Kina, officiellt namn Folkrepubliken Kina, är en enhetlig kommunistisk folkrepublik i östra Asien.
Landet är till ytan det största landet i Östasien och är världens näst folkrikaste land med drygt 1,4 miljarder invånare. Kina är en ekonomisk och militär stormakt och har ett permanent säte i FN:s säkerhetsråd.
Kina har landgräns mot Mongoliet, Ryssland, Nordkorea, Vietnam, Laos, Myanmar, Indien, Bhutan, Nepal, Pakistan, Afghanistan, Tadzjikistan, Kirgizistan och Kazakstan, och har havsgräns mot Sydkorea, Japan, Taiwan, Filippinerna, Malaysia, Brunei och Vietnam.
Landet är en folkrepublik, som styrs av Kinas kommunistiska parti (KKP) under ett enpartisystem vars politiska linje är socialism med kinesiska särdrag, och utövar jurisdiktion över 22 provinser, 5 autonoma regioner (Inre Mongoliet, Tibet, Xinjiang, Ningxia och Guangxi), 4 städer (Peking, Tianjin, Shanghai och Chongqing) och 2 särskilda administrativa regioner (Hongkong och Macao). Peking är landets huvudstad.
Den kinesiska civilisationen är en av världens äldsta och uppstod kring Gula floden i nordöstra Kina. Folkrepubliken Kina grundades den 1 oktober 1949, efter att KKP och dess väpnade gren Folkets befrielsearmé fått övertaget i det Kinesiska inbördeskriget (1927–1950). Den tidigare brittiska kronkolonin Hongkong införlivades i Folkrepubliken Kina år 1997, och det tidigare portugisiska området Macao år 1999.
Etymologi
Namnet Kina tros ha sitt ursprung i ordet Qin, den första kejserliga dynastin i Kina.
Historia
Huvudstäder
Kinas huvudstäder har bytts ett flertal gånger under landets historia. Under vissa perioder då Kina varit splittrat mellan olika samtida dynastier har mer än en stad gjort anspråk på att vara Kinas huvudstad. De städer som utmärker sig med att ha varit huvudstad, både många gånger och långa tider, är Luoyang, Xi'an, Nanjing och Peking. Luoyang har varit huvudstad under 8 dynastier. Luoyang och Xi'an har också under Zhoudynastin, Handynastin, Suidynastin och Tangdynastin verkat som alternativa sekundära huvudstäder åt varandra. Peking har från och med år 1153 varit Kinas huvudstad, med avbrott åren 1214–1267, 1368–1421 och 1928–1949.
Xinhairevolutionen 1911 och Republiken Kinas grundande 1912
Det dynastiska kejsardömet Qing, under ledning av en manchurisk klan som härskat i Kina sedan 1644, gick under vid den republikanska revolutionen vintern 1911 och avskaffades officiellt året därpå. I den kalender som då infördes, och fortfarande är i bruk i Republiken Kina (Taiwan), är 1912 "republikens första år". Guomindangpartiet (traditionell kinesiska: ; förenklad kinesiska: , svenska: Nationalistpartiet), en i augusti 1912 bildad koalition av flera av de grupperingar som varit drivande bakom störtandet av kejsardömet, segrade i det första kinesiska valet, i vilket dock bara mellan fem och sex procent av befolkningen i landet deltog.
Kinesiska inbördeskriget, 1927–1950
miniatyr|stående=1.2|Territorier kontrollerade av olika dynastier och andra maktinnehavare genom Kinas historia. Kinas kommunistiska parti (KKP) grundades i Shanghai 1921 av bland andra Mao Zedong. Under de första åren av sin existens hade det endast något hundratal medlemmar. Partiet var vid grundandet medlem av den Moskva-baserade internationella kommunistiska samarbetsorganisationen Komintern, som också var representerat vid bildandet. År 1931 utropade KKP den "Kinesiska sovjetrepubliken" i provinsen Jiangxi. Ett utdraget inbördeskrig mot Guomindangregeringen följde, och från 1937 även mot Japan (Andra sino-japanska kriget), som genomförde en storskalig invasion av Kina. Japans mål var att, inspirerat av de västerländska kolonialmakterna, skaffa sig egna kolonier för att kunna försörja japanska industrin med råvaror.
