Kristina Augusta (; antog namnet Kristina Alexandra 1655), född 8 december 1626 i Stockholm i Sverige, död 19 april 1689 i Rom i Italien, var drottning av Sverige i egen rätt från 1632 till 1654, regerande från 1644. Under hennes regeringstid utkämpades stora delar av och avslutades trettioåriga kriget samt Torstenssons krig, vilka ledde till stora svenska landvinningar och ökad prestige. Kristina intresserade sig för kultur och lockade bland annat René Descartes och Claudius Salmasius till det svenska hovet. Hon abdikerade 1654 och konverterade till katolicismen, en stor skandal i samtiden, varefter hon slog sig ned i Rom, där hon under flera decennier kom att spela en framträdande roll i stadens kulturliv. Hon var dotter till kung Gustav II Adolf och drottning Maria Eleonora.
De första åren
Kristina föddes i Stockholm den 7 eller 8 decemberDatumen varierar mellan olika källor (enligt g.s., 17 eller 18 december enligt n.s.) 1626 som dotter till den svenske kungen Gustav II Adolf och hans gemål Maria Eleonora av Brandenburg. Kristina själv beskriver sin födelse i sin självbiografi: "Jag föddes med segerhuva och hade allenast ansiktet, armarna och benen fria. Jag var luden över hela kroppen och hade en grov, stark stämma. Allt detta gjorde att mina jordemödrar, som tog emot mig, trodde att jag var en gosse."Denna redogörelse av födseln har bidragit starkt till den obekräftade medicinska teorin att drottning Kristina kan ha varit hermafrodit, eller pseudohermafrodit. Teorin har spridits av Sven Stolpe som kan ha bildat sin slutsats efter gynekologen Essen-Möllers teori. Förväntningarna på en arvprins hade varit extremt höga och det hade förberetts en prinssalut från kanonerna. Efter barnmorskornas felaktiga meddelande var det endast kungens halvsyster Katarina som personligen meddelade honom nyheten om en dotters födelse. Hon besökte kung Gustav ll Adolf med den nyfödda i famnen och lät honom med egna ögon se att barnet var en flicka. Han tog med glädje emot sin dotter. och sade: "Låtom oss tacka Gud, min syster. Jag hoppas, att denna flicka skall bliva mig så god som en gosse. Jag beder Gud, att han bevarar henne, eftersom han har gett mig henne." Modern, Maria Eleonora, blev däremot mycket besviken. Hon hade stora förhoppningar att äntligen föda kungen en son. Hon hade före Kristinas tillkomst fött tre barn som dött i späd ålder.1621 ett år efter bröllopet fick drottningen sitt första missfall. 1623 födde Maria Eleonora en dotter som döptes till Christina Augusta, men barnet avled innan det fyllde ett år. I maj månad 1625 drabbades hon av missfall och födde fram ett dödfött barn. En händelse som Gustav II Adolf berör i ett brev till pfalzgreven Johan Casimir. [Stolpe, Sven: Kristina – Drottning & rebell, s. 25 f. (2004)]
I kraft av Norrköpings arvförening lät kungen redan 1627 ständerna erkänna Kristina som "rätta arvfurstinna och drottning" ifall han inte skulle få någon äkta son. Det var viktigt för Gustav Adolf att handla snabbt eftersom den polska grenen av Vasaätten fortfarande hävdade rätten till den svenska tronen.
När Kristina var tre år gammal skildes hon från sin far, som hon aldrig mer skulle se. I ett brev den 4 december 1630 anförtrodde kungen sin dotter i rikskanslern Axel Oxenstiernas vård, ifall han skulle dö. Kungens död i Lützen den 6 november 1632, kort innan Kristina fyllt sex år, ledde till att hon då blev Sveriges drottning.
Förmyndaråren miniatyr|vänster|Kristina som barn. Kristinas uppfostran som tronföljare var en riksangelägenhet. När hennes mor Maria Eleonora återkom till Sverige efter kungens död tilldelades hon till en början ansvaret för Kristina. Men Maria Eleonora uppfattades som otillräknelig och mentalt instabil efter kungens död. och därför bestämdes det vid 1634 års riksdag att förmyndare skulle ansvara för Kristinas uppfostran. På ett ständermöte följande år avgavs ett utförligt "betänkande och råd" i saken. Där fastställdes bland annat hur viktigt det var att Kristina inte bara uppfostrades till en god regent utan även till en rättrogen lutheran, att hon gavs rätt föreställningar om Sveriges regeringssätt och ständernas "villkor", och att hon fick en "god affektion" till rikets råd, ständer och undersåtar.
