(finska: Nauvo) är en kommundel i Pargas stad i landskapet Egentliga Finland.
Nagu var till 2009 en egen kommun. Nagu hade då cirka 1 440 invånare och en yta på 247,51 km². Nagu var en tvåspråkig kommun med svenska (71 %) som majoritetsspråk och finska (27 %) som minoritetsspråk. År 2017 var antalet invånare 1375 personer. År 2009 slogs kommunerna Houtskär, Iniö, Korpo, Nagu och Pargas samman till den nya staden Väståboland, vars namn 2012 byttes till Pargas. Före kommunsammanslagningen var Nagus grannkommuner Dragsfjärd (fram till 1969 Hitis), Korpo, Pargas och Rimito.
Nagu består av två huvudöar, Storlandet och Lillandet. Mellan dem ligger öarna Biskopsö och Ernholm. I tidningen Ilta-Sanomats undersökning om bästa platsen att bo i Finland (publicerad i januari 2019) placerade sig Lillandet på andra plats. Naguarkipelagen består dessutom av omkring 3 000 mindre öar och holmar, av vilka 1 219 med egen sida på Wikipedia. Fast bosättning finns på 40 öar, men de allra flesta av invånarna bor på huvudöarna Storlandet och Lillandet, eller på öar med broförbindelse till dessa. Till en del av de närmaste öarna finns landsvägsfärjor medan förbindelsebåtar trafikerar till bebodda öar längre bort. Kyrkbacken med Nagu kyrka från 1440-talet, grundskola och andra centrumfunktioner samt en av Skärgårdshavets största gästhamnar finns på östra Storlandet.
Vägen från fastlandet går över landsvägsfärja från Lillmälö i Pargas till Prostvik på Lillandet. Skärgårdsvägen fortsätter därifrån över Lillandet, Biskopsö och Ernholm till Kyrkbacken och vidare över Storlandet till Pärnäs med färja till Retais i Korpo. Bron över Norrströmmen mellan Biskopsö och Ernholm ersatte 1986 färjan vid Vikom och färjan till Biskopsö.
Bland öarna i skärgården söder om Nagus huvudöar kan nämnas Nötö, som i tiderna haft en befolkning på tvåhundra personer, och som med butik och kapell varit en lokal centralort, och Gullkrona, som blivit ett slags symbol för södra Skärgårdshavet. Många av de bebodda öarna har också traditionellt haft bara en eller några gårdar. Norr om Kyrkbacken finns Själö, med biologisk station och före detta hospital, till en början för spetälska, därefter för sinnessjuka. Byggnaderna är sedan 1970-talet i Åbo universitets bruk och används av Skärgårdshavets forskningsinstitut (Åbo universitets Matematisk- och naturvetenskapliga fakultet).
Avståndet mellan Nagus nordligaste punkt på ön Taiplax (60°20'53" N) och Nagus sydligaste punkt på Korslägnarna (59°44'23" N) är 67 km i rätt nord-sydlig riktning. Avståndet mellan Nagus västligaste punkt på Snäckö (21°41'04" O) och Nagus östligaste punkt på Rödharu (22°41'51" O) är 31 km i rätt väst-östlig riktning.
Etymologi Namnets finska form är Nauvo. Man tänker sig att ett finskt personnamn Nako, gen. Naghon, ligger till grund för ortnamnen, kanske en gång *Naghonmaa ’Nakos land, ö’. Till mansnamnet har flera ortnamn bildats i Egentliga Finland. En fornborg i Pemar heter Nakolinna och har förmodats uppkallad efter en hövding. En annan möjlighet ger likheten med estniska namn som Navaste och Nava, det senare namn på en by på Ösel. Naukaln heter en udde på Storlandet i Nagu, vilket kan tolkas så att just den ön varit den ursprungliga namnbäraren.
Historia
thumb|Nagu kyrka sedd från öster. thumb|Bilfärjan Fix2
Nagu socken Nagu är en gammal socken och församling som omnämns i historiska dokument så tidigt som år 1395. Nagu sockens namn stavades på 1300-talet Nave, Naw samt Nawe, medan man år 1540 skrev Naau, Naffu och Naw. Nagu gråstenskyrka är byggd i början av 1400-talet och helgad åt S:t Olof. Nagu socken var först i den östra rikshalvan med att skaffa en egen orgel till församlingen. Nagupositivet, som denna första orgel kallas, är Finlands äldsta bevarade orgel och finns på Nationalmuseum i Helsingfors. Nagu fortsatte att vara föregångare och fick år 1791 en ny orgel, byggd av den kände svenske orgelbyggaren Olof Schwan. Orgeln har genomgått renoveringar, men sett till andelen originaldelar som finns kvar och deras skick samt den bevarade klangen från 1700-talet kan orgeln beskrivas som Finlands äldsta kyrkorgel som ännu är i bruk.
