Norrlands artilleriregemente

Norrlands artilleriregemente (A 4) var ett artilleriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1893–1997. Förbandsledningen var förlagd i Östersunds garnison i Östersund.Braunstein (2003), s. 193–195Kjellander (2003), s. 291Holmberg (1993), s. 27

Historia Bildandet Regementet gavs formellt namnet "Kongl. Norrlands artilleriregemente (№ 4)" den 31 december 1892. Norrlands artilleriregemente bildades den 1 mars 1893 genom att regementet successivt tillfördes enheter från Första Svea artilleriregemente, Första Göta artilleriregemente och Wendes artilleriregemente. Personalen vid regementet skulle vid grundandet innehålla 1 överste, 1 överstelöjtnant, 3 majorer, 11 kaptener, 11 löjtnanter, 6 underlöjtnanter samt 4 styckjunkare och 16 sergeanter. Varje batteri skulle ha 6 förstekonstaplar, 6 andrekonstaplar, 3 avdelningstrumpeterare och 60 man mening stamanställda. Regementet skulle organisera två divisioner: I. och II. Varje division skulle ha 3 batterier. Batterierna tilldelades 8,4 cm kanon m/81. Den 3 mars 1893 utsågs överste Ernst Boheman som regementets första chef. Den 28 september 1893 tillfördes 9. batteriet vid Första Svea artilleriregemente, vilket hade varit detacherat i Härnösand. Vid Norrlands artilleriregemente namngavs batteriet Frösö kompani och blev regementets 1:a batteri (kompani). Den 28 september blev regementets högtidsdag. År 1894 tillfördes regementet V. artilleridivisionen (5:e artilleridivisionen) ur Första Göta artilleriregemente, vilken varit detacherade till Karlsborgs fästning. Samma år tillfördes även delar av de två divisioner som Wendes artilleriregemente hade haft detacherade till Landskrona. År 1907 togs beslutet att regementet skulle utrustas med kanon m/02 som hade en kaliber på 7,5 cm.

miniatyr|Kanon m/02

Den 1 april 1910 bildades en tredje division (III. divisionen) vid Norrlands artilleriregemente. Divisionen var dock aldrig menade att förläggas till Östersund, utan kom från den 6 juni 1910 att detacheras till Boden som Norrlands artilleriregementes detachement i Boden.

Ordningsnumret I samband med 1914 års härordning justerades 1914 samtliga ordningsnummer inom armén. För Norrlands artilleriregemente innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen A 4. Justeringen av beteckningen gjordes för att särskilja regementen och kårer mellan truppslagen. Det med bakgrund till att namn och nummer som till exempel № 3 Livregementets grenadjärkår och № 3 Livregementets husarkår kunde förefalla egendomliga för den som inte kände till att förbanden ifråga tillhörde skilda truppslag.von Konow (1987), s. 18

1925 års försvarsbeslut År 1919 satte regementet upp ett särskilt bergsbatteri, 12. batteriet, sedermera beväpnat med 10,5 cm bergshaubits m/24. Genom försvarsbeslutet 1925 beslutades att det detachement regementet hade i Boden, skulle avskiljas från regementet och bilda ett eget självständigt förband. Den 31 december 1927 upplöstes detachementet, för att den 1 januari 1928 bilda Norrbottens artillerikår.

1942 års försvarsbeslut Genom försvarsbeslutet 1942 beslutades att regementet 1942 skulle sätta upp ett dubbleringsregemente, ett så kallt fältregemente, som fick beteckningen A 24. År 1944 utökades organisationen med en granatkastardivision.

Motoriseringen Regementet var först av alla regementen att provköra lastbil, men trots detta så avhästades det den 31 augusti 1958, vilket var sist av alla artilleriregementen och sista året med grundutbildning av hästanspänt artilleribatteri var 1953-1954. Batterichef var kapten William Grut. År 1954 började regementet motoriseras, samtidigt blev 10,5 cm haubits m/40 huvudsystem vid regementet.

