Göteborgs högskola var en högskola i Göteborg och en av föregångarna till Göteborgs universitet. Högskolans stadgar antogs 20 december 1888, stadfästes av Kungl. Maj:t 5 april 1889 och högskolan invigdes 15 september 1891. Göteborgs universitet uppstod 1 oktober 1954 då Göteborgs högskola sammanslogs med Göteborgs medicinska högskola.Göteborgs kommunalkalender 1973, årgång XXXXV, red. Gunnar Bergsten, utgiven av Göteborgs stadskansli, Elanders boktryckeri, Göteborg 1973 s. 274
Historia Bakgrund De första planerna på en högskola i Göteborg kan spåras till mitten av 1600-talet, kopplade till metoden att använda undervisning i arbetet med försvenskandet av de nyerövrade danska provinserna. Detta spelade en stor roll vid tillkomsten av "Götheborgs Kongl. Gymnasium" 27 mars 1647. Vid ett ständernas utskottsmöte i Göteborg 2 april 1658 framfördes tanken på att för ändamålet grunda ett nytt universitet, dess tänkta placering skiftade mellan Göteborg, Linköping och Lund. I Karl X Gustavs plan att erövra Danmark ingick dessutom att Köpenhamns universitet skulle flyttas till Göteborg. Dessa planer gick dock i stöpet av olika skäl och det blev i stället Lund, som 1666 fick det nya universitetet för "Göta rike". Tanken på ett universitet har troligtvis en andel i tillkomsten av Margareta Hvitfeldts stora donation i testamentet från 1664, till förmån för "Hans Maj:ts akademi eller gymnasium i Göteborg och den studerande ungdomen av Bohuslän".
Den danske bildningsideologen Nikolaj Frederik Severin Grundtvig anses vara folkhögskolans grundare. Han ville redan 1839 skapa en fri nordisk högskola,Göteborg förr och nu, del XXIV, red. Alf Hermansson, LarsOlof Lööf, Kjell Nelson, Allan T Nilsson, utgiven av Göteborgs hembygdsförbund 1992 ISSN 0348-2189 1992 s. 84 helst placerad i Göteborg, "i närheten av den ö, där Nordens konungar fordom möttes och rådslogo om Nordens tarv och gemensamma behov" (läs: Kungälv). Grundtvig ville ersätta de gamla, föråldrade och försoffade nordiska universiteten med seminarier för utbildning av ämbetsmän, folkhögskolor för allmänheten och ett för hela Norden gemensamt universitet av en helt ny typ. Studierna skulle vara tillgängliga för alla, som önskade få fördjupade kunskaper inom olika områden, utan krav på examina. Denna tanke vann gehör hos Peter Wieselgren, och han tog med sig den till Göteborg 1857 då han lämnade Skåne för att bli domprost i staden.
Livet i Göteborg hade länge präglats av en liberal kulturpolitik och diskussionerna kring behovet av en högre utbildningsanstalt i staden blev allt intensivare. Kungliga Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället i Göteborg inledde en offentlig föreläsningsverksamhet 1842, mer regelbundet från 1858, som var tillgänglig för alla som önskade. Föreläsningarnas syfte var "att väcka intresse för vetenskapliga ämnen och höja allmänhetens kunskapsnivå". KVVS ordförande, domprosten Wieselgren, uttryckte sin förhoppning vid en sammankomst den 23 mars, att få "i den allmänna bildningens och vetenskapens intresse se nya akademier uppväxa, särdeles på denna ort". Föreläsningarna i dess dåvarande form pågick till 1864 och anses ha varit både framgångsrika och välbesökta, och fick karaktären av en fast institution. År 1864 tillsattes en kommitté som hade till uppgift att bättre organisera samt utvidga föreläsningsverksamhet, samtidigt som planerna på en "fri akademi" tog fart. Från starten och fram till 1858 var det professor Carl Palmstedt, Chalmersska slöjdskolans föreståndare, som ensam fick ansvara för den verksamheten, vilket anses ha varit huvudskälet till omorganisationen 1858.
