Håkan Karl Leonard Westergren, född 29 april 1899 i Solna, död 15 oktober 1981 i Högalids församling i Stockholm,Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010). var en svensk skådespelare. Han spelade ofta roller i lättare komedier, ofta som charmör.
Biografi
Westergren var son till köpmannen John Westergren och Ellen, född Håkansson., sidan 1083. Han studerade vid Dramatens elevskola 1920–1922 och arbetade därefter en tid vid Wasa Teater i Finland men återkom redan 1923 till Sverige där han 1923–1927 var anställd vid Ernst Eklunds teatrar, främst Blancheteatern och Komediteatern. Han fick sitt genombrott 1924 i Odygdens belöning på Blancheteatern. 1927–1931 var han anställd vid Oscarsteatern och 1931–1933 vid Dramaten. Därefter lämnade han teaterscenen för att ägna sig åt filmen. Han gjorde dock vissa gästspel på olika scener även framöver, bland annat hos direktionen Lundholm på Vasateatern, på Folkparksteatern och Riksteatern. Till en början spelade han främst unga män i engelska och amerikanska komedier.
Han filmdebuterade 1927 i Hans engelska fru och medverkade i sammanlagt ett 80-tal svenska filmer. Sin första huvudroll hade han 1929 i Säg det i toner, där han spelade en komponerande spårvagnskonduktör.
Under 1930-talet bestod hans filmroller oftast av glada unga män som i slutet av filmerna fick sin flicka/kvinna. Privat var han en fotbollsfantast, vilket även hände att han var på filmduken, som i För hennes skull 1930 och Hans livs match 1932. För sin roll som rik odåga i Han, hon och pengarna 1936 hyllades han. År 1945 spelade Westergren familjefar i Tre söner gick till flyget och 1951 spelade han cykelfabrikör i Biffen och Bananen. Han medverkade i Ingmar Bergmans Kvinnors väntan 1952 och var även med i fyra Åsa-Nisse-filmer. Året innan han avled gjorde han sin sista filmroll i Barna från Blåsjöfjället.
Rollerna som charmör var vanliga även inom Håkan Westergrens teaterkarriär, men han hade även allvarliga roller. På Oscarsteatern där han var engagerad 1927–1931 spelade han exempelvis Felix Meng i Hjalmar Bergmans Patrasket (1928) och den oskuldsfulle löjtnanten Raleigh i R.C. Sherriffs Männen vid fronten (1929). I Jan de Hartogs Himmelssängen'' spelade Westergren 1953 mot hustrun Inga Tidblad. Sitt sista scenengagemang hade han vid Dramatiska teatern från 1956.
Han var från 1931 gift med skådespelerskan Inga Tidblad (1901–1975), som året innan hade blivit änka efter skådespelaren Ragnar Billberg. Tillsammans med Inga Tidblad fick Westergren barnen Meg Westergren 1932 och Claes-Håkan Westergren 1935, som båda blev skådespelare. Familjen var bosatt i Nockeby.https://www.gp.se/i-huvudet-pa-meg-westergren.89498be4-c7aa-4a62-b6cd-f93d36a718ae
Makarna Westergren är begravda på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.Norra begravningsplatsen, kvarter 10A, gravnummer 171 på Hittagraven.se. Åtkomst 27 juni 2013.
Filmografi
(röst)Aftonbladet, 22 april 1941, sid. 10
Teater Roller (ej komplett)