OLLI-reformen I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973–1975, bildades A-förband samt B-förband. A-förbanden var regementen som tillfördes ansvaret för ett försvarsområde och med det blev ett försvarsområdesregemente. Försvarsområdesregementet tillfördes samtidigt mobiliserings- och materialansvaret inom försvarsområdet. Detta medförde att Norrlands artilleriregemente som ingick i Östersunds försvarsområde kom att bli ett B-förband (utbildningsregemente), medan Jämtlands fältjägarregemente (I 5) sammanslogs den 1 juli 1974 med Östersunds försvarsområde (Fo 22), vilket namnändrades samtidigt till Jämtlands försvarsområde och bildade försvarsområdesregementet I 5/Fo 22, ett så kallat A-förband.

1974 års regeringsform I samband med att 1974 års regeringsform trädde i kraft den 1 januari 1975, ändrades namnet från Kungliga Norrlands artilleriregemente till enbart Norrlands artilleriregemente. Samtidigt fråntogs Konungen den formella rollen som högste befälhavare för krigsmakten, vilket även kom att gälla rollen som förbandschef över gardesförbanden.

Försvarsbesluten Inför både försvarsbeslutet 1977 och försvarsbeslutet 1982 undantogs Norrlands artilleriregemente från att utredas av Försvarets rationaliseringsinstitut. Vid 1977 års försvarsbeslut undantogs regementet tillsammans med Gotlands artilleriregemente (A 7), Bodens artilleriregemente (A 8/Fo 63) och Bergslagens artilleriregemente (A 9) av regionalpolitiska skäl. Istället ansåg Försvarets rationaliseringsinstitut att Smålands artilleriregemente (A 6) med Artilleriets kadett- och aspirantskola (ArtKAS) samt miloverkstaden i Jönköping skulle avvecklas. Detta skulle då medföra att grundutbildningskontingenten vid A 6 skulle kunna fördelas på Wendes artilleriregemente (A 3), Bergslagens artilleriregemente (A 9), Norrlands artilleriregemente (A 4) och Bodens artilleriregemente (A 8). Värnpliktsstyrkan vid A 3, A 4 och A 9 skulle då bli tillräckligt stor för att medge grundutbildning av en fältstark artilleribataljon. Dock slutade försvarsbeslutet med att inget artilleriregemente avvecklades i fredsorganisationen. Istället upplöstes regementsstaben A 4 i krigsorganisationen, vilken hade varit knuten till Nedre norra arméfördelningen.

Inför 1982 års försvarsbeslut undantogs Bodens artilleriregemente, Gotlands artilleriregemente, Norrlands artilleriregemente, Wendes artilleriregemente samt Bergslagens artilleriregemente från granskning gällande att finna en kostnadsreducering inom artilleriet. Bakgrunden till att Norrlands artilleriregemente undantogs, var på grund av tidigare riksdagsbeslut om att lokalisera Arméns tekniska skola (ATS) till Östersunds garnison. Istället föreslogs en avveckling av Smålands artilleriregemente. Genom avvecklingen av Smålands artilleriregemente tillfördes Norrlands artilleriregemente två artilleribataljoner. Därmed bestod regementes krigsorganisation av tio bataljoner.

I början av 1980-talet fortsatte rationaliseringen inom fredsorganisationen, vilket fick arméledningen att föreslå ett försök med att pröva en fullständig samordning av en garnison. Garnisonerna i Sollefteå och Östersund utsågs som försöksgarnisoner. Den 1 juli 1983 inleddes försöksverksamheten vid Östersunds armégarnison (ÖAG), där verksamheten leddes av en garnisonschef. Det innebar att cheferna för Jämtlands fältjägarregemente (I 5), Jämtlands försvarsområde (Fo 22), Norrlands artilleriregemente (A 4) och från 1984 även Arméns tekniska skola (ATS) underställdes chefen för Östersunds armégarnison, som även var tillika försvarsområdesbefälhavare för Jämtlands försvarsområde (Fo 22). Med den nya organisationen samlades all verksamhet utom utbildning under garnisonschefens direkta ledning. Det innebar att infanterister och artillerister blev anställda vid Östersunds armégarnison med garnisonschefen som chef, istället för vid något att garnisonens förband. Cheferna för Jämtlands fältjägarregemente och Norrlands artilleriregemente kom endast att ansvara för befäls-, grund- och repetitionsutbildning. Genom försöksorganisationen började dock de ingående förbanden att förlora sin identitet, då organisationen ansågs var för stor och otymplig. Något som påverkade förmågan att vidmakthålla och utveckla sina specialiteter inom respektive truppslag. År 1986 föreslog därför arméchefen att försöken skulle avbrytas, dock var regeringen av en annan åsikt och försöken drevs vidare fram till den 30 juni 1990.Hagblom (1993), s. 49-51 Från den 1 juli 1990 inrättades Jämtlands fältjägarregemente (I 5), Jämtlands försvarsområde (Fo 22), Norrlands artilleriregemente (A 4) och Arméns tekniska skola (ATS) som självständiga förband.Holmberg (1993), s. 48

