miniatyr|USA:s sigill. Novus Ordo Seclorum betyder ungefär "tidsåldrarnas nya ordning" men översätts felaktigt till Den nya världsordningen, ett begrepp som förekommer i konspirationsteorier tillsammans med frimurarorden och Illuminati. En konspirationsteori (av latinets conspirare som betyder "andas tillsammans") är en hypotes eller teori om en komplott, sammansvärjning eller konspiration. Termen kan användas pejorativt. En konspirationsteori bygger på fördomar och otillräckliga bevis, men kan även syfta på sakliga hypoteser kring faktiska sammansvärjningar. Utmärkande för en konspirationsteori är:
den bygger på ett selektivt urval av fakta, så kallad körsbärsplockning fokus på bisaker eller ofullständigt utredda detaljer i syfte att skapa tvivel om helheten specifika förövare pekas sällan ut och trovärdiga alternativa scenarier saknas den bortser från den betydande roll som misstag, slump och inkompetens spelar i det verkliga livet
Det finns många olika konspirationsteorier som inkluderar exempelvis konspirationsteorierna om månlandningarna och omständigheterna kring Kennedymordet på 1960-talet. Många konspirationsteorier gör även gällande att stora händelser i världshistorien förklaras av att konspiratörer i kulisserna manipulerat och iscensatt politiska skeenden. Ett exempel är teorin om att Illuminati, Tempelherreorden och Frimurarorden var de hemliga sällskap som låg bakom franska revolutionen. Svenska konspirationsteorier som ofta framläggs gäller mordet på Olof Palme och Estoniakatastrofen. Begreppsdefinition Ordet konspiration härrör från latinska conspirare och med det menas att två eller flera personer samverkar i syfte att verkställa en hemlig plan. Man ska skilja mellan konspirationen som är en handling och konspirationsteorin som uttrycker oron för en konspiration. Enligt Oxford English Dictionary är konspirationsteori en teori som säger att en händelse eller ett fenomen inträffar som ett resultat av en konspiration mellan intresserade parter. Uppslagsboken citerar en artikel i The American Historical Review från 1909 som det första exemplet på begreppets användning.Oxford English Dictionary Second Edition on CD-ROM (v. 4.0), Oxford University Press, 2009, s.v. 4 Full text.
Andreas Önnerfors skriver i en rapport från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap att en "konspirationsteori uttrycker och kommunicerar föreställningen" att saker och ting "inte händer av en slump" och att världen utifrån det indelas i "en sfär av (onda) konspiratörer" och en sfär av "(goda) offer för deras komplott". Enligt Önnerfors menar konspirationsteoretikerna att konspirationen både har planerats och genomförts i syfte att skada en tredje part. De som ligger bakom konspirationen anses agera i ett "osynligt/mörkt/hemligt område 'utan insyn'". Önnerfors menar att uppfattningen att jorden är nära kollaps är en viktig komponent i det detta tänkande. Enligt honom söker konspirationsteorin att "härma det vetenskapliga resonemanget" när det gäller att förklara "vad som är sant och falskt" samt "vad som är rätt och fel" och "gott och ont".
Erik Åsard menar att det gemensamma för konspirationsteorier är att berättelsen omfattar en grupp mäktiga eller inflytelserika individer eller institutioner. Dessa personer antas ofta ha stora resurser till sitt förfogande och samarbetar i hemlighet för att uppnå ekonomisk eller politisk makt eller andra fördelar. Den stora massan anses vara ovetande om detta. Det kan handla om att händelser antingen hittas på eller beställts av hemliga makthavare, eller att makthavare agerar i hemlighet för att behålla sin makt och att hålla vanliga människor borta från insyn och inflytande.
Michael Barkun, professor emeritus i statsvetenskap vid Syracuse University, skiljer mellan konspirationer på olika nivåer. Händelsekonspirationer är idéer om att enskilda händelser är resultat av en konspiration. Systemkonspirationer kopplar ihop olika händelser och teorier och pekar ut en grupp som konspirerar mot det allmänna medan superkonspirationer är teorier om att världen styrs av en enda grupp. Tron på en sådan superkonspiration kan fungera som en hel ideologi som han kallar konspirationism. Expo definierar konspirationism på följande sätt: ”Konspirationismen fungerar som en global alternativ politisk berättelse om världen.”