Den legendariske göteborgsprofilen S.A. Hedlund var initiativtagare till både föreläsningsverksamheten samt grundandet av Göteborgs museum. Han hade en nyckelroll inom Göteborgs kulturliv samt fick avgörande betydelse för skapandet av Göteborgs högskola. Med sin liberala uppfattning reagerade han mot universiteten i Uppsala och Lund som hade examenstvång samt fasta lärostolar. Han föreslog istället bildandet av en fri akademi, där "läroämnen inte var givna på förhand utan beroende av tillgång på bra lärare och ämnets aktuella betydelse". Som en konsekvens bildades en föreläsningsstyrelse som hade till uppgift "att överenskomma med lämpliga personer inom och utom Göteborg att mot beviljat arvode hålla föredrag i sammanhängande serier, dels populära dels vetenskapliga". Göteborgs undervisningsfond bildades 1871 genom beslut i stadsfullmäktige och på förslag av juris kandidat Aron Philipsson. Syftet var att skapa ett stabilare underlag för föreläsningsverksamheten. Medlen, 35 000 kronor, togs ur den "Renströmska fonden". Önskemål om en högre undervisningsanstalt i Göteborg hade även Sigfrid Wieselgren, som i en artikel i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning den 29 november 1871 förordade "upprättandet fakultetsvis af ett universitet."
Konsekvensen blev att från 1876 kunde föreläsarna nu ersättas med en anställning under ett år eller längre tid. Under åren 1876–1891 förekom ett tjugotal föreläsare, bland dem flera vetenskapsmän, där Viktor Rydberg, "de liberala idéernas förkämpe", var först ut under åtta terminer 1876–1880. Genom detta var grunden lagd till Göteborgs fria akademi, vilken samtidigt uppfattades som "embryot till en högskola". Ett tal i Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg av Charles Dickson den 24 januari 1878 om "Göteborgs fria universitet", bara förstärkte behovet.
Donationerna Genom de offentliga föreläsningar och debatten i pressen hade beslutet om en högskola förberetts i årtionden. Två donationer till en högre undervisningsanstalt eller högskola gav anledning till, att högskoleidéns främste ivrare, S.A. Hedlund, den 5 februari 1885 föreslog Göteborgs stadsfullmäktige, att frågan skulle utredas. Medförfattare var August Wijkander, Philip Leman, August Ullen, E. Almqvist och Joseph Andrén. Man krävde att stadsfullmäktige skulle "gå i författning om åtgärder för bringande till snar verkställighet av de vackra ändamål, som framlidne Eduard Magnus och Fredrik Lundgren velat med sina donationer till Göteborgs stad främja".Det gamla Göteborg: lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag – staden i söder, öster och norr, Tredje delen, C R A Fredberg (1922), Faksimil med omfattande kommentarer och tillägg, Sven Schånberg, Arvid Flygare, Bertil Nyberg, Walter Ekstrands Bokförlag 1977 s. 266-267
Donatorerna var snusfabrikören Fredrik Lundgren, 27 mars 1872 med 400 000 riksdaler riksmynt (först tillgängliga vid donatorns död 1880), bestämd "till grundfond för en högre undervisningsanstalt eller högskola", grosshandlare Eduard Magnus, 8 december 1877 med 200 000 kronor (tillgängligt 1879), "att utgöra bidrag för inrättandet här i staden af en högre läroanstalt med syfte att ersätta bristen af ett universitet."
Bland dessa gick meningarna åt två skilda riktningar, av vilka ingendera ville upprätta ett universitet eller en fakultet med examensväsen. Företrädarna för den ena riktningen föreslog en fri högskola, vars direkta undervisning skulle anknyta sig till i staden redan befintliga institutioner; den andra riktningen åter föreslog en handelsakademi.
Frågan fick ny aktualitet genom en donation – under namnet "David Carnegies donationsfond till Göteborgs Högskola" – från David Carnegie, då boende i Skottland, den 19 maj 1887 med villkor, att en högskola skulle inrättas med fasta lärostolar i någon vetenskaplig huvudgrupp, helst filosofiska fakulteten. Carnegie förklarade sig villig att till Göteborgs stad, inom sex månader efter det att stadsfullmäktige fattat beslut, överlämna ett belopp av 500 000 kronor, under förutsättning att fullmäktige innan 1887 års utgång beslutade om att använda de Lundgrenska och Magnusska donationerna, med vissa förbehåll.
