten och därigenom stoppa den brittiska expansionen norrut. I Bechuanaland såg man faran att bli inlemmat i Sydafrika, en fruktan som levde kvar ända till dess att Sydafrikanska republiken utropades 1961.

Omkring 10 000 soldater rekryterades från Botswana för att kämpa för britterna under andra världskriget. Efter kriget växte nationalkänslan och kravet på självständighet.

Brittisk politik med den så kallade hyddskatten tvingade många botswanier att arbeta i Sydafrika för att skaffa pengar. Bechuanalands huvudstad Mafikeng var även belägen i det område som införlivats med Kapkolonin. Från brittiskt håll arbetade man för en förening mellan de båda kolonierna, men särskilt efter apartheids seger i Sydafrika 1948 blev motståndet mot en förening mellan länderna allt starkare.

Tidigt på 1960-talet grundades flera partier: Bechuanaland People's Party, Botswana Independence Party och Bechuanaland Democratic Party, det sistnämnda av Seretse Khama, sonson till Khama III. Efter press från nationalisterna inleddes grundlagsförhandlingar 1963, och protektoratet fick först inre självstyre, med Seretse Khama som statsminister. Den 30 september 1966 blev Botswana en självständig republik, med Khama som sin första president.

Självständigheten Seretse Khama stöddes både av britterna och av de vita invånarna i Botswana i sin kamp om den politiska makten, eftersom han sågs som mindre radikal än andra kandidater. Khama förde en försiktig politik både inrikes och utrikes, bland annat fick vita jordägare behålla sin jord. Han välkomnade även utländska investerare. Redan under landets första val, före självständigheten, vann Khamas parti BDP en klar majoritet. Den har man behållit vid alla senare val, och Botswana är kanske det land i Afrika som kan visa på störst politisk stabilitet under tiden efter självständigheten - helt utan statskupper, upphävande av grundlagen eller våldsamma uppror.

Vid Khamas död 1980 efterföljdes han av sin vicepresident Quett Masire (senare Sir Ketumile Masire), som i huvudsak följde sin företrädares politiska linje. Under Masire fortsatte dominansen för BDP (nu Botswana Democratic Party) i den botswanska politiken. Vid valet 1990 uppnådde oppositionspartiet Botswana National Front (BNF), lett av Kenneth Koma, bara tre mandat i parlamentet på 39 medlemmar. Vid valet 1994 ökade antalet till 13, och BDP stod därmed för första gången inför en opposition av betydelse. Den stora framgången för BNF var ett uttryck för missnöje med regeringspartiets ekonomiska politik, bland annat i form av en hög arbetslöshet. En annan faktor var att BDP traditionellt har haft stark uppslutning på landsbygden, BNF i städerna, och att den gradvisa urbaniseringen i Botswana har gagnat BNF. Dessutom var valet en protest mot flera BDP-ledares medverkan i avslöjade korruptionsaffärer.

Den nya nationalförsamlingen valde om Masire som president. Han avgick 1998, och ersattes av vicepresident Festus Mogae. Ny vicepresident blev general Ian Khama, son till Botswanas förste president, och tidigare försvarschef. Inre strider inom BNF ledde 1998 till att uteslutna ledare grundade Botswana Congress Party (BCP). Då en majoritet av BNF:s parlamentsmedlemmar gick över till BCP, förklarades detta som den officiella oppositionen i nationalförsamlingen. Det ändrades emellertid efter parlamentsvalet 1999, då en splittrad opposition stärkte regeringspartiet.

BDP behöll sin position också vid valen 2004 och 2009, och blev ännu starkare med 53,3 % av rösterna vid valet i oktober 2009; BNF uppnådde 21,9 % och BCP 19,2 %. Ian Khama efterföljde 2008 Mogae som Botswanas president. Både presidentskiftet 2008 och parlamentsvalet 2009 bidrog ytterligare till att befästa Botswanas långa tradition som parlamentarisk demokrati - även om bara ett parti har styrt landet sedan självständigheten. Efter tio år vid makten lämnade president Ian Khama makten till sin vicepresident Mokgweetsi Masisi i mars 2018. Khamas två mandatperioder enligt konstitutionen var slut, och han steg åt sidan.

I oktober 2019 vann styrande Botswanas demokratiska parti (BDP) och sittande president Mokgweetsi Masisi parlamentsvalet i Botswana.

Geografi Geografisk sammanställningminiatyr|höger|Karta över Botswana. Area: Högsta punkt: Lägsta punkt:

Topografi Botswana ligger på den sydafrikanska högplatån, cirka 1 100 meter över havet. Den lägsta punkten är där floderna Limpopo och Shashe flyter samman, 513 meter över havet. Den högsta är Tsodilo Hills, 1 489 meter. Merparten av landet består av en torr slätt med vida, plana sänkor ("pans") och enstaka högre åspartier. Det mesta av landet täcks av mäktiga sandavlagringar, bara i öst kommer urberget i dagen.

Det enda stabila vattendraget i landet finns i norr, där Okavango, som rinner upp i höglandet i Angola, bildar ett vidsträckt träskområde, Okavangodeltat. Längre österut ligger Makgadikgadislätten, som är omväxlande torr och våt allt efter årstiden. I sydväst breder Kalahariöknen ut sig.

Klimat miniatyr|höger|Soluppgång i Botswana.

Botswanas klimat är halvtorrt och subtropiskt, med sommartemperaturer upp mot 40 °C, medan nattemperaturen om vintern kan gå en bra bit under noll. Nederbörden varierar från 250 mm i sydväst till 700 mm längst i norr, och faller huvudsakligen under november-mars. Medeltemperaturen i Maun, som ligger i nordväst vid Okavangodeltat, är 16 °C i juni-juli och 27 °C i oktober.

Ibland förekommer längre torkperioder. I augusti blåser en västlig vind, som för med sig sand och damm i sådana mängder att sikten blir dålig.

Växt- och djurliv miniatyr|höger|Letjevattenbock i Okavangodeltat.

Botswana har troligen Afrikas största kvarvarande bestånd av savanndjur, och flera områden är avsatta till nationalparker. I Okavangodeltat finns ett rikt fågelliv.

Naturskydd Några stora miljöproblem är begränsad tillgång på färskvatten och att öknen breder ut sig. All elektricitet produceras av fossila bränslen, framför allt i kolkraftverket Morupule Power Station, men 70 % av landets el importeras från Sydafrika.

Botswana drabbades 2000 av den värsta registrerade översvämningen i landets historia, och över 60 000 blev hemlösa.

Styre och politik Författning och styre

Administrativ indelning

höger|miniatyr|Botswanas distrikt.

Botswana är indelat i nio distrikt: Central, Ghanzi, Kgalagadi, Kgatleng, Kweneng, North-East, North-West, South-East och Southern.

Distrikten är i sin tur indelade i 28 underdistrikt, Statoids, subdistricts of Botswana varav 7 är städer. De städer som har status som underdistrikt är: Francistown, Gaborone, Jwaneng, Orapa, Lobatse, Selebi-Phikwe och Sowa Town.

Internationella relationer