Adolf Johan av Pfalz-Zweibrücken, född 11 oktober 1629 på slottet Stegeborg i Östergötland (nu i Söderköpings kommun), död där 14 oktober 1689, var en svensk riksmarsk, riksmarskalk och generalissimus. Adolf Johan var också pfalzgreve och tysk-romersk hertig, och han blev även prins av Sverige som bror till kung Karl X Gustav.Ulf Sundberg i Kungliga släktband s. 281

Biografi Adolf Johan av Pfalz-Zweibrücken var yngste son till pfalzgreven Johan Kasimir av Pfalz-Zweibrücken, hertig av Pfalz-Kleeburg, och den svenske kungen Karl IX:s dotter Katarina Vasa (som dog när Adolf Johan var nio år gammal), var innehavare av titeln pfalzgreve vid Rhen, som arvtagare till hertigdömet Kleeburg. Hans far Johan Kasimir hade år 1604 ärvt Pfalzgrevskapet Kleeburg i Elsass (Alsace) efter sin far, Johan I av Pfalz-Zweibrücken, bestående av två slott, en köping och ett tiotal byar. Det var i denna egenskap han bar titeln pfalzgreve. Pfalzgreve var en tysk furstlig titel. Adolf Johans far Johan Kasimir var stamfar till den så kallade Pfalziska ätten på Sveriges tron, en gren av furstehuset Wittelsbach. År 1651 erhöll fadern Stegeborg som underhållslän för den uteblivna brudskatten från sitt giftermål med Gustav II Adolf:s syster Katarina Vasa.Lange, Ulrich: Adolf Johan. Stormaktstidens enfant terrible. Medströms. Stockholm. 2019. Sid 19–20.

Adolf Johan var således bror till den svenske kungen Karl X Gustav och Adolf Johan begravdes vid sin död först i Riddarholmskyrkan, men flyttades senare till Strängnäs.

Adolf Johans uppväxt Adolf Johan var bror till Christina Magdalena (1616–1662), som var gift med markgreve Fredrik VI av Baden-Durlach, Karl X Gustav, som blev kung av Sverige, Maria Eufrosyne (1625–1687), som var gift med greve, riksmarskalk, riksdrots, rikskansler Magnus Gabriel De la Gardie och Eleonora Katarina (1626–1692), gift med lantgreve Fredrik av Hessen-Eschwege. Av hans syskon föddes på Nyköpingshus systern Christina Magdalena 1616 och brodern Karl Gustav 1622. På Stegeborgs slott föddes systrarna Maria Eufrosyne 1625 och Eleonora Katarina 1626. Adolf Johan föddes också på Stegeborgs slott och han var den yngste i syskonskaran. Tre av hans syskon födda 1618, 1619 och 1628 avled som barn.

Adolf Johans morfar Karl IX (1550–1611) var gift två gånger. Med sin första hustru Maria av Pfalz (1561–1589) hade han dottern Katarina Karlsdotter Vasa (1584–1638), som 1615 gifte sig med pfalzgreven Johan Kasimir av Pfalz-Zweibrücken. Med sin andra hustru, Kristina av Holstein-Gottorp (1573–1625), hade han bland annat sonen Gustav Adolf (1594–1632). Katarina Karlsdotter Vasa och Gustav II Adolf var alltså halvsyskon. Prinsessan Katarina Karlsdotter Vasa gifte sig med den tyske småfursten Johan Kasimir, pfalzgreve och hertig till Kleeburg. Trettioåriga kriget tvingade furstefamiljen att lämna Kleeburg. Av Gustav II Adolf fick Johan Kasimir och Katarina då Stegeborg i Östergötland som förläning och flyttade dit med sina två söner Karl Gustav, sedermera Karl X Gustav, född 1622 och Adolf Johan, född 1629.Bertil Risveden, 500 år på Görväln, Järfälla kommun, 1991, sidorna 57–68.