Efter rikskanslerns hemkomst 1636 togs steget fullt ut. Kristina skildes från Maria Eleonora och uppfostrades av sin faster, pfalzgrevinnan Katarina, som redan tidigare hade skött henne när kungen var bortrest. Katarina dog dock redan 1638. Året därpå fick både Christina Nilsdotter (Natt och Dag) och Ebba Mauritzdotter Leijonhufvud tjänsten som fostermor eller "Upptuktelse-Förestånderska": dessa fick enligt riksrådets önskan dela på posten för att undvika att Kristina skulle fästa sig vid en enskild person. De hade rent formellt titeln hovmästarinna, men även denna funktion delades av riksrådet mellan Beata Oxenstierna och Ebba Ryning enligt samma princip.
Skoltiden miniatyr|Drottning Kristina och de fyra elementen. 1650. Målning av den nederländske hovmålaren David Beck. Nationalmuseum.Klotet symboliserar jorden, den blå slöjan är luften, en fontän i bakgrunden är vattnet. Kristina själv med blommor i håret är elden. Ledare för Kristinas studier var hovpredikanten och sedermera biskopen Johannes Matthiæ Gothus. Han hade utsetts till Kristinas lärare av Gustav II Adolf. Utnämningen skedde en kort tid före kungens död. Biskopen undervisade Kristina i språk, teologi och filosofi. Hon hade lätt för att lära sig, speciellt språk. När hon var tjugo år gammal talade och skrev hon latin, franska, tyska och holländska. På egen hand lärde hon sig grekiska, italienska och spanska. Redan som barn visade hon motvilja mot alkoholdrycker i allmänhet. Denna inställning, som hon behöll hela livet, väckte förvåning eftersom alkoholdrickande var mycket utbrett i Sverige vid den här tiden. Hon intresserade sig mer för idrotter än för handarbeten.
När Kristina var tolv år började Axel Oxenstierna undervisa henne i statsangelägenheter. "Jag hade", skriver hon, "ingen annan lektion och ingen lek eller annan förströelse, som jag icke med glädje lämnade för att få lyssna till hans ord. Vi tillbringade ofta tre, fyra eller flera timmar med varandra." Den kvinna som trots allt stod henne närmast var faster pfalzgrevinnan Katarina och hon avled i december 1638, då Kristina var tolv år. Kristinas nya guvernant blev då Axel Oxenstiernas syster Elsa Gustafsdotter Oxenstierna (1589–1651), som var gift med riksmarskalken Åke Axelsson (Natt och Dag). Då Kristina var tretton år rymde modern plötsligt ur landet och slog sig ner hos arvfienden Danmark, sedan i Brandenburg, som just då var i krig med Sverige. Redan som barn fick hon ta emot främmande sändebud, och som fjortonåring började hon få jämna underrättelser om regeringsärendena. 1643, när Kristina var sexton år gammal, började hon regelbundet att gå på riksrådets sammanträden. Kristina uppfostrades som en pojke, till att bli kung. Då Kristina fyllde 18 år den 8 december 1644 blev hon myndig och regerande drottning. Riksrådet slog fast detta, eftersom "Hennes Majestät är en kung måste hon manligen respekteras".
Myndig När drottningen började bli tillräckligt gammal för att ta över regeringsmakten blev stämningen orolig. Inom de högsta kretsarna rådde en mer eller mindre dold opposition, som samlade sig kring det pfalzgrevliga huset, mot det oxenstiernska inflytandet. Präster och borgare tyckte illa om adeln, och bönderna var missnöjda med de tunga skatterna och att jord gått som förläningar till adeln. Ingen sammanhållning fanns mellan stånden och därför var förslagen till hur regeringssättet skulle ändras dåligt genomarbetade och de saknade enkelhet i sitt praktiska genomförande. På grund av detta kom man överens om att få drottningen myndigförklarad så fort som möjligt. Det skedde på en riksdag i Stockholm mot slutet av 1644.
