miniatyr|stående|Sonata Op.111, titelsida miniatyr|stående|Missa Solemnis, handskrift miniatyr|stående|Inledningen av Pathétique-sonaten, opus 13 Beethovens verkförteckning är inte en enhetlig förteckning. Flera har gett ut förteckningar över Beethovens verk, mer eller mindre kompletta.

Verkförteckningar och utgåvor Utgivna verkförteckningar Standardverket var första utgåvan av Georg Kinskys och Hans Halms Das Werk Beethovens (München & Duisburg, 1955), vilket ger en tematisk förteckning över alla verk med opus-tal, följt av en förteckning över verk utan opus-tal, så kallade WoO (Werk ohne Opuszahl).

Att ett Beethovenverk saknar opustal kan dels bero på att verket publicertas först efter hans död, men åtskilliga verk publicerades också under Beethovens livstid utan att förläggaren angav något opustal.

Kinsky-Halms förteckning var dock inte komplett; två år senare utgav Willy Hess Verzeichniss der nicht in der Gesamtausgabe veröffentlichten Werke Ludwig van Beethovens, (förteckning av publicerade verk ej upptagna i den fullständiga utgåvan), (Wiesbaden, 1957). Denna förteckning innehåller dels verk med opus- eller WoO-nummer, men som av olika anledningar inte medtogs den gamla "Gesamtausgabe", dels en mängd "nya" verk eller versioner. Verk som inte finns i Kinsky/Halm brukar anges med det nummer de har i Hess förteckning.

Beethovenverk brukar således anges med antingen opus-nummer, WoO-nummer eller Hess-nummer. Man kan tycka att det vore lämpligt med en enhetlig numrering av verken, till exempel en kronologisk likt Köchel-förteckningen över Mozarts verk eller en systematisk som BWV-numreringen av Johann Sebastian Bachs verk. 1968 utgav en italiensk musikforskare, Giovanni Biamonti, en komplett kronologisk numrerad förteckning över Beethovens verk, Catalogo cronologico e tematico delle opere di Beethoven (Turin, 1968). Denna förteckning har tyvärr inte vunnit gehör i musikvärlden och hans numrering används i stort sett inte alls.

År 2014 utkom Kinsky-Halms verkförteckning i en ny utgåva: "Ludwig van Beethoven : thematisch-bibliographisches Werkverzeichnis" av Kurt Dorfmüller m.fl. Detta arbete får numera anses vara standardförteckningen över Beethovens verk. I denna förteckning behåller verk med opusnummer eller WoO-nummer dessa. Därutöver tillkommer nya WoO-nummer 206-228. Ofullbordade verk har tilldelats ett Unv-nummer, dock behåller ofullbordade verk med WoO-nummer det gamla numret.

I nedanstående verkförteckning anges i första hand opustal eller WoO-nummer. För verk och varianter utan eget nummer anges i stället Hess-nummer, eller (om Hess-nummer saknas) Biamontis numrering. Beethoven efterlämnade ett stort antal fragment och skisser, dessa är i allmänhet ej medtagna i verkförteckningen. För en förteckning över dessa hänvisas till Hans Schmidts förteckning.

Utgåvor av Beethovens verk Åren 1862-1865 utkom den stora L. van Beethovens Werke: Vollständige kritisch durchgesehene überall berechtigte Ausgabe i 24 band. Ett 25:e supplementband utkom 1888. Hänvisningar till denna brukar göras under förkortningen GA, Gesamtausgabe (samlade verk) och med bandet i gemena romerska siffror och numret i bandet med arabiska siffror, till exempel GA i/5 för Symfoni nr 5.

Denna stora utgåva av Beethovens verk var inte helt komplett, utan Willy Hess kompletterade den med sin L. van Beethoven: Sämtliche Werke: Supplemente zur Gesamtausgabe (Wiesbaden, 1959-71). Denna brukar förkortas HS.

1961 började dessutom en ny utgåva av samtliga verk ges ut, L. van Beethoven: Werke: Neue Ausgabe sämtlicher Werke, av bland andra J. Schmidt-Görg (München & Duisburg, 1961). Denna förkortas NA.

Verkförteckning, sorterad efter genre Årtal inom parentes är, om inget annat uppges, tillkomstår.

Orkestermusik Beethoven är känd för bland annat sina nio symfonier. Men han skrev även konserter samt ouvertyrer och annan musik för orkester.

Symfonier Opus 21: Symfoni nr 1 i C-dur (komponerad 1799-1800, uruppförd 1800) Opus 36: Symfoni nr 2 i D-dur (komponerad 1801-02, uruppförd 1803) Opus 55: Symfoni nr 3 i Ess-dur (Eroica) (komponerad 1803, uruppförd 1804) Opus 60: Symfoni nr 4 i B-dur (komponerad 1806, uruppförd 1807) Opus 67: Symfoni nr 5 i c-moll (Ödessymfonin) (komponerad 1805-08, uruppförd 1808) Opus 68: Symfoni nr 6 i F-dur (Pastoralsymfonin) (komponerad 1805-08, uruppförd 1808) Opus 92: Symfoni nr 7 i A-dur (komponerad 1811-12, uruppförd 1813)Dedicerad till greve Moritz von Fries Opus 93: Symfoni nr 8 i F-dur (komponerad 1811-12, uruppförd i urversionen 1814, slutlig version 1815-16). Urversionen av verket = Hess 1 Opus 125: Symfoni nr 9 i d-moll (Körsymfonin) (komponerad 1817-24, uruppförd 1824) (WoO 1: Symfoni i C-dur ("Jena-symfonin") är numera tillskriven Friedrich Witt.)

