miniatyr|Vladimir Putin utlyser en särskild ”särskild militär operation” i Ukraina, inspelat den 24 februari 2022. Vladimir Vladimirovitj Putinhttps://www.britannica.com/biography/Vladimir-Putin (; ), född 7 oktober 1952 i Leningrad i Ryska SFSR i Sovjetunionen,Vladimir Putins egen hemsida. Läst 6 april 2014. är Rysslands president sedan den 7 maj 2012. Han har tidigare varit president och premiärminister i omgångar sedan augusti 1999.

Putin är sedan mars 2023 efterlyst av internationella domstolen i Haag för krigsförbrytelser som ansvarig för den olagliga deportationen av ett stort antal barn från Ukraina till Ryssland.

Putin utsågs som tillförordnad president den 31 december 1999 av den då avgående presidenten Boris Jeltsin, och hade denna befattning fram till valet den 26 mars 2000. Då valdes Putin till president för en första period mellan 7 maj 2000 och 2004. Vid valet den 14 mars 2004 omvaldes han för en andra period till maj 2008. Därefter överlämnade han presidentposten till Dmitrij Medvedev, som tidigare varit hans stabschef, och utsågs själv till premiärminister. Detta anses ha varit ett sätt för Putin att behålla makten genom att tillfälligt överlämna presidentposten till en nära vän eftersom han enligt lag inte kunde kandidera för tredje gången i rad.Путин открыл все неизвестные политического уравнения: Белый дом станет выше Кремля NEWSru February 15, 2008. I själva verket anses Putin ha varit Rysslands de facto högst uppsatta politiker under denna period. Putin var premiärminister tills han omvaldes till president för sin tredje period 2012–2018, trots internationella protester mot misstänkt valfusk. Den 18 mars 2018 omvaldes Putin återigen för en fjärde period med 76 procent av rösterna, även denna gång efter påstått valfusk. Han är den ryske ledare, som suttit längst på sin post sedan Josef Stalin, vilken var ledare i 31 år.Putin wins fourth term with record vote Telegram från AFP / Omni 19 mars 2018.

Putin är internationellt omstridd och han anses av många bedömare vilja permanenta sin ledarroll i Ryssland.Summers, Alexei (21 mars 2012): "Putin’s “democracy” involves him being president forever". Ufvcascade.ca. Läst 31 mars 2014. Hans uttalande i april 2005 om att "Sovjetunionens kollaps var en av århundradets stora geopolitiska katastrofer" blev uppmärksammat."Annual Address to the Federal Assembly of the Russian Federation – April 25, 2005". Kremlin.ru. Läst 31 mars 2014. Putins agerande att med militärt våld försvara ryska intressen utanför Rysslands gränser – och även ockupera utländskt territorium (bland annat Krim och delar av Georgien) – har lett till ansträngda relationer med ett antal av Rysslands grannländer, och mellan Ryssland och Nato. Internt i Ryssland har Putin dock åtnjutit stor popularitet, och han har setts som en stark ledare som bringat ordning i både ekonomin och samhällssystemet.Walker 2020, s. 199–200. Detta har skett till priset av ökad statlig kontroll av landets företagande, det politiska livet och opinionsbildningen.Ned med tsaren!” – nya protester skakar Putin. Artikel av Jan Blomgren i SvD 25 juli 2020. Läst 25 juli 2020.

Putin är utbildad jurist. Han har en juristexamen med specialisering i internationell rätt vid Leningrads universitet 1975. Putin anställdes vid KGB efter sin examen, och arbetade där i 16 år. Han har även arbetat som politisk rådgivare, först åt borgmästare Anatolij Sobtjak och senare i president Boris Jeltsins stab. Under åren 1998–1999 var Putin chef för Ryska federationens federala säkerhetstjänst.

Putin är den person, som blivit rankad som världens mäktigaste person i Forbes flest antal gånger och dessutom fyra år i rad – 2013, 2014, 2015 och 2016.

Bakgrund stående|vänster|miniatyr|Putin med sin mor Maria Ivanovna Putina, född Sjelemova, 1958. stående|260px|vänster|miniatyr|Putin, när han var 14 år gammal. |260x260px stående|vänster|miniatyr|Vladimir Putins far Vladimir Spiridonovitj Putin.

Familj Putins farfar Spiridon Ivanovitj Putin (1879–1965) arbetade som kock åt både Vladimir Lenins fru Nadezjda Krupskaja och Josef Stalin, och därefter vid Moskvas partikommittés sanatorium i Ilinskoje.Putin direkt 2001, s. 3

Vladimir Putins far Vladimir Spiridonovitj Putin (1911–1999) gifte sig med hans mor Maria Ivanovna Sjelemova (1911–1998) då de var 17 år gamla. Modern började arbeta på en fabrik då de flyttade till Peterhof, en förstad till Leningrad, 1932 när fadern blev inkallad till försvaret och tjänstgjorde i ubåtsflottan.Putin direkt 2001, s. 4

Under andra världskriget begav sig hans far till fronten som frivillig och tjänstgjorde vid en av NKVD:s så kallade sprängbataljoner, som bedrev sabotage bakom de tyska linjerna.Putin direkt 2001, s. 6

Putins far blev svårt sårad vid Nevskij pjatatjok, en plats för avgörande och blodiga strider under belägringen av Leningrad, men överlevde även om han blev halt för resten av livet. Putins mor hittade honom på sjukhuset,Putin direkt 2001, s. 8 och efter att han blivit demobiliserad började han arbeta som verkmästare vid Jegorovs vagnfabrik som gav paret ett rum i en kommunal kollektivlägenhet utan några som helst bekvämligheter.

Uppväxt och utbildning Vladimir Putin var familjens tredje son. Hans två äldre bröder – Viktor och Albert – föddes båda under 1930-talet. Albert dog i späd ålder och Viktor avled av difteri under Nazitysklands belägring av Leningrad under andra världskriget. Sju år efter krigsslutet föddes Vladimir i oktober 1952. Hans föräldrar var då 41 år.Putin direkt 2001, s. 9

Den 1 september 1960 började Vladimir i Skola nr 193 på Baskovgatan. Han var så bråkig, att han inte antogs till pionjärerna i tredje klass som sina klasskamrater, utan först i sjätte klass.Putin direkt 2001, s. 17-18 Då började han även med idrott, närmare bestämt sambo, en sovjetisk kombination av judo och brottning, och övergick sedan helt till judo, som han betraktar som en filosofi och inget för veklingar.Putin direkt 2001, s. 18-19 Enligt egen utsago i biografin "Putin direkt" drömde han om att bli underrättelseagent redan innan han slutat skolan, men funderade även på att bli både sjöman och pilot. Inspirerad av boken "Svärdet och skölden", bestämde han sig för att bli spion.Putin direkt 2001, s. 21-22 I nionde klass besökte han därför KGB:s antagningskontor för att få veta hur han skulle gå till väga för att bli antagen. Där fick han veta att de inte antog personer som sökte sig till dem på eget initiativ, och att man måste ha fullgjort militärtjänstgöring eller någon civil högre utbildning, till exempel juristutbildning.Putin direkt 2001, s. 23 I hård konkurrens lyckades Vladimir komma in på universitets juristutbildning – med omkring 40 sökanden till varje platsPutin direkt 2001, s. 27 – och under hans fjärde år vid universitetet värvades han till KGB.Putin direkt 2001, s. 37-39

År 1975 tog Putin juristexamen med specialisering i internationell rätt vid den juridiska fakulteten vid Leningrads universitet, och skrev sin slutuppsats om mest-gynnad-nation-principen.theme: Выпускники за 1975 год. Saint_Petersburg_State_University's website. ("The principle of most favored nation"). Länken inaktiv 9 april 2014. Länk till juridiska fakulteten vid Sankt Petersburgs universitet http://law.spbu.ru/Home.aspx På universitetet blev han medlem av Sovjetunionens kommunistiska parti och kvarstod tills partiet upplöstes i december 1991.Putin direkt 2001, s. 87 På universitetet träffade han även Anatolij Sobtjak som senare spelade en viktig roll i Putins karriär. Sobtjak var då biträdande professor och föreläste om handelsrätt för Putins klass.

Karriär KGB-karriär Putin anställdes vid KGB efter sin universitetsexamen 1975.Putin direkt 2001, s. 39 Han genomgick en ettårig utbildning på 401:a KGB-skolan i Ochta, Leningrad och arbetade därefter en kort tid vid andra centrala direktoratet (kontraspionage), innan han blev förflyttad till första centrala direktoratet, där hans uppgifter bland annat var övervakning av utlänningar och konsulära tjänstemän i Leningrad.

Från 1985 till 1990 var Putin stationerad i Dresden, Östtyskland. Efter Tysklands återförening lämnade Putin landet och fick i juni 1991 anställning vid den utrikespolitiska delen av Leningrads universitet. Där arbetade han direkt under vicerektor Jurij Moltjanov.Putin's Career Rooted in Russia's KGB, David_Hoffman, Washington_Post Foreign Service, 30 January 2000 I sin nya position övervakade Putin studentkåren och han återupptog nu bekantskapen med Anatolij Sobtjak som blivit borgmästare i Leningrad. Putin avgick ur aktiv tjänst inom säkerhetstjänsten i början av 1992 efter den misslyckade KGB-stödda statskuppen mot den sovjetiska presidenten Michail Gorbatjov.

vänster|miniatyr|stående|Putin i KGB-uniform. mini|stående|vänster|Putins ID-kort från tiden som KGB-agent.

Tidig politisk karriär I maj 1990 utnämndes Putin till borgmästare Anatolij Sobtjaks rådgivare i internationella frågor. Den 28 juni 1991 utsågs han till chef för kommittén för yttre förbindelser åt Sankt Petersburgs borgmästare och hade till uppgift att främja internationella relationer och utländska investeringar. Kommittén registrerade också affärsprojekt i Sankt Petersburg. Mindre än ett år senare blev Putin undersökt av en kommission från stadens lagstiftande råd. Kommissionens suppleanter Marina Salje och Jurij Gladkov kom fram till att Putin till alltför låga priser tillåtit export av metaller till ett värde av 93 miljoner dollar i utbyte mot utländskt livsmedelsbistånd som aldrig kom fram. Trots kommissionens rekommendation att avskeda Putin, förblev han chef för kommittén för yttre förbindelser fram till 1996.Putin’s Name Surfaces in German Probe by Catherine BeltonThe Man Who Wasn't There by Nick Paton Walsh. The Observer, 29 februari 2004.

Under tiden 1994 till 1997 utnämndes Putin till ett flertal andra poster i Sankt Petersburg och i mars 1994 blev han förste vice chef för stadsförvaltningen. Från 1995 till juni 1997 ledde han Sankt Petersburgsdelen av det regeringsvänliga politiska partiet Vårt hem – Ryssland. och under samma tid var han också chef för den rådgivande styrelsen för nyhetstidningen Sankt-Peterburgskije Vedomosti.

År 1996 förlorade Anatolij Sobtjak Sankt Petersburgs borgmästarval, varvid posten gick till Vladimir Jakovlev. Putin kallades till Moskva och i juni 1996 blev han utsedd till ställföreträdande chef för presidentens förvaltningsdepartement som leddes av Pavel Borodin. Putin behöll denna post fram till mars 1997. Under sin tid där var Putin ansvarig för den utländska egendom som ägdes av staten och organiserade överföringen av de tidigare tillgångarna från Sovjetunionen och det kommunistiska partiet till Ryska federationen.

Den 27 juni 1997 på Sankt Petersburgs gruvinstitut försvarade Putin sin Kandidat nauk-avhandling i nationalekonomi med titeln "Strategisk planering av regionala resurser under bildandet av marknadsförhållanden".Länk till avhandlingen (på ryska) Läst 22 juli 2020.

Den 26 mars 1997 utsåg president Boris Jeltsin Putin till biträdande chef för presidentens stab, vilket han förblev som fram till maj 1998, och chef för direktoratet för presidentens förvaltningsdepartement (fram till juni 1998). Hans företrädare var Alexej Kudrin och efterträdaren var Nikolaj Patrusjev, båda framtida framstående politiker och Putins medarbetare.

Den 25 maj 1998 utnämndes Putin till förste vice chef för Rysslands presidentadministration, en post som tidigare innehafts av Viktorija Mitina och den 15 juli blev han chef för kommissionen för utformandet av avtal om avreglering av makt från regioner.

Den 25 juli 1998 utsåg Jeltsin Putin till chef för FSB och den posten innehade han fram till augusti 1999. Han blev en permanent ledamot av säkerhetsrådet i Ryska federationen den 1 oktober 1998 och dess sekreterare den 29 mars 1999.

Första premiärministerperioden (1999–2000)