Den kungaförsäkran som Kristina fick avge blev i själva verket mindre bindande än Gustav II Adolfs och hon bekräftade inte heller 1634 års regeringsform. Både under Kristinas ungdomsår men även i vuxen ålder vistades hon mycket på Kungsgården (Kungsudden ) i Kungsör i Västmanlands län, där hon flitigt ägnade sig åt bland annat ridning och upprättade en egen ridbana som ser ut som en cirkelformad labyrint och som hon kallade för Rundelborg men som i folkmun än idag benämns som Drottning Kristinas ridbana. Drottningen vistades också långa perioder i Kungsör för att slippa undan de svåra pestepidemier som härjade i Europa under större delen av 1600-talet.
I stadsdelen Stora mossen i Bromma i Stockholms län, ovanför Stora mossens tunnelbanestation, finns ett kvarter som enligt en lokal tradition kallas Drottning Kristinas källa, som har fått sitt namn efter drottningen. Där finns en gammal trefaldighetskälla, även kallad Trefaldighetskällan (RAÄ 117), som är en hälsokälla vid Grävlingsvägen 39. I en gammal sägen berättas det att hon en gång under ett besök på Ulvsunda slott skulle ha stannat vid denna skogskälla och svalkat sig.
I Svartsjö slottspark på Färingsö i Ekerö kommun står Drottning Kristinas lind (Svartsjö slott) i den tidigare barockträdgården öster om slottet. Kristinas lind är nästan 400 år gammal och räknas som en av Sveriges äldsta, levande parklindar.
Vid Grönsö slottspark i Enköpings kommun står en parklind, Drottning Kristinas lind (Grönsö slott), som planterades 1623 av änkedrottning Kristina, mor till Gustav II Adolf. Linden är mångstammig och i dåligt skick. Drottning Silvia planterade 2003 en ny lind, som är en genetisk kopia av den gamla.
Vid Stallmästaregården i Solna, nära Hagaparken, kallas den lövsal som bildas av ett åttkantigt lusthus med tillhörande 1700-talslindar för Drottning Kristinas lövsal.
Regeringsåren miniatyr|vänster|Kristinas kröningsmantel av purpurfärgad sammet. Finns på Livrustkammaren. miniatyr|vänster|Porträtt av drottning Kristina, tillskrivet David Beck (1621–1656), utförd cirka 1647–1651. miniatyr|höger|Drottning Kristina, gravyr av Quillet. miniatyr|höger|Drottning Kristinas kröningssadel med guld och pärlor, broderad i Frankrike och monterad i Sverige 1650. Finns på Livrustkammaren. miniatyr|Drottning Kristinas kröningsekipage (rekonstruktion) står i Museet för drottning Kristinas kröningsekipage på Ulriksdals slott. mini|Triumfbåge uppförd till drottning Kristinas kröning. Suecia antiqua et hodierna. miniatyr|Drottning Kristinas silvertron (1982).
Kristina övertog regeringen den 8 december 1644. Vid denna tid deltog Sverige fortfarande i det trettioåriga kriget. Det danska kriget hade tagit ett mer gynnsamt förlopp än väntat, och från den tyska krigsskådeplatsen kom inte längre några budskap om nederlag.
Kristina ägnade sig till en början ivrigt åt regeringsgöromålen. Hon ville regera själv, vilket gjorde att hon snart kom i konflikt med den gamle rikskanslern Oxenstierna. Han förbigicks på ett tydligt sätt och drog sig ibland tillbaka från regeringsbestyren. Onåden sträckte sig även till hans söner. Kristina vann en stor framgång mot hela det oxenstiernska partiet när hon 1648 genomdrev utnämningen av den lågbördige Johan Adler Salvius till riksråd. Även om rikskanslern aldrig återfick sitt tidigare inflytande blev hans förhållande till drottningen bättre igen, och hans åsikter fick åter betydelse, särskilt inom utrikespolitiken.
Den 20 oktober 1650 kröntes Kristina till svensk kung i Storkyrkan i Stockholm. Akten pågick mellan klockan tolv och klockan fyra. Greven Jakob de la Gardie bar rikssvärdet. Inför kröningen hade gunstlingen Magnus Gabriel de la Gardie låtit tillverka en silvertron som han skänkte till drottningen.