Båtsmän och dragoner Tillsammans med Åland och resten av Åboland stod Nagu för en stor del av båtsmännen i Svenska örlogsflottan. Under 1700-talet var antalet båtsmän i Nagu för det mesta 17 och deras uppehälle sköttes av Nagubönderna som var sammanslagna i rotar kring varje båtsman. I Nagu fanns även så många större och mer förmögna gårdar att dessa å sin sida utsågs till rusthåll som skulle ställa ryttare, dragoner, till arméns förfogande. Både Prostvik och Högsar gård hade två dragoner var.
Seglation Seglationen har alltid varit viktig i Nagu som tidigt blev en av de största leverantörerna av fisk till Stockholm. Utvecklingen ledde till att Nagu under 1800-talet blev den största seglationssocknen i området om man ser till antalet fartyg och deras storlek. Under bygdeseglationens glansdagar byggdes nya segelfartyg årligen. Hela bygden med allt från ståndspersoner till torpare var involverade i seglationen och ägde andelar i fartygen, som de byggde och utrustade tillsammans. Nagufartygen seglade mest på engelska hamnar, men även ända till Sydamerika.
Vid sekelskiftet 1900 fick så småningom segelfartygen konkurrens av ångfartygen och regelrätta skärgårdsförbindelser upprättades mellan fastlandet och Nagu. Ångfartyget trafikerade sedan mellan Åbo och skärgården fram till 1960-talet (först som ångfartyg och sedan utrustad med dieselmotor).
S/S Sandels trafikerade från och mer år 1937 rutten Åbo-Nagu-Kuggvik/Näsby (Houtskär). År 1950 utrustades fartyget med motor.
Motoriserade fartyg gick inte att bygga i byarna och bygdeseglationen fasades så småningom ut.
Inbördeskriget 1918
Det finska inbördeskriget 1918 satte spår även i Nagus historia. Den mest kända händelsen under striderna i Nagu 1918 var slaget vid Mielis på norra Storlandet. På kyrkogården vid Nagu kyrka finns minnesmärken både över stupade tyska soldater och stupade röda soldater under striderna i Nagu 1918. På Ängsö söder om Storlandet fanns efter inbördeskriget ett fångläger för röda fångar. En minnessten finns på platsen. På ön Pensar syd-ost om Lillandet finns de vitas, Skärgårdens frikårs minnesmärke.
Skärgårdsvägen Den första bilfärjan mellan Pargas och Nagu hette Fix och började trafikera rutten år 1950. Senare under 1950-talet byggdes Skärgårdsvägen ut. På Kyrkbacken i Nagu ser man ännu i dag tydligt spåren av den förändring som landsvägen medförde: äldre hus ligger i anslutning till hamnen och den gamla ångbåtsbryggan, medan nyare byggnader från 1950- och 1960-talen har byggts "på åkern" söder om kyrkan och Nagus ursprungliga centrum – på båda sidor om Skärgårdsvägen.
Rederier och båtbyggare Bygdeseglationen efterföljdes av rederier som Rederi Ab Engship, Paulins rederiaktiebolag och Delfin Cruises. Även själva fartygsbyggandet, som var en viktig del av samhället under 1800-talet, fick på 1900-talet sin fortsättning i form av småbåtstillverkning.
Engships historia fick sin början redan i mitten av 1800-talet då Johan August Engblom började idka fraktfart med sin storbåt. Fraktandet kom att gå vidare i släkten. År 1965 köpte Georg Johannes Engblom landsvägsfärjan Fix som byggdes om till lastfartyget Hulda på 130 ton. År 1973 ombildades rederiet till Rederi Ab Engship och ägdes av Georg Engbloms söner Kurt och Kaj Engblom. Som mest hade rederiet 16 fraktfartyg och 430 anställda. Huvudkontoret fanns i Åbo men rederiets hemort och fartygens hemmahamn var Nagu. År 2006 sålde familjen Engblom alla rederiets aktier till rederiet Bore.
Paulins Rederiaktiebolag Nagu var ett rederi som fick sin början år 1906 i Viborg, där Johan Werner Paulin från Nagu etablerade sig i stuveribranschen. Rederiet var som störst 1967 och hade då ett tonnage på knappt 90 000 ton. År 1970 såldes rederiets sista fartyg, Stormqueen, och rederiverksamheten avvecklades.