Högskolan bildas Den 10 november 1887 beslutade stadsfullmäktige att de dittillsvarande fonderna, inklusive de 35 000 kronor som återstod av "Göteborgs Undervisningsfond", skulle anvisas till en högskola, vilket med ränta till 1 juli 1889 gav 1 495 138 kronor.Kronologiska Anteckningar rörande Göteborg : Andra utökade upplagan, Carl Gustaf Prytz, Wald. Zachrissons Boktryckeri, Göteborg 1898 s. 174 Fonderna skulle ställas under drätselkammarens förvaltning och under sina egna namn i stadens räkenskaper bokföras under egen rubrik: "Göteborgs högskolas fonder". En interimsstyrelse tillsattes, som föreslog att högskolan först skulle öppnas då dess fonder avkastade minst 60 000 kronor. Detta blev snart verklighet då ytterligare donationer kom till: Oscar Ekmans donationsfond till Göteborgs högskola 24 december 1888 med 200 000 kronor, samme donator ger 15 maj 1897 100 000 kronor, den 16 maj 1898 ytterligare 200 000 kronor och därefter 2 december 1903 överlämnar Ekman 40 000 kronor "afsedd såsom bidrag till upprättande af en ny professur i klassiska språk".
Andra större donationer gavs av Olof och Caroline Wijk med 100 000 kronor den 15 maj 1896 och med 150 000 kronor 7 oktober 1901; August Röhss och Andrew Carnegie med 10 000 pund till upprättandet av en professur under namnet "Andrew Carnegies professur i engelska språket och litteraturen" vilken skulle tillträdas i januari 1905; varjämte donationer gavs av James Carnegie med 50 000 kronor den 16 maj 1898; Aron Philipsson med 10 000 kronor den 6 juli 1894; Ivar Wærns sterbhus donationsfond med 200 000 kronor den 27 augusti 1917 och Erik Wijk med 10 000 kronor den 1 mars 1909, med flera.
Det var först vid tiden kring första världskriget som Göteborgs stad fick möjlighet att ekonomiskt stödja verksamheten vid högskolan, innan dess hade alla pengar kommit från donationsmedel. Men i formellt avseende och gällande innehållet i verksamheten blev högskolan offentlig och statlig, då statuterna fastställdes av Kungl. Maj:t, som också utsåg styrelsens ordförande och en av revisorerna. Det var länge kungen som stadfäste styrelsens utnämningar av professorer. Examensrätten innebar främst att högskolan infogades i det statliga utbildningssystemet, och underkastades därmed universitetskanslern i alla frågor om examinatorer, studieplaner, dispenser och så vidare.Göteborg förr och nu (1992), s. 87–88
Högskolan öppnas Högskolans första lärare utnämndes 1890, och 15 september 1891 öppnades högskolan av dåvarande ecklesiastikministern Gunnar Wennerberg. Vid lärarebordet fanns då sju professorer samt tre docenter, såsom lärare för 21 inskrivna studenter. Samtliga professorer var verksamma inom de till filosofiska fakultetens humanistiska sektion hörande ämnena. Lärarelönen var initialt 5 000 kronor per år. Pontus Leander skrevs in som den allra första studenten, han skulle senare bli professor i semitiska språk vid högskolan. För inträde vid högskolan krävdes studentexamen. Inskrivningsavgiften var 10 kronor och terminsavgiften 5 kronor. Sjutton män och fem kvinnor hörsammade kallelsen i skolans prospekt: "Välfräjdad man eller kvinna, som avlagt stadgad mogenhetsexamen och betalar föreskrifna avgifter, eger vinna inträde som studerande till Högskolan."Historia kring Göteborg, red. Hans Andersson. Bidrag av professor Carl-Axel Moberg, professor Curt Weibull, docent Henrik Sandblad, docent Gunnar Olsson, professor Artur Attman, fil. Lic Anne-Marie Fällström och fil. mag Anne-Marie Hansson, Wahlström & Widstrand, Stockholm 1967, s. 159