I försvarsbeslutet 1992 ansåg regeringen att Norrlands artilleriregemente tillsammans med Bodens artilleriregemente skulle bibehållas. Detta då regeringen i sin proposition ansåg att de båda regementena behövdes för att utbilda artilleriförband för norrlandsförhållanden. Dock så ansåg regeringen att de två arméförbanden i Östersund, Norrlands artilleriregemente och Jämtlands fältjägarregemente (I 5/Fo 22), skulle upplåta del av sina kasernområden för att samlokalisera myndigheter i Östersund inom huvudprogrammen operativ ledning och gemensamma myndigheter. Då försvarsbeslutet inte medförde någon förändring i fredsorganisationen, gjorde istället en reducering i krigsorganisationen, då två artilleribataljoner vid regementet upplöstes. År 1993 högtidlighöll regementet sitt 100-årsjubileum. Samma år inleddes utbildning haubits m/77B, vilket medförde att regementet 1995 intog ledningen av utvecklingen av artilleriets stridsteknik. Den 30 juni 1994 upphörde regementet att vara en egen myndighet, då samtliga förband, staber och skolor inom försvaret samlades den 1 juli 1994 inom en ny myndighet, Försvarsmakten.

I försvarsbeslutet 1996 etapp 2 skulle krigsorganisationen minskas, bland annat genom att avveckla en brigad inom Norra militärområdet. Försvarsmakten föreslog en avveckling av Fältjägarbrigaden. Men regeringen förordade istället en avveckling av Lapplandsbrigaden i Umeå, detta för att vidmakthålla och utveckla en allsidig och rationell försvarsmaktsgarnison med såväl flyg- som arméförband. Dock så föreslog regeringen samtidigt i sin proposition att Norrlands artilleriregemente tillsammans med Nedre Norra arméfördelningen och försvarsområdesstaben i Östersund skulle avvecklas. I propositionen undantogs motsvarande förband i Boden, det vill säga Övre Norra arméfördelningen och Bodens artilleriregemente. Detta enligt regeringen på grund av närheten till gränszonen och de goda verksamhetsbetingelserna i Bodens garnison.

Den 13 december 1996 antog riksdagen regeringens försvarsproposition, vilket medförde att Norrlands artilleriregemente skulle avvecklas. I regeringens proposition bedömde regeringen att de enheter som skulle avvecklas, kunde utgå ur grund- och i förekommande fall krigsorganisationen före den 1 januari 1999. Avvecklingsåtgärderna skull samtidigt vara avslutade före den 1 januari 2000. Regementet var vid denna tidpunkt Sveriges modernaste artilleriregemente med utbildning enbart på Haubits 77A och B. Den 31 december 1997 avvecklades Norrlands artilleriregemente, vilket uppmärksammades i Östersund genom en avvecklingsceremoni, där den tillförordnade chefen A 4 överstelöjtnant Sten Bredberg överlämnade, via försvarsområdesbefälhavaren överste 1 Ove Fahlén, regementets standar till chefen A 8 överste Torsten Gerhardsson. Tillsammans med standaret övertog samtidigt Bodens artilleriregemente namnet Norrlands artilleriregemente, men med bibehållen beteckning, A 8.

Verksamhet När regementet bildades 1893 bestod det till en början av två divisioner (bataljoner), men utökades 1910 med en division i Boden. År 1916 omfattade regementet fyra divisioner. Dock utgick en division 1927, då den bildade ett självständigt förband, Norrbottens artillerikår.

I. divisionen (1.-3. batt) uppsattes av 9.-10. batt/V. div. från Svea AR. (Härnösand och Stockholm). Beväpnades till en början med 8,4 cm kanon m/1881. II. divisionen (4.-6. batt) uppsattes av 9.-10. batt/V. div. från Göta AR. (Karlsborg) Beväpnades till en början med 8,4 cm kanon m/1881. III. divisionen (7-9. batt) uppsattes 1910 som ett detachement i Boden.