År 1966 grundade Harry Ölander plastbåtsföretaget NaBoats som år 1968 byggde den första Flipper-motorbåten. NaBoats (senare Oy Flipper Boats Ab) var på 1970-talet med sina 65 anställda den största arbetsgivaren i Nagu och kom att bli nordens största motorbåtstillverkare samt marknadsledare i Finland och Sverige. Förutom till Sverige exporterade man båtar till de övriga skandinaviska länderna, till England, USA, Frankrike, Belgien och Grönland.
Delfin Cruises var ett litet rederi med Nagu som hemort som grundades i slutet av 1980-talet. Rederiet lät bygga två kryssningsfartyg, M/S Delfin Clipper och M/S Delfin Caravelle, men avslutade sin verksamhet efter endast några år.
Nagu – kommundel i Pargas stad År 2009 sammanslogs Nagu med grannkommunerna Korpo, Houtskär, Iniö och Pargas till Väståboland som 2012 efter en folkomröstning bytte namn till Pargas. I folkomröstningen röstade en överväldigande majoritet av Nagus befolkning för att bibehålla namnet Väståboland. Nagus tidigare kommunvapen valdes till Pargas stads nya stadsvapen vid kommunsammanslagningen.
Geografi
Gränser Nagu kommundel gränsar i norr till Rimito, i öster till Pargas och Hitis, i söder till internationellt vatten, och i väster till Korpo.
400px|center|Nagu inklusive grannarna Korpo Rimito Pargas Dragsfjärd Hitis
Exklaven Taiplax Nagu har en exklav, en del av ön Taiplax med omgivande vatten, 12 km norr om Innamo, till vars ägor Taiplax hör. Taiplax utgör en enklav inom Rimito, som uppgått i Nådendal.
vänster|miniatyr|stående|Nagu ytterskärgård
Topografi och höjder Nagus högsta punkt är Kasberget (62 m ö.h.) i byn Prostvik på Lillandet. Andra kända berg är Smörasken på Högsar och Vargberget i Mattnäs. Både Kasberget och Vargberget ligger längs markerade vandringsleder.
Öar Större öar norr om Nagu huvudöar, vid Ominaisfjärden och Erstan, är Innamo (fi. Innamaa), Vallmo, Själö, Käldö och Haverö. I sydost, mot Pargas, ligger Sandö och Pensar. Ute i de vida vattnen söder om huvudöarna, med karaktär av yttre skärgård, ligger Gullkrona, Stenskär, Brännskär, Knivskär, Kopparholm, Lökholm, Sandholm, Borstö, Trunsö, Nagu Berghamn och Nötö. Bland övriga öar i nära huvudöarna kan nämnas Biskopsö, Ernholm, Sommarö, Kirjais, Ytterstholm, Ängsö och Hummelholm.
Några öar, holmar och skär utom de ovannämnda är Anisor, Blyglo, Boskär, Bårnholm, Fagerholm (sjöbevakningsstation), Fårö, Grötö, Klockskär, Mjoö, Petsor, Redamo-Sackholm, Sälgskär, Taslot (uttalas ta:slo:t) och Vandrock (uttalas va:n-).
Byar thumb|Nagu centrala öar
thumb|Regionalväg 180, även kallad Skärgårdsvägen, fotad i byn Simonby på Lillandet i Nagu. Byar på Nagu Lillandet är från öster längs Skärgårdsvägen Prostvik, Simonby (med butik fram till början av 1990-talet; den finska skolan "Simonkylän koulu" har numera flyttat till Kyrkbacken), Hangslax, Vikom (där färjan till Storlandet tidigare gick) och Piparby. Längs Lillandsvägen, som löper från Hangslax söderut runt Storträsket finns Käldinge by (uttalas tj-) där Käldinge skola (1888-2005) och elevinternat (1956-) tidigare verkade, men där det även fanns butik och post. I byn ligger även Käldinge säteri. I norra delen av Käldinge by finns Käldinge frys med fiskehamn och färjfäste, varifrån en privat färja trafikerar till öarna Öjen och Sandö. Vidare från Käldinge fortsätter Lillandsvägen via byarna Gyttja, Dalkarby och Piparby till Vikom, där vägen igen ansluter till Skärgårdsvägen, som går över Biskopsö och Ernholm innan den når Storlandet. Från Dalkarby går en väg vidare över Sommarö till Kirjais (uttalas kirr-). Från Piparby kan man köra söderut till byarna Klobbnäs och Laggarnäs, båda belägna på sydvästra Lillandet.