Beethoven tros ha haft för avsikt att skriva en tionde symfoni under sitt sista levnadsår. Den engelske kompositören och musikforskaren Barry Cooper samlade 1988 vad som tros vara skisser till detta verk till en framförbar version av "Beethovens tia".Symphony No. 10 (Beethoven/Cooper) - Engelskspråkiga Wikipedia, hämtat 2009-04-11 År 2021 gjordes ännu ett försök att skapa en fullbordad symfoni utifrån Beethovens skisser, denna gång med hjälp av artificiell intelligens.https://www.euronews.com/next/2021/10/14/after-more-than-two-centuries-beethoven-s-10th-symphony-has-been-completed-by-an-ai

Konserter Opus 15: Pianokonsert nr 1 i C-dur (1795?) Opus 19: Pianokonsert nr 2 i B-dur (1798) Opus 37: Pianokonsert nr 3 i c-moll (1803) Opus 56: Trippelkonsert för violin, cello, och piano i C-dur (1803-04) Opus 58: Pianokonsert nr 4 i G-dur (1805-06) Opus 61: Violinkonsert i D-dur (1806) Opus 61a: Pianokonsert i D-dur (version av violinkonserten opus 61, 1807) Opus 73: Pianokonsert nr 5 i E-dur (Kejsarkonserten) (1809) WoO 4: Pianokonsert i Ess-dur (1784). Fragment, orkesterstämmorna ej bevarade WoO 5: Violinkonsert i C-dur, endast halva första satsen bevarad (1790-92) WoO 206=Hess 12: Oboekonsert i F-dur (fragment), (1792-93)

Andra verk för solist och orkester Opus 40: Romans för violin och orkester nr 1 i G-dur (1802) Opus 50: Romans för violin och orkester nr 2 i F-dur (1798) Opus 80: Körfantasi (Fantasi i c-moll för piano, kör, och orkester) (1808) WoO 6: Rondo i B-dur för piano och orkester, fragment (1792-93?) WoO 207=Hess 13: Romanza cantabile i e-moll för piano och orkester (fragment), (1786)

Övrig orkestermusik Opus 62: Coriolan, ouvertyr i c-moll (1807) Opus 91: Wellingtons seger (Wellingtons Sieg, "Bataljsymfonin") (1813). Urversionen (=Hess 108) skrevs för "Panharmonikum" (ett mekaniskt musikinstrument). Finns dessutom i pianoversion (= Hess 97) Opus 115: Zur Namensfeier, ouvertyr i C-dur("Till namnsdagen") (1815) WoO 2a: Triumfmarsch för orkester för Christoph Kuffners tragedi Tarpeja',' (1813) WoO 2b: Förspel till akt II av "Leonore", (1805) WoO 3: Menuett i Ess-dur (1822) WoO 7: Tolv menuetter (1795). Pianoversion = Hess 101 WoO 8: Tolv tyska danser (1795). Pianoversion = Hess 100 WoO 9: Sex menuetter för två violiner och cello (ca 1795) WoO 10: Sex menuetter, (ca 1795, endast bevarade i pianoversion)) WoO 13: Tolv tyska danser (ca 1800, endast bevarade i pianoversion)) WoO 14: Tolv kontradanser (1800-01). Pianoversion = Hess 102 WoO 18: Marsch i F-dur för militärorkester, (1810, trion (= Hess 7) är tillagd senare). Urversion = Hess 6. Även i pianoversion (= Hess 99) WoO 19: Marsch i F-dur för militärorkester, (1810, trion (= Hess 9) är tillagd senare) WoO 20: Marsch i C-dur för militärorkester, (1809-10, trion (= Hess 8) är tillagd senare). Urversion = Hess 8 WoO 21: Polonäs i D-dur för militärorkester, (1810) WoO 22: Ecossäs i D-dur för militärorkester, (1810) WoO 23: Ecossäs i G-dur för militärorkester, (ca 1810; originalversionen (= Hess 4) ej bevarad, endast pianoarrangemang av Carl Czerny existerar) WoO 24: Marsch i D-dur för militärorkester, (1816)

Kammarmusik Beethovens stråkkvartetter är nästan lika kända som hans symfonier. Han skrev också kammarmusik för ett flertal andra typer av ensembler, såväl pianotrior, stråktrior, och sonater för violin och cello med piano, som verk för blåsinstrument.