Enligt Kent Werne är det vanligt hos konspirationister att flera konspirationer vävs ihop till större konspirationer, och till slut i en stor superkonspiration. Enligt honom handlar konspirationism inte om en politisk ideologi i stil med socialismen eller liberalismen, utan snarare om ett sätt att se på världen och samhället som bygger på tre grundprinciper: att ingenting händer av en tillfällighet; att ingenting är vad det synes vara och att allt hänger samman. Man antar att allt väsentligt som sker är planerat, en följd av de ondskefulla konspiratörernas strävan efter makt och kontroll."
Å andra sidan kan personer med relevanta synpunkter bli anklagade för att vara konspirationsteoretiker och själva begreppet konspirationsteoretiker används huvudsakligen pejorativt, det vill säga som skällsord.
Konspirationsteorier och deras förankring i verkligheten En sammansvärjning är definitionsmässigt någonting som deltagarna håller hemligt, vilket gör att sanningshalten i en konspirationsteori oftast är svårbedömd. På grund av detta kan det vara svårt att ge entydiga och glasklara svar på till exempel vilka som har genomfört eller ligger bakom konspirationen vilket gör att vissa teorier är svåra att falsifiera. Därför kan det råda olika uppfattningar om huruvida olika indicier faktiskt talar för en konspiration eller inte.
Det finns även en risk att påstådda svagheter, felaktigheter eller alternativa tolkningar i den etablerade verklighetsbeskrivningen automatiskt stärker tron på att konspirationsteorin i fråga är sann. Men det är inte alltid självklart att en påstådd felaktighet är en verklig felaktighet och det finns en risk att konspirationsteoretikern gör sig skyldig till en falsk dikotomi, det vill säga till tron att man kan reducera alla alternativ till två ömsesidigt uteslutande verklighetsbeskrivningar där den ena automatiskt har rätt om den andra har fel. Det kan ju finnas andra förklaringar till felaktigheter i den etablerade verklighetsbeskrivningen än att den skulle vara en falsk täckhistoria för att dölja en konspiration.
Enligt statsvetaren Erik Åsard kännetecknas många konspirationsteorier av att de väljer ut den fakta som passar ihop med teorin, att de fokuserar på detaljer och bisaker som verkar orimliga för att så tvivel om en hel händelse och att de sällan kan ange konkreta förövare för konspirationen. Åsard menar att konspirationsteoretiker bortser från att misstag, slump och inkompetens kan förklara vissa händelser. Verkliga konspirationer som till exempel Watergateskandalen visar enligt honom hur svårt det är att hemlighålla en större konspiration i länder med fri press och opinionsbildning. En liknande tanke framförs av professor Åsa Wikforss som menar att det är svårt att hemlighålla konspirationer,till exempel hade det behövts en sammansvärjning av ca 400 000 personer för att rigga USA:s månlandning 1969.Wikforss, Åsa, Kunskapen och dess fiender, Fri tanke 2020, sid. 152
Läkarna Ronald Pies och Joseph Pierre skriver dock att man inte bör döma konspirationsteorier på förhand eftersom historien klart och tydligt visar att konspirationer har ägt rum. Likaså menar journalisten Åsa Linderborg att man inte kan avfärda konspirationsteorier generellt utan att man måste bedöma varje teori för sig samt att man inte kan ta de mest orimliga teorierna som ett belägg för att konspirationsteorier överlag inte håller. Hon menar dessutom att det finns många ganska jordnära konspirationer som till exempel företag som strävar efter vinst och inte alltid verkar för det allmännas bästa. Verkliga konspirationer som Iran-contras-affären visar enligt Linderborg att "politiker och andra makthavare faktiskt ljuger". Journalisten Clas Svahn har en liknande uppfattning och menar att man måste skilja mellan konspirationsteorier som vilar på lösa antaganden och andra teorier som har en verklig bakgrund. Till ogrundade konspirationsteorier räknar han sådana som inbegriper utomjordiska varelser eller att Hitler fortfarande skulle vara vid liv. Dock finns det enligt Svahn även mer jordnära teorier som oljebolagens karteller, Palmemordet samt bekräftade konspirationer som MK-ULTRA.Svahn, Clas, Inledning i Nyberg, Andreas (red.), Världens största konspirationer. Tidernas mest omskakande konspirationsteorier, Månpocket 2003, sid. 9-15 Även Åsa Wikforss tillstår att det finns verkliga konspirationer men hon gör skillnad mellan konspirationer och "renodlade konspirationsteorier" som enligt henne baserar på väldigt lite fakta.Wikforss, sid. 155
Verkliga konspirationer, hemliga projekt och mörkläggningar avslöjas då och då, som till exempel Watergateaffären, IB-affären eller Echelon.