Mao Zedong, en av de ledande personerna inom Kinas kommunistiska parti, ledde under denna tidsperiod en framgångsrik gerillarörelse som genom okonventionell krigföring lyckades försvaga både de japanska och den kinesiska Guomindang-regeringens konventionella trupper. Mao Zedong sammanfattade sina militära erfarenheter i boken Om långvarigt krig (, 1938) en handbok i gerillakrigföring. Detta verk har senare kommit att inspirera ett stort antal andra gerillarörelser i hela världen under 1900-talet, bland annat det vietnamesiska kommunistpartiets gerillakrig mot USA under Vietnamkriget, FARC (en kommunistisk gerillagrupp i Colombia), Sendero Luminoso (en kommunistisk gerillagrupp i Peru) och PKK (en kurdisk kommunistisk gerillagrupp i Turkiet).
Kommunisterna fick det slutliga övertaget efter andra världskrigets slut 1945, när Sovjetunionen lämnade över Manchuriet till KKP. Innan det industriellt relativt väl utvecklade Manchuriet överlämnades till de kinesiska kommunisterna, hade dock de sovjetiska trupperna monterat ner de flesta av de viktiga industrierna, och sänt dem med tåg till det närliggande sovjetiska Sibirien, där de återuppbyggdes.
Folkrepubliken Kina, 1949–
På grund av den svaga och hårt reglerade ekonomin i de områden som kontrollerades av Guomindang-regeringen, kombinerat med militärt och ekonomiskt stöd från Sovjetunionen till de kinesiska kommunisterna under ledning av Mao Zedong, vann dessa ständigt mark. Den 1 oktober 1949 kunde den kommunistiska Folkrepubliken Kina utropas av Mao på Himmelska fridens torg i Peking. Den nya centralmakten skickade året därpå så kallade fredsbevarande styrkor till Tibet och enheter ur Folkets Befrielsearmé har alltsedan dess varit stationerade i regionen.
Guomindangregeringen tog sin tillflykt till ön Taiwan i Östkinesiska havet; med sig dit tog de hela den kinesiska statens guldreserv, samt stora delar av landets kulturarv i form av de kejserliga samlingarna från Förbjudna staden i Peking (dessa förvaras nu i Nationella palatsmuseet i Taipei). I Taibei, öns största stad, upprättade man en exilregering, som en fortsättning på Republiken Kinas regering. Under sina första decennier i exil upprätthöll regeringen en mycket stor stående armé, i avsikt att invadera fastlandet och återta regeringsmakten där. Guomindangregeringen i Taipei erkändes av Förenta nationerna som hela Kinas lagliga regering fram till 1972. Formellt är de två rivaliserande kinesiska staterna Folkrepubliken Kina och Republiken Kina (Taiwan) fortfarande i krig. Det råder dock vapenvila mellan de båda de facto-staterna, vilka indirekt bedriver omfattande handel med varandra, främst via det kinesiska territoriet Hongkong.
Folkrepubliken Kinas regering, under mer än tjugofem år ledd av premiärministern och länge tillika utrikesministern Zhou Enlai, samarbetade till en början nära med Sovjetunionen som i folkmun och propaganda kom att kallas för den socialistiske ”storebrodern”. Efter Nikita Chrusjtjovs makttillträde som sovjetisk ledare och hans avståndstagande från personkulten kring företrädaren Josef Stalin, vilket inleddes vid det sovjetiska kommunistpartiets tjugonde kongress 1956, surnade dock relationerna. Kina och Sovjet bröt visserligen aldrig de diplomatiska förbindelserna, men mellan de båda ländernas respektive kommunistpartier upphörde alla kontakter i början av sextiotalet. Denna splittring dem emellan fick också återverkningar i andra länder, exempelvis Sverige där den ledde till bildandet av det radikala KFML.