Stråkkvartetter

Tidiga Opus 18: Sex stråkkvartetter: op 18:1: Stråkkvartett nr 1 i F-dur (1799). Urversion = Hess 32 op 18:2: Stråkkvartett nr 2 i G-dur (1800) op 18:3: Stråkkvartett nr 3 i D-dur (1798) op 18:4: Stråkkvartett nr 4 i c-moll (1801) op 18:5: Stråkkvartett nr 5 i A-dur (1801) op 18:6: Stråkkvartett nr 6 i B-dur (1801)

Mellersta Opus 59: Tre stråkkvartetter (Razumovskijkvartetterna) (1806) op 59:1: Stråkkvartett nr 7 i F-dur op 59:2: Stråkkvartett nr 8 i e-moll op 59:3: Stråkkvartett nr 9 i C-dur Opus 74: Stråkkvartett nr 10 i E-dur (Harpkvartetten) (1809) Opus 95: Stråkkvartett nr 11 i f-moll (Quartetto serioso) (1810)

Sena Opus 127: Stråkkvartett nr 12 i E-dur (1823-1825) Opus 132: Stråkkvartett nr 15 i a-moll (1824-1825)Dedicerad till furst Nikolaj Golitsyn Opus 130: Stråkkvartett nr 13 i B-dur (1825) Opus 133: Große Fuge i B-dur, (Stora fugan), original; finalen i Opus 130 (1825) [även i version för fyrhändigt piano som opus 134 (1826)] Opus 131: Stråkkvartett nr 14 i c-moll (1826) Opus 135: Stråkkvartett nr 16 i F-dur (1826)Dedicerad till J N Wolfmayer

Övrig musik för stråkkvartett WoO 209=Hess 33: Menuett i Ass-dur (ca 1790) Hess 30: Preludium och fuga i F-dur (1794-95) Hess 31: Preludium och fuga i C-dur (1794-95) Hess 34: Stråkkvartett i F-dur (1801-02). Version av pianosonaten opus 14:1 Biam. 100: Preludium i d-moll (fragment, ca 1795)

Stråkkvintetter Opus 4: Stråkkvintett i E-dur (1795). Version av oktetten op 103 Opus 29: Stråkkvintett i C-dur (1801) Opus 104: Stråkkvintett i c-moll (1817). Version av pianotrion op 1:3 Opus 137: Fuga för stråkkvintett i D-dur (1817)

WoO 62: Stråkkvintett i C-dur (1826, fragment) Hess 40: Preludium i d-moll (1817?)

Pianokvartetter WoO 36:1: Pianokvartett i Ess-dur (1785) WoO 36:2: Pianokvartett i D-dur (1785) WoO 36:3: Pianokvartett i C-dur (1785) Biam. 131: Pianokvartett i Ess-dur (1796-97). Version av kvintetten opus 16

Trior

Pianotrio Opus 1: Tre pianotrior (1795) Pianotrio nr 1 i E-dur Pianotrio nr 2 i G-dur Pianotrio nr 3 i c-moll Opus 11: Pianotrio nr 4 i B-dur, (Gassenhauer-trion), (1797), (version med violin) Opus 44: Variationer över ett eget tema i Ess-dur (1792-94) Opus 70: Två pianotrior (1808) Pianotrio nr 5 i D-dur, (Spöktrion) Pianotrio nr 6 i E-dur Opus 97: Pianotrio nr 7 i B-dur, (Ärkehertig-trion) (1811) Opus 121: Variationer i G-dur över Ich bin der Schneider Kakadu (1803) WoO 38: Pianotrio nr 8 i E-dur, (1790-91) WoO 39: Allegretto i B-dur, (1812) Unv 9=Hess 48: Allegretto i Ess-dur (1790-92) Biam. 425 Transkription för pianotrio av symfoni nr 2 i D-dur (1805)

Stråktrio Opus 3: Stråktrio nr 1 i E-dur (1795-96). Urversion = Hess 25 Opus 8: Stråktrio nr 2 (Serenad) i D-dur (1797). Variant av sats 3 = Hess 28 Opus 9: Tre stråktrior (1798) Stråktrio nr 3 i G-dur Stråktrio nr 4 i D-dur Stråktrio nr 5 i c-moll WoO 9: Sex menuetter (ca 1795) WoO 11: Sju ländler (1797-98). Endast bevarade i pianoversion WoO 15: Sex ländler (1801-02). Även i pianoversion (= Biamonti 325) Hess 29: Preludium och fuga i e-moll (1794-95)

Kammarmusik för blåsinstrument Opus 71: Sextett för två klarinetter, två horn, och två fagotter i E-dur (1796) Opus 87: Trio för två oboer och engelskt horn i C-dur (1795) Opus 103: Oktett för två oboer, två klarinetter, två horn och två fagotter i E-dur (1792). Även i version för stråkkvintett (= op 4) WoO 25: Rondino för två oboer, två klarinetter, två horn och två fagotter i Ess-dur (1793) WoO 26: Duo för flöjter i G-dur (1792) WoO 27: Tre duor för klarinett och fagott i C-dur, F-dur och (B-dur (äktheten ifrågasatta) WoO 28: Variationer för två oboer och engelskt horn i C.dur över "Là ci darem la mano", ur Don Giovanni av Mozart, (1795?)