Efter Gustav II Adolfs död 1632 uppfostrades kungens dotter Kristina, Karl Gustav och Adolf Johan som en syskonkull på slottet Tre Kronor i Stockholm med pojkarnas mor Katarina Karlsdotter Vasa som fostermor. Angående familjens ställning och om arvsrätten till Stegeborg kom familjen efter Gustav II Adolfs död 1632 i konflikt med Kristinas förmyndarregering. Då fadern Johan Kasimir bröt med rådet 1633 lämnade även modern Katarina hovet och drog sig tillbaka till Stegeborg. Modern Katarina tycks själv inte ha varit intresserad av att delta i politiken eller diplomatin. Då Adolf Johan var 7 år gammal, år 1636, fick hon officiellt vårdnaden om sin brorsdotter, drottning Kristina och ansvaret för hennes uppfostran. Hon utnämndes på riksrådet Axel Oxenstiernas önskan, och ska ha accepterat uppdraget vid hovet med viss ovilja. Denna utnämning förstörde hennes relation till Maria Eleonora, som var mor till Kristina. Kristina själv skulle senare beskriva åren som Katarinas fosterbarn som lyckliga.Historiesajten om Katarina Adolf Johans mor Katarina Karlsdotter Vasa dog i december 1638 när Adolf Johan var 9 år, men han var kvar och uppfostrades vid hovet, som Kristinas bortskämde lillebror.

Först på sommaren 1633 var det dags för kung Gustav II Adolfs likfärd mot Sverige. Då förde en sorgeprocession den döde kungen ner till vattnet. Processionen bestod av personer från Sverige och de närliggande områdena. Fanor från alla grevskap och furstendömen, blodsfanan och huvudbaneret framfördes och som symboler för den döde fanns kyrassen (rustningen), svärdet och livhästen. Änkan Maria Eleonora deltog i vagn, men Gustav Adolfs unga dotter Kristina var inte med.

I processionen mot Stockholm fördes åtta krigstroféer från Lützen och flera leipzigska troféfanor som markerade Sveriges status som stormakt. Fem svartklädda riksämbetsmän bar regalierna, men riksrådet Axel Oxenstierna deltog inte. Riksämbetsmännen gick framför det kungliga liket som låg på en bår smyckad med svart tyg. Alldeles bakom likbåren kom kungens svåger pfalzgreve Johan Kasimir, med sina söner Karl Gustav och Adolf Johan. Denna gång deltog både den sörjande änkedrottningen Maria Eleonora och den sjuåriga dottern Kristina. Den sorgesamma processionen drog landsvägen fram genom riket mot huvudstaden. Ett år senare begravdes Gustav II Adolf den 22 juni 1634 i Riddarholmskyrkan i Stockholm.

Titel Adolf Johans titlar har ofta varierat i historisk litteratur men den som användes i hans samtid var:

Pfalzgreve vid Rhen, i Bayern, till Jülich, Kleve och Berg hertig, greve till Veldenz, Sponheim, Mark och Ravensburg, herre till Ravenstein

Dock kontrollerade inte Adolf Johan dessa områden, utan det skall ses som anspråk som han hade arvsrätt till. Det områden han i verkligheten kontrollerade var Neukastel samt Kleeburg.

Det är heller inte korrekt att Adolf Johan eller hans far Johan Kasimir skulle vara Hertigar av Stegeborg utan detta var endast ett ärftligt pantlän som förlänats fadern som pant för den uteblivna brudskatten för Adolf Johans mor.

Årtal i korthet

Adolf Johan uppfostrades vid det svenska hovet. Tillsammans med sin kusin drottning Kristina och sin bror, den blivande Karl X Gustav fick han sin grundutbildning. Han fick en vårdad uppfostran som fullbordades genom resor till Paris 1646 med Magnus Gabriel De la Gardies franska ambassad och i Frankrike, Italien och Tyskland 1647–1648. Vid knappt 22 års ålder tillträdde han generalguvernörsämbetet över Västergötland med Värmland, Dalsland och Halland.Adolf Johan, http://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5575, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. WlTTROCK.), hämtad 2016-07-28.

1649 – Utnämnd till överkammarherre. 1651–1654 – Generalguvernör över Västergötland med Värmland, Dalsland och Halland (utnämnd 10 juni 1651). 1653–1654 – Riksmarskalk, med titeln grand-maître (liktydigt med högmästare eller stormästare),Uppgift om vad utnämningen innebar i praktiken saknas i de angivna källorna. "tillika grand-maître vid hovet och riksmarskalk 16 juni 1653". 1656 – generalissimus över svenska arméerna i Polen och Preussen 3 jan. 1656. 1657 – tillika generaldirektör över Västpreussen mars och juni 1657. 1657–1659 – Överdirektör över generalguvernementet Preussen. 1657 – utnämnd till riksmarsk 12 februari 1660, men kom icke i besittning av detta ämbete. [1660 – I kungens testamente återutnämnd till riksmarskalk samt medlem av förmyndarregeringen, där han skulle vara ersättare för änkedrottningen. Utnämningen godtogs dock inte av riksrådet och Adolf Johan fick träda tillbaka.