Mao, som visserligen aldrig haft nära band till – utan faktiskt ofta internt kritiserat – den 1953 bortgångne Stalin, var djupt oroad av Chrusjtjovs öppna kritik av sin föregångare. Ett skäl till detta lär ha varit att Mao såg framför sig hur han själv mycket väl skulle kunna komma att bli utsatt för liknande och ännu mer svidande kritik och fördömanden efter sin egen död. Under Maos femton sista år vid makten, och även under några år efter hans död, beskyllde Kinas kommunistparti Sovjetunionens för att bestå av idel "revisionister" och "social-imperialister".
Efter Mao Zedongs död år 1976 ändrades den politiska kursen, och sedan 1978 har stora liberaliseringar av ekonomin genomförts, vilket på senare år har gjort att Kinas ekonomiska tillväxt i en internationell jämförelse är mycket hög.
Det kinesiska kommunistpartiet håller ännu ett politiskt järngrepp om landet. KKP:s inflytande har inte minskat i takt med den ekonomiska liberaliseringen. Partiet har lyckats anpassa sig efter de förändringar som skett i det kinesiska samhället, till exempel genom att framstående affärsmän nu tillåts bli medlemmar i partiet. Den ökande användningen av internet (235 miljoner invånare hade tillgång till internet 2008TV-programmet Debatt reprisen 24 augusti 2008) i Kina har lett till att fler kineser har möjlighet att uttrycka sina åsikter offentligt, men har också gett den kinesiska staten ökade möjligheter till kontroll av medborgarna. Den kinesiska staten har byggt upp ett av världens mest avancerade och omfattande system för censur och kontroll av material på internet och blockerar ett mycket stort antal utländska webbplatser.
Xi Jinping vid makten sedan 2013 Xi Jinping blev vald till presidentposten den 14 mars 2013 under den tolfte nationella folkkongressen. President Xi kom till makten med löften om ekonomiska reformer, korruptionsbekämpning och minskad andel extrem fattigdom, med särskild inriktning på landsbygden. Efter två år vid makten hade 100 000 olika politiker och affärsmän utretts för korruption, däribland general guvernören för Fujianprovinsen. Kommunistpartiets kontroll över samhället och militären har stärkts och förtrycket har ökat med skärpt censur och gripanden av oliktänkande och människorättsadvokater. Efter att gränsen på två mandatperioder slopats för presidentposten har Xi befäst sin position som den mäktigaste kinesiske ledaren sedan Mao Zedong. Han har även utvecklat en omfattande personkult med populistiska drag, något som tillsammans med anti-korruptionsarbete och fattigdomsbekämpning tros ha bidragit till hans popularitet på den fattigare landsbygden och i segment av den intellektuella vänstern inom Kina.
Geografi miniatyr|stående=1.3|Tyskspråkig topografisk karta över Kina.
Kina är ett stort land; landytan är aningen mindre än Europa. Landet har många olika naturtyper. De östra delarna av landet är mycket tätbefolkade medan de västra områdena, särskilt Tibet, Qinghai och Xinjiang, är glest befolkade med stora ödemarker, bergsområden och öknar. I norr avgränsas Kina av Gobiöknen och bergsområden. I väst ligger bergskedjan Tianshan som är förbunden med Himalaya i söder. Norr om Himalaya ligger den tibetanska högplatån. I sydost ligger Sydkinesiska havet, i öster Östkinesiska havet och i nordost havsbukten Gula havet, samtliga utgör delar av Stilla havet. De två största floderna i Kina är Gula floden och Yangtzefloden (på modern kinesiska Changjiang, "Långa floden").
Topografi och hydrografi Från Kunlun utgår en rad berg genom mellersta Kina som bildar vattendelare mellan Gula floden och Yangtze-floden och utgör en viktig klimatgräns mellan norra och södra Kina. Bergen brukar sammanfattas under namnet Qinlingshan och kallas även Beiling (de norra bergen). De är svåra att bestiga, även om inga av dem når snögränsen, deras högsta topp är 3 350 m ö.h. En gång verkar havet ha nått fram till deras östra fot, men de stora flodernas avlagringar har bildat den stora slätt som nu skiljer dem från havet. Dessa berg delar det egentliga Kina i två mycket olika delar, Nordkina och Sydkina.
Nordkina