Svenska alfabetet är en variant av det moderna latinska alfabetet. Det består av 29 bokstäver varav 26 är det latinska alfabetets grundbokstäver och tre är latinska bokstäver modifierade med diakritiska tecken (Å, Ä och Ö).
Versaler ("stora bokstäver")ABCDEFGHIJKLMNOPQRSTUVWXYZÅÄÖ Gemener ("små bokstäver")abcdefghijklmnopqrstuvwxyzåäö
Om bokstäverna Uttal Fem av bokstäverna saknar eget uttal: C uttalas som K (om den följs av hård vokal eller konsonant) eller som S (om den följs av mjuk vokal), Q uttalas som K, W uttalas som V (dock normalt inte i lånord från engelskan), X uttalas [ks] och Z uttalas (vanligtvis) som S.
Användning Generellt sett används alla bokstäver utom Q och W i svenska ordförrådet; bokstaven Z är dock mycket ovanlig och förekommer enbart i lånord.
Bokstaven Q användes efter stavningsreformen 1906 i princip inte för något annat än vissa efternamn som Lindquist och utländska geografiska namn som Qatar, men numera finns det 18 ord som börjar på Q i Svenska Akademiens ordlista. Detta beror på nya lånord så som qigong, queer och quorn.
Bokstaven W ("dubbel-V") används generellt sett enbart i lånord från engelskan eller tyskan, och för- och efternamn med V-ljud. W har endast funnits i alfabetet sedan år 2006, då den trettonde upplagan av Svenska Akademiens ordlista över svenska språket utgavs; före dess, då alfabetet alltså hade 28 bokstäver, samsorterade Svenska Akademien ord på W med ord på V, eftersom W då allmänt klassades som en variant av V. Språkrådet anser – trots att W från och med 2006 räknas som en bokstav i svenska alfabetet – att W fortsatt skall klassas som en variant av V (och inte som en "egen" bokstav) i vissa sammanhang, med hänsyn till att V och W uttalas likadant (exempelvis i de flesta namn som kan stavas antingen med V eller W och även i vissa ord som stavas med W) och därför inte kan särskiljas från varandra (i talspråk).
Bokstäver med särskilda diakritiska tecken Tecknen som À och É ses som varianter av A respektive E och Ü (även kallad "tyska Y") som en variant av Y, trots att de bokstäverna används i svenska ord (och är egna bokstäver i andra språk). Norsk-danska Ø ser lite annorlunda ut men anses som en variant av Ö, liksom att Æ anses som en variant av Ä.
Diakritiska tecken utelämnas ofta i stavningen av icke-svenska traditionella namn. I den av rådet utgivna publikationen Svenska skrivregler (Språkrådet och Liber 2008) ges rekommendationer för hur man skriver och utformar texter. Av dessa framgår att diakritiska tecken så långt som möjligt bör återges.
Referenser
Kategori:Alfabet baserade på det latinska alfabetet Kategori:Svenska