Historik Under 1900-talet och 2000-talet har konspirationsteorierna bland annat handlat om stora olyckor, mord eller dödsfall på kända personer, om spektakulära händelser såsom månlandningen och om elfte september-attackerna i New York 2001. Det handlar ofta om påståenden om så kallade "false flag operations", som iscensätts av regeringar eller andra ledare för att kunna inleda krig och skylla på den tilltänkta fienden. Det har också skrivits många böcker och gjorts många filmer på temat konspiration. Åtminstone en del av dessa konspirationer, de som involverar frimurarna och Illuminati, kan sägas ha uppkommit på 1700-talet då konservativa och kristna lade skulden för den franska revolutionen just på frimurarna och "upplysningsgruppen" som kallade sig för Illuminati.proletaren.se/artikel/bland-foliehattar-och-judehatare
Olika perspektiv Uppkomsten av konspirationsteorier kan förklaras utifrån olika utgångspunkter.
Det psykologiska perspektivet En konspirationsteori som innehåller logiska fel och motsägelser kan beskrivas som resultatet av ett psykologiskt tillstånd som kan kallas konspirationism. Det ingår i ett paranoid-schizofrent tankemönster som enligt en spekulativ teori beror av patienternas höga dopaminhalter, vilket leder till att de ser relevans i sådant som andra tar för normalt. Konspirationerna kan vara enkla, såsom att de tror att de egentligen är Jesus Kristus, eller komplexa. I olika kulturer kan sådana symptom ta sig väldigt olikartade uttryck.Kathleen McGowan, "Conspiracy Theories Explained" , Psychology Today Magazine, Nov/Dec 2004
Det psykopatiska perspektivet Vissa ser psykopaters drivkraft och förmåga att till varje pris kontrollera andra människor för egen vinning som en anledning till att dessa psykopater i hög grad koncentreras högt upp i ledande befattningar på företag, i politiska och icke-politiska organisationer.
Teorin ser ut som följer: Då i stort sett alla företag och organisationer är ordnade som en hierarkisk pyramidstruktur kommer dessa på sikt att få en betydligt högre koncentration av psykopater i toppositioner än den genomsnittliga andelen psykopater i en befolkning. Dessa psykopater kommer då i betydligt högre omfattning konspirera ihop med andra likasinnade för egen vinning än de som har goda avsikter för hela företaget, organisationen eller mänskligheten.
Det praktiska perspektivet Inte sällan får en tanke eller idé fäste på olika ställen i samhället ungefär samtidigt. Jämför Hegels "världssjäl" eller Sheldrakes morfogenetiska fält. På så vis kan samma eller liknande ageranden och händelser ibland iakttas starta från olika håll till synes samtidigt. Detta lockar många att se konspirationer. Även kritiker förleds av detta att felaktigt beskylla iakttagare av trenden för att vara konspirationsteoretiker.
Det politiska perspektivet Christopher Hitchens beskriver konspirationsteorier som en effekt av demokrati och yttrandefrihet.
Vanligt förekommande konspirationsteorier 11 september 2001