Preussen och polska kriget

Då det polska kriget kom hade Karl X Gustav blivit kung och han tog då brodern Adolf Johan med sig och gav honom högt befäl. Redan efter ett år var han generalissimus (högste befälhavare för landets stridskrafter) över arméerna i Polen och Preussen, då kungen tågade mot Danmark.

Karl X Gustavs polska krig på 1650-talet var ett krig som varade åren 1655–1660 och som främst var mellan Sverige och Polen-Litauen. Kriget slutade utan tydlig segrare. Kriget startades av Sverige, men segrare blev Polen. Sverige hade många framgångar i början av kriget.

Högste befälhavare i slaget vid Gnesen 1656 Under Karl X Gustavs polska krig på 1650-talet ledde Adolf Johan de svenska trupperna till seger i slaget vid Gnesen den 27 april 1656. Fältslaget vid Gnesen (Gniezno, på tyska: ) utspelades 1656 under Karl X Gustavs polska krig, mellan Sverige och Polen-Litauen. Staden Gniezno ligger i Storpolens vojvodskap i västra Polen, belägen 50 kilometer nordost om Poznań. Slaget räknas som oavgjort då de polsk-litauiska styrkorna lämnade slagfältet. Resultatet blev en svensk seger. De svenska befälhavarna var Adolf Johan av Pfalz och Carl Gustaf Wrangel och den polsk-litauiska befälhavaren var Stefan Czarniecki.

Förde befälet vid slaget vid Kcynia 1656 Slaget vid Kcynia ägde rum den 1 juni 1656 under Karl X Gustavs polska krig. De svenska trupperna, under befäl av kung Karl X Gustav och Adolf Johan av Pfalz-Zweibrücken, besegrade Stefan Czarnieckis polsk-litauiska trupper.

Tredagarsslaget vid Warszawa

Tredagarsslaget vid Warszawa var det största slaget under Karl X Gustavs polska krig och utkämpades 18–20 juli 1656 mellan å ena sidan Sverige och Brandenburg och å andra sidan Polen. I slutet av maj 1656 fick Adolf Johan ett nytt uppdrag. Uppdraget gällde att i samråd med härens generaler om möjligt undsätta den svenska garnisonen i Warszawa. Hertigen såg sig dock ur stånd att lösa denna uppgift. Fienden var för stark, och Adolf Johan fann sin framskjutna ställning vid Nowy Dwór i Polen så vådlig, att han till och med satte i fråga ett återtåg till Toruń (staden hette tidigare på svenska Thorn) i mellersta Polen, 180 km nordväst om Warszawa. Staden Toruń hölls ockuperad av Sverige 1655–1658. Men händelserna tog en annan vändning, när Karl Gustav blivit ense med Fredrik Vilhelm av Brandenburg och i förening med honom ryckte fram mot den polska huvudstaden. I slaget vid Warszawa kämpade Adolf Johan på högra flygeln vid konungens sida. Särskilt omtalas, hur han på slaktningens andra dag, 19 juli 1656, i spetsen för fyra skvadroner som kastade tillbaka ett tatariskt anfall i svenska härens rygg. Under striderna som följde var Karl X Gustav nära att mista livet då en polsk husar vid namn Jakub Kowaliski träffade kungen i bröstet med sin lans. Kungens harnesk skyddade honom från att genomborras av spetsen och en livknekt kunde snabbt skjuta husaren. På eftermiddagen drog sig polackerna tillbaka, då anfallen gav föga resultat. När mörkret föll beslöt ledningen för den allierade armén att man skulle dra sig tillbaka. Det var denna afton betydligt lugnare bland officerarna vid det allierade lägret vid Bródno, ett område som gränsar till Warszawa.

Den 20 juli stod delar av det polska infanteriet ordnat mellan sandkullarna och floden. När de allierade besköt dem med artilleri gav de upp. De allierade befälhavarna blev oense om vad de skulle göra med dem. Fredrik Vilhelm av Brandenburg ville att man skulle gå till attack mot dem, men Karl X Gustavs bror Adolf Johan ville avsluta eldgivningen mot dem. De polska infanteriförbanden fick ett andrum när svenskarna inte kunde besluta sig för vad de skulle göra och kunde fly från slagfältet.

Allierade trupper marscherade in i staden den 24 juli 1656 och stannade vid Warszawa ända till slutet av juli. Trots segern blev slaget början till slutet för framgångarna i Karl X Gustavs polska krig. Allt mörknade därefter för svenskarna, såväl militärt som diplomatiskt. Man fick trots det en acceptabel fred i Oliwa 1660 utan några större skillnader.

